regntass

Det var tänkt att jag skulle spankulera bort till nya lägenheten och få mig en rundvisning av tvättstuga och förråd idag vid 10.00. Trött som en tokig gick jag upp vid halv åtta för att göra mig i ordning. Men så fick jag ett sms att de dock inte var hemma idag. Jag klagar inte. :P

Så nu kan jag istället göra något som jag insåg att jag inte gjort på över ett år. Dags för en recension!

2007-2010

Ser man på, jag fann en ny anledning att åka till Nyköping. Tänkte stövla in på ett ställe som söker personal. Det kan ju vara uppskattat att man faktiskt visar sig på plats.

 

Nu har lilla Kerstin börjat skrika igen. Det verkar som om hon kör jämna veckor och Ofelia udda. Kul.

 

2004

Är det höst allaredan?! 

NEJ NEJ NEJ!

 

Regnet öser ner och blixtarna varvar åskan. Igår fick jag till och med ta på mig långbyxor, strumpor och jacka när jag skulle ut och handla förnödenheter. Suck...

Nog för att hösten är mysig och trevlig, men jag vill inte att sommaren ska sluta mitt i augusti! 

Björkarnas toppar börjar anta en allt gulare nyans, jag ser det nu. Då är det väl bara att acceptera att jag inte kommer kunna ha min nya sommarklänning på Ls tillställning om några dagar. Fast, man kan ju alltid tänka som A i min (numera forna) klass. Hon tycker att hösten är den tid på året då man "äntligen kan börja bära snygga kläder igen". Jag antar att hon gillar höstmodet bättre än sommarmodet. Det stämmer väl i och för sig, man blir ju lite mer ordentligt (propert?) klädd när det börjar bli kallare. Man kan inte längre gå klädd i blott ett blommigt tält och solhatt. Man kan inte längre skyla sitt osminkade anlete med solbrillor, (...i och för sig, det skulle väl vara jag då, är ju ljuskänslig året runt). Nä, det ska vara stylat, snyggt, tätt, tajt och hopknäppt. Helst i höstens modefärger också: svart, grått eller brunt. 

Det får mig att tänka på en fras ur Björn Afzelius låt Odyssevs.

 

Hehe ^^

 

Ja, nu är det väl dags för en anime-recension då. Var ju evigheter sedan jag gjorde en. Men jag tänkte att jag kör på ett annat stuk den här gången. Hittills har jag ju bara skrivit om serier som jag mer eller mindre har gillat. Men nu tänkte jag lista ett antal serier som jag INTE rekommenderar. Serier som är så tråkiga/konstiga/dumma att de inte är värda så mycket engagemang (enligt MIN åsikt alltså). Here goes!

 

 

 

Exploding sun, så kass film så att den har Sverigepremiär på kanal 5 XD Jo, vi sitter och tittar på den nu, istället för melodifestivalen. Tydligen så gick bananen och den där nye ungtuppen vidare. Man behöver inte ens följa spektaklet på tv, det räcker med att kolla på twitter. Men jag satt faktiskt bänkad framför melodifestivalen förra lördagen. Det var i ärlighetens namn bara för att se YOHIOs bidrag. Efter att ha lyssnat lite mer på hans låtar och framför allt sett ett klipp där han sjunger i Bingolotto så kan jag konstatera att han är fantastisk. Vilken röst den pôjken har! Han ska bara träna upp tekniken ytterligare för att kunna hantera de där högre partierna. Ge honom några år till så har vi en fullfjädrad svensk Gackt-kopia. Han kommer säkerligen skruva upp intresset för visual kei här hemma :) 

Bara väntar på att hans bidrag ska dyka upp på Spotify också. Låten i sig var kanske inte så märkvärdig rent textmässigt, men den sätter sig på hjärnan. 

2006

Man gör inget annat än äter här hemma. För en som levt på max 4 mål mat om dagen (frukost, fika, lunch och kvällsmat) i en månad så blir det en liten omställning för magen när det ska trökas ner frukost, förmiddagskaffe, lunch, dessert, eftermiddagskaffe och middag. Hur har jag överlevt Danmark egentligen?

 

Imorgon åker jag med mormor och hennes man när de ska uppåt landet igen. De släpper av mig i Alvesta så kan jag ta tåget därifrån till Växjö. Enkelt och bra. Imorgon står tvätt på agendan, tvätt och inhandling av livsmedel. Sen tar jag mig hem till J som väntar på mig ^^

2007

 

Blue Drop är en sci-fi-serie med yuri-inslag. Serien handlar om egensinniga Mari som mot sin vilja blir ivägskickad av sin farmor till en internatskola. Mari är föräldralös sedan fem år tillbaka då hela befolkningen på hennes ö dödades under mystiska omständigheter. Mari var den enda överlevande, men (givetvis) har hon inga minnen från den natten. 

På internatskolan möter hon Hagino som är klassrepresentant och något av en idoliserad person på skolan. Hagino är inte den hon utger sig för att vara, hon är en alien som lever inkognito på jorden med ett uppdrag. Mari och Haginos första möte får en oväntad våldsam vändning. Man förstår kvickt att Hagino och Mari har ett sammanlänkat förflutet. Det blir den första i raden av små pusselbitar som sakta leder fram till återställandet av Maris minne. Samtidigt lurar ett intergalaktiskt krig runt hörnet. 

Blue Drop har alla element som behövs för en lyckad yuri/sci-fi-serie. Ändå är det ingen serie jag skulle sätta bland mina topp fem bästa.  Den har mycket vacker musik, är snyggt gjord, har ett tårdrypande slut och har sina stunder helt klart. Den får dock bara tre fästingar av mig. Det känns som om jag sett historien förr. 

 

Katastrof, det föll så platt. Teaterlekskvällen... inte en enda person dök upp. Tråkigt på ett sätt, men givande på ett annat. Jag fick gå igenom övningarna med G min medkompanjon och fick på så sätt en trevlig pratstund med honom. Man kan alltid se saker från den ljusa sidan. Vi ska försöka dra ihop folk på annat sätt inför nästa försök om två veckor igen. Att skapa ett event på fb kan ha sina fördelar, men egentligen är det överskattat när man ska locka folk till ett evenemang som inte innebär alkoholförtäring. Trist men sant när det gäller studenter här på campus. Nåja, jag har fått mig ett par goa skratt i alla fall. Nu är det bara att se fram emot morgondagen också. Imorgon kommer Den svenska björnstammen hit och spelar på Stenladan. Närapå 500 pers ska dit...så jag hoppas att vi kommer in.

2007

Kuu Shiratori har länge haft en dröm, en dröm där hon möter en vacker prins som sträcker ut handen och säger "Kom så går vi...tillsammans".

Kuu är en vanlig tjej som går på Academin med sina kompisar. Kuu och bästa kompisen Kozue (t v) ser fram emot den kommande skolfestivalen där en stor dans ska hållas. Det sägs att man knyter ett evigt band med den man där dansar med. Kuu gör inga framsteg i att bjuda en danspartner men känner sig inte ledsen över det. Kuu har alltid känt sig underligt...tom.

En dag kommer en ny elev till Academin, Kyoushiro Ayanokouji. Han är lång och vacker och påminner väldigt mycket om den prins som Kuu sett i sina drömmar.

Det verkar som om ödet har fört honom i hennes väg. Men ödet tycks vilja något helt annat än vad Kuu kunnat ana. En dag möter Kuu en vacker flicka på skolans tak och kort därpå blir de attackerade av en varelse. En strid tar vid och det visar sig att den vackra flickan heter Setsuna och är en Absolut Ängel, en supermänniska som kan kontrollera robotliknande metallförstärkningar av den egna kroppen. Setsuna tillhör Kyoushiro. Kuu bevittnar honom kyssa Setsuna efter striden, något som är nödvändigt för att en Absolut Ängel ska få energi. Kuu dras in i ett hisnande drama och får snart reda på anledningen till varför hon känner sig så tom.

En ytterligare Absolut Ängel är Kaon (t v) som är en av de som försöker att kidnappa Kuu i början. Kaon ägs av den elaka Mika som omger sig med olika älskarinnor, däribland den tystlåtna Himiko (t h). Himiko älskar dock bara Kaon och gör allt för att hjälpa henne, inte minst att förse henne med energi. (Kaon och Himiko är samma karaktärer som Chikane och Himeko i Kannazuki no miko som jag recenserat tidigare.)

Idag blev jag medlem på The Body Shop. En av de som jobbar där kände igen mig, ett gott tecken.

Nyss läste jag ut en av böckerna vi ska ha tenta på, en kvar att ta sig igenom.

Har sökt lite praktikplaster och sommarjobb, det är så fasligt mycket att tänka på nu. Jag har valt att inte jobba i Norge i sommar, det är inte värt det om jag ska råka ut för samma elände igen. Hittar jag inte nått här i Sverige kanske jag rent av drar ner till Danmark igen. Hellre tre veckor spenat än åtta veckor vatten och bakterier.

I helgen blir det mer plugg. Måste läsa ut Effetktivt Projektarbete. Ofta står det sociala livet stilla, men i nästa vecka ska jag ut och beblanda mig med folk igen. Då blir det skratt, vin och improviserat plötsligt förflyttande. 

---

Clannad & Clannad After Story

2007-2008

Clannad följd av Clannad After Story är en av mina topp-tio-favoriter bland serier. Ingen anime har fått mig att gråta så mycket som den här! Handlingen är helt fantastisk och musiken är i toppklass. Handlingen kretsar kring ett antal karaktärer som man får följa under ca tio års tid.

Huvudkaraktärerna är Tomoya Okazaki och Nagisa Furukawa. Tomoya börjar tredje året på gymnasiet och hatar allt omkring sig, till och med själva livet... ända tills han möter Nagisa. Nagisa är en tystlåten tjej som går om sitt tredje år då hon varit frånvarande på grund av sin svaga hälsa. Hennes dröm är att starta upp dramaklubben på skolan. Tomoya får plötsligt en anledning att tycka om livet. Tillsammans börjar de arbeta för att Nagisas dröm ska bli sann.

Tomoya och Nagisa blir också vänner med en rad andra karaktärer. Bland andra den starka och temperamentsfulla Tomoyo (t v) och den intelligenta och mystiska Kotomi (t h). Samtliga karaktärer som Tomoya möter har någon form av problem som han hjälper till med att lösa.

Samtidigt i en annan värld, i en annan dimension bor en flicka och hennes lilla vän som hon byggt av skräp. Skymtar av den här andra världen är ett återkommande tema i serien. Gradvis börjar man förstå vilka de är och hur de hänger ihop med resten av historien.

Clannad är gjord av företaget Key som också skapat Kanon (som jag skrivit om tidigare). Vad som verkar utmärka Key är att handlingens alla karaktärer är sammanlänkade med varandra på något sätt, gärna med tragiska bakgrunder. Typiskt är också att man inte alltid vet om en karaktär finns på riktigt eller om han/hon bara är ett fragment av någon annans dröm. Lite invecklat at first sight kan man säga. Men vad man kan säga annars om Clannad är att det är en väldigt vacker kärlekshistoria som fokuserar på de val man gör i livet... och konsekvenserna av dem.

Fem stora fästningbett till den här serien!

(Tänkte jag skulle börja lägga upp klipp också. Här är en scen från första episoden när Tomoya träffar Nagisas föräldrar för första gången.)

Nähäpp, uppsatsen blev inte klar. Vi gör ett nytt försök imorgon, för nu tror jag faktiskt att det kan gå vägen! Jag är positiv till detta! ^^

Men det som sker på det icke akademiska planet förstår jag inte. Ännu ingen reaktion... så varför ska jag ödsla så många tankar på en person som tydligen inte bryr sig? Varför känner jag så här överhuvudtaget? Varför ska det bli så i ens huvud att en kille kan gå från "underbar" till "sabla idiot" på mindre än ett dygn? Är det nån försvarsmekanism som slår till för att man ska slippa känna sig dum över ett nederlag? Jag tror det.

Vet ni vad jag saknar på Facebook? Om ni minns så kunde man på Lunarstorm ange status singel, dejtar, gift osv. Där fanns också alternativet Låt mig va! Ibland känner jag att det hade varit användbart på Facebook. Sometimes...

Jag tror det är tajm för årets första animerecension.

2001

Hibiki Amawa är en kille som just avslutat sina universitetsstudier och vars högsta dröm är att bli idrottslärare. Han söker jobb på Seito Sannomiya Private School. Den kvinnliga rektorn hatar män och vägrar ge honom jobbet. Utan att tveka går då Hibiki hem och får hjälp av den uppfinningsrike hyresvärden att förklä sig till kvinna.

I sin nya kvinnliga förklädnad med bland annat en röstförvrängare går han tillbaka till skolan... och blir anställd direkt. Men han hålls ständigt under lupp av både rektorn och vice rektorn för att de ska kontrollera att "fröken Amawas" pedagogik går hand i hand med skolans gamla anor och traditioner.

Den något klumpiga eleven Fuuko kommer snabbt på god fot med den nya "lärarinnan". Fuuko upptäcker att hon beundrar fröken Amawa och dras till hennes väldigt maskulina sätt, vilket gör henne något förvirrad.

Skolans vice rektor blir mer och mer misstänksam mot Hibiki allteftersom tiden går. Gång på gång råkar Hibiki ut för situationer där han nästan blir avslöjad.

En typisk komediserie i skolmiljö som behandlar kärlek, självförtroende och jämlikhet. Det är en rolig liten historia på 13 episoder som får tre fästingbett.

Undrar om jag har för mycket socker i min pajdeg, kanske är därför jag får magknip. Trots det så blev äpple/kanel-pajen som jag gjorde igår jättebra. Jag tror det är dags att öppna min lilla pajreceptbok och pröva på mer avancerade grejer. Det är synd att det inte är en så bra säsong för frukter nu mer än äpplen och apelsiner. Apelsinpaj...? Maybe. Eller en banan/choklad-paj...

En matpaj kanske? Jag har massa broccoli i frysen ju...

2006

Otome wa boku ni koishiteru (The maidens are falling in love with me) Ytterligare en i raden av alla serier som utspelar sig på en flick-skola. Dock är detta inte en yuri-serie utan en romance-harem-serie. Inte helt oväntat är det baserat på ett dataspel.

Huvudkaraktären heter Mizuho och är en kille (ja) som klär ut sig till tjej och börjar på Seio Girl´s Academy. Varför? Jo, hans morfars sista vilja var att Mizuho skulle gå på den skolan (förmodligen för att få ut sitt arv) eftersom både Mizuhos mor och alla andra kvinnliga släktingar gått där (en något underlig sista vilja men vem bryr sig?). Så Mizuho börjar alltså på skolan, blir fort mycket populär bland de andra studenterna, ironiskt nog för sin kvinnlighet och skönhet. Under tiden får han många vänner och hjälper dem att lösa sina olika problem. Till slut blir Mizuho utnämnd till skolans Elder (lite som Etoile-systemet i Strawberry Panic). Det är dock inte alla som är glada åt Mizuhos popularitet.

Lite halvkul upplägg med manligt/kvinnligt men det är en ganska tunn historia.

Den får två fästingbett för att den... försöker.

Idag var mamma och pappa på besök. Lite paj, prat och promenad i skogen. Min tavla kom upp på väggen och min elvisp invigdes med gott resultat (även om den förbannade prislappen satt kvar!!!!!).

Längtar tills jag får dammsuga mitt högra öra, aj. Nu har min fjärde nästan obefintliga visdomstand börjat göra väsen av sig också. Om jag dricker mer mjölk så kanske den tittar fram ordentligt. Fast helst får den gärna vara som den är, blir den vuxen kanske den börjar ställa till problem i tandraden.

Åh imorgon börjar serien Anno 1790! Jag älskar kostymdramer. På lördag så kommer ytterligare en seriestart som jag väntat på: säsong två av Downton Abbey.

2006

Death Note är nog den första animeserie som min bror såg före mig. Han satt som klistrad vid sin lilla... ja vad det nu var för mp3-spelare med skärm som han skaffade för några år sen. Jag tyckte det var märkligt att han som inte hade intresse för anime kunde bli så fängslad. Men när jag fick se Death Note så förstod jag varför. Det går nämligen inte att slita sig när man väl börjat kolla.

Death Note är ett sorts kriminaldrama med sci-fi-inslag. Handlingen kretsar kring Light Yagami (bilden) som av en slump hittar en övernaturlig anteckningsbok som dödsguden Ryuk har tappat i den mänskliga världen. Anteckningsboken har fem regler.

1. Den person vars namn skrivs ner i boken kommer att dö.

2. Personen kommer inte dö om inte användaren av boken föreställer sig personens ansikte samtidigt som han/hon skriver namnet. Därför påverkas inte personer med samma namn.

3. Skriver man ner specifikt dödsorsak inom 40 sekunder kommer detta att ske.

4. Skriver man inte ner specifikt sätt att dö på avlider personen av en hjärtattack.

5. Efter att ha skrivit ner dödsorsaken har användaren 6, 40 min på sig att skriva ner alla detaljer.

Dödsguden Ryuk blir nyfiken på hur Light hanterar boken och blir hans följeslagare. Light är en högpresterande student som avskyr korruption och all brottslighet som förekommer i samhället. Light ser boken som ett sätt att i första hand ta kål på alla fängelsekunder som sitter inne för mord och dylikt. Detta stiger honom såklart snart åt huvudet då han märker av bokens kraft.

När brottslingar dör som flugor av hjärtattacker börjar den internationella polisorganisationen (där Lights far jobbar) bli misstänksam. De kallar in den supersmarta detektiven L (bilden) för att lösa detta mysterium. Light inser att L blir ett farligt hinder i hans väg mot att bli en allsmäktig gud (med en bok som kan döda får man lätt storhetsvansinne). Light fortsätter skriva namn i sin Death Note och försöker i syfte att verka oskyldig att hjälpa sin far med arbetet att få fast vem det nu är som mördar alla brottslingar. Light blir också vän med den allt mer misstänksamme L för att få reda på hur han tänker. Smart guy vs smart guy. Hjärnkampen kan börja!

Inte nog med att detta är oerhört spännande att följa, man förundras över hur manusförfattaren lyckats komma på allting! Mangans skapare Tsugumi Ohba måste vara ett geni.

Death Note ingår inte i den kategorin anime jag brukar kolla på, inget gulligull och glittrande ögon här inte. Här är det action, brutal död, förvirrande tankenötter och nervpirrande dramatik! Ett absolut måste för alla som vill ha lite spänning i vardagen. Fem av fem höstlöv!

Jag undrar hur de har tänkt med upplägget när man kommer in på ICA Maxi. Först in till vänster ligger alla direkta impulsköpen, färdigrätter, sallander, doughnuts osv. Chokladpuddingen står bredvid minimorötterna. Är det tänkt så att man ska vilja köpa minimorötter istället för chokladpudding för att känna sig lite nyttig? Eller så kan man ju köpa både och... så är man lite onyttig men hälsosam på samma gång. Jag tror på det senare hehe.

 

Idag hade jag trevligt med E på stan. Vi åt sushi och pratade om ditt och datt, gick runt i klädbutiker och tog en efterrätt på Askelyckan. Sedan fann jag Some like it hot för 35 kr på Hemmakväll :).

 

Kollade på Postkodmiljonären på tv4play. Grattis J... grattis.

 

Imorgon ska jag börja läsa de nya böckerna. Tack och lov är allting på svenska den här gången.

2008

 

Det börjar med ett tappert försök att överräcka ett kärleksbrev till den hon avgudat sen första dagen på gymnasiet. Hon blir avvisad direkt. Ingen bra start för stackars Kotoko. Men så griper ödet in och skickar en jordbävning som förstör huset som Kotoko och hennes far bor i.

Kotokos far blir lovad av sin barndomsvän att de får bo i hans familjs hus så länge. Faderns barndomsvän råkar vara far till Naoki, som brutalt avvisade Kotokos kärleksförklaring i skolan. Att bo under samma tak blir allt annat än lätt. Naoki är skolans geni och dessutom elak och arrogant mot klumpiga Kotoko som kämpar med sina betyg.

Men under rådande omständigheter lyckas de till slut komma någorlunda överrens. Naokis föräldrar (speciellt hans mamma) gör allt för att försöka få ihop de båda unga.

Under tiden de delar samma hus börjar de ändå att förstå varandra lite bättre. Men Naoki vill fortfarande inte bryta sitt kalla beteendemönster. Det ena leder till det andra vilket gör att Kotoko till slut skriker att hon hatar honom och ska glömma honom...

...varpå Naoki ger henne Itazurana kiss (den stygga kyssen) för att retas. Och det är egentligen här som historien tar sin början på allvar. Genom seriens 25 episoder får man följa deras dramatiska resa på väg genom livet som unga vuxna.

En mycket vacker historia som får hjärtat att bulta lite extra :) Serien tar upp alla aspekter av ett kärleksförhållande. Många sidospår vävs in i historien. Fem av fem höstlöv!

 

Sista dagen med solvärme idag. Imorgon börjar väl hösten med regn och rusk.

 

Idag har jag tagit ytterligare vuxenpoäng. Jag har blivit medlem i ICA-banken.

Kände mig oerhört vuxen när jag gick och handlade lite sporadiskt och plötsligt kom ihåg att jag behöver köpa mer kaffefilter. Kaffefilter!

 

Imorgon blir en lång dag. Föreläsning om propaganda från 8-16, no kidding. Visst, vi har väl lunchpaus på två timmar nånstans men ändå. Jag hoppas att GP lyckas få oss att lyssna hela vägen, men det brukar han ju göra.

2007

En något udda serie som handlar om ett antal tjejer i skolmiljö. Fokus ligger oftats på olika vardagliga problem som unga tjejer kan stöta på. Livet, kärleken, utseendefixering och det svåra i att komma ihåg sin tekopp i köket är bara ett fåtal ämnen som diskuteras. För det är just ofta vad serien går ut på, diskussioner tjejerna emellan. Hela episoder kan kretsa kring diskussioner om hur man kan äta en bakelse eller maträtt på olika sätt. Sådana episoder kan vara lite avskräckande, men det händer saker också... faktiskt ;) I övrigt är serien oerhört komisk.

Man får följa tjejerna under deras tre år på gymnasiet. När man betat av de första episoderna så märker man snart att serien innehåller mer än vad man kan tro. I sinom tid slutar man se ut som ett frågtecken.

Eftersom det pratas väldigt mycket i den här serien kan den vara rätt kul att studera för den som är nyfiken på japanska språket.

Det ska noteras att intromusiken är en utav de bättre kompositionerna jag har hört när de gäller moderna animeserier.

Slutbetyg: tre av fem fästingbett.

 

 

 

Det är lätt att vara efterklok. Jag skulle ha beställt kurslitteraturen tidigare, nu kommer den dyka upp under veckan. 12 september ska min grupp hålla ett föredrag på 40 min baserat på några kapitel i en bok... som jag inte får förrän på fredag kanske, plus att vi ska ha ett paper klart att inlämna. Intensiv start?... eh, ja det blev väldigt intensivt nu. Men det ska väl gå det också.

Introduktion idag. Nu är vi 29 pers i klassen. Det verkar kunna bli en rolig höst. Det blir att studera mycket PR och kriskommunikation, asgôtt! ^^

Gissa vad! Jag har hittat en släkting bland de nya ettorna! En brylling från den småländska skogen. Farmor konstaterade idag efter lite research att det stämde. Ganska coolt egentligen, inte varje dag det sker. 

1979

The Rose of Versailles eller Lady Oscar som serien också kallas är ett historiskt drama som tar plats i 1700-talets Frankrike. Det handlar om den fiktiva personen Oscar François de Jarjayes, den yngsta dottern till en general som uppfostrar henne som om hon vore man. Oscar tränas i det militära och blir vid 14 års ålder livvakt åt den unge prinsens gemål Marie Antoinette.

Oscar döljer aldrig att hon är kvinna, men beundras av många hovdamer. Oscar och Marie Antoiette blir mycket goda vänner. Allteftersom åren går avancerar Oscar och blir till slut kapten för det kungliga livgardet. De nya politiska vindarna som börjar blåsa gör att relationen mellan Oscar och drottningen blir mer och mer ansträngd. När revolutionen är ett faktum tvingas de båda göra svåra val.

Detta är en av mina topp tio-serier. Man sitter som naglad! I början är det ganska sockersött när Marie Antoinette och Oscar är unga tonåringar, men allvaret växer i takt med att de båda blir vuxna. Oscar är en ganska androgyn karaktär, men hennes kvinnlighet kommer fram när hon blir kär. Både hennes barndomsvän André och svensken Axel fon Fersen spelar en avgörande roll i hennes historia.

Detta är fransk historia, mode i massor, kärlek, drama, patos! SE DEN!!!

"Vad hjärnan ofta vill är det inte alltid kroppen gärna kan" - Claes Eriksson

Jag får anstränga mig för att inte anstränga mig. Orkade inte följa med till lägenheten idag, kroppen ville bara sova. Känner jag mig lite pigg och slår på en låt på Spotify påminns jag direkt om mitt sjukliga tillstånd, kroppen tolererar inte ens dans eller taktnickande av den mest lågmälda stilen. Idag började det sticka lite i magpartiet också, hoppas mjälten håller sig på mattan.

Kyss-sjukan... ett vackert smeknamn på ett vedervärdigt tillstånd. Det går inte att skydda sig mot det här lilla viruset... jo det skulle väl vara att inte ha kontakt med människor överhuvudtaget under resten av livet. Men här är ändå ett tips från mig till er: Dela inte glas eller bestick med andra människor!

2004

Ännu ett skoldrama i yurins tecken. Utspelar sig på en katolsk flickskola i Tokyo. Har liknande upplägg som Strawberry Panic, men Maria-sama ga miteru är mer känslomässigt subtil och saknar nästan helt "fysiska" scener. Detta gör att den kan uppfattas som rätt tråkig och sanningen att säga visste jag inte om jag skulle orka att ta mig igenom fyra säsonger när jag väl började titta. Men eftersom karaktärerna (framför allt sidokaraktärerna) utvecklas på ett intressant sätt och ger historien djup lockades jag att se ända fram till slutet.

Huvudkaraktären heter Yumi (t v) och vi får följa hennes tre år på flickskolan. På skolan råder ett så kallat syster-system, där varje andra eller tredjeårselev kan välja att bli grande soeur (storasyster), en sorts vägledareåt en yngre elev som då blir hennes petite soeur (lillasyster). Yumi blir lillasyster åt den vackra och rika andraårseleven Sachiko (t h). Sachiko själv är lillasyster till en skolrådsmedlem och för därmed Yumi in i skolrådets göranden och atmosfär. Skolrådet består av tre så kallade rosfamiljer, Foetida (de gula), Chinensis (de röda) och Gigantea (de vita). Sachikos storasyster är en tredjeårselev och kallas i sin ledarform för Rosa Chinensis, en titel som Sachiko kommer ta över under sitt tredje år. Ja, det är mycket fokus på rosor och franska ord, japanerna verkar vara galna i Frankrike ^^ Hur som helst, serien handlar likt Strawberry Panic främst om relationerna som utvecklas mellan eleverna på skolan.

Rosa Gigantea (t h) eller Sei som hon heter är seriens comic relief, en mycket skojfull tjej som gärna flörtar skämtsamt med Yumi. Sei har en tragisk historia bakom sig vilket gör henne till en stark person. Hennes mycket lojala lillasyster Shimako (t v) är en vacker och skör person som gör allt för Sei.

Hela Foetida-familjen samlad. Rosa Foetida (mitten) heter Eriko och är väl ansedd på skolan, hennes lillasyster Rei (t h) som är en riktig tomboy som ofta gnabbas med sin något ettriga lillasyster Yoshino (t v).

Toko kommer in lite senare i serien och sätter igång världens drama då hon verkar vara ute efter Sachiko till Yumis förtret. Toko är en av de mest intressanta karaktärerna med tanke på hur hennes relation till Yumi förändras över tiden.

Tja, vad ska man säga? Mångas favorit bland yuri-serier. Den är mycket vacker och snyggt gjord men saknar vissa element kan jag tycka. Den får tre fästingbett.

Regnet fortsätter. 1998 och 2006 var regniga somrar och jag tror jag kommer räkna 2011 som ett regnår också.

 

Idag har jag tvättat och dammsugit större delen av huset här. Det blir smutsigt oerhört fort här.

Imorgon får jag börja jobba igen, ska bli gött med lite aktivitet. Jag slutar med antibiotika på måndag... jag är så trött på alla piller nu!

2004

 

Det här är en yuri-serie med inslag av så kallad mecha (robotar) och magical girl. Kannazuki no miko handlar om flickorna Chikane (t v) och Himeko (t h) som en dag får reda på att de är reinkarnationer av månens och solens två prästinnor vars uppgift är att beskydda jorden från de attackerande åtta Orochi som slåss med hjälp av robotar. Ett grymt öde där historien är dömd att sluta på samma sätt varje gång.

Souma som går på samma skola som flickorna är en utav de åtta Orochi i mänsklig skepnad. Detta vet han förstås inte om själv förrän han blir uppväckt av de andra. Han blir den första att försöka döda Himeko, men stoppas av sin kärlek till henne och lovar att slåss vid deras sida mot de andra Orochi.

(Chikane i fight med en utav Orochi)

En utav de bästa serier jag sett, jag som inte gillar mecha-genren blev ganska positivt överraskad.

Fem av fem getingstick.

 

 

 

Jag pratade med en vaktledare idag och enligt reglementet måste jag besöka läkare för att få ett friskintyg om jag vill börja jobba tidigare än föreskrivet. Jag ser ändå rätt hyfsad ut nu. Men efter konsultation med högsta ledningen (det vill säga mamma) har jag kommit fram till att det är bäst att jag väntar med att jobba tills alla spår av stafyklocker eller vad det nu heter försvinner. Så det blir inget jobb för mig på ytterligare fyra dagar.

Idag gjorde jag och J pannkakor. Vi plockade blåbär innan. Jo, det finns lite buskage här runt husen... så det är finfint ^^. Imorgon tycker han vi ska göra en kaka/tårta (det heter samma på norska). Jag läser receptet och han bakar.

2006

Ett romantiskt drama med övernaturliga toner. Serien kretsar kring 17-åriga Yuichi och hans kopplingar till fem olika tjejer i en mystisk stad. Serien börjar med att Yuichi återvänder till staden efter att ha varit borta i sju år. Han minns inte mycket av staden eller vad som en gång hände där. Framför allt hans kusin Nayuki (t h) och den något udda flickan Ayu (t v med vingar) hjälper honom att minnas.

Serien är mycket vacker och dramatisk. Men de övernaturliga elementen rör till det ganska mycket. Man är sällan säker på om vissa karaktärer de facto finns eller inte.

(Mötet med flickan Makoto och hennes historia är hjärtskärande)

Romantik, övernaturlighet, dramatik där ingenting är svart på vitt och med en stor nypa komik... där har ni en bra och spännande serie ^^.

Nu börjar det närma sig avfärd mot Götet-Norge. Idag har jag testpackat allt jag ska ha med mig, det blev faktiskt inte så mycket som jag trodde. Det blir en dragväska och min 60-litare. Blir nog inte alltför krångligt att dra med sig.

Har börjat städa lägenheten lite lätt. Inte så mycket att göra, jag städar ju ganska ofta.

 

I fredags var jag till tandläkaren på årlig kontroll. Man går dit i hopp om att inte ha några hål i tänderna, men går därifrån oavsett med hål i plånboken. Jag hoppas att socialdemokraterna kan få igenom sitt förslag om gratis tandvård fram till 24. När och om det förslaget går igenom så kommer jag redan vara för gammal, men man får ju tänka på nästa generation. Hur som helst så hade jag inga hål den här gången, det var faktiskt inga fel alls. Gött.

 

Igår gick jag med mamma på Grand Samarkand och shoppade lite. Fann en ny bikini och ett par kortbyxor, perfekt!

På kvällen sprang jag runt sjön. Min kondis verkar ha blivit bättre, jag tror jag sprang mer än jag gick den här gången ^^. Så minskade jag min tid med tio minuter, inte illa. En bidragande orsak kan ju ha varit att det var 18 grader och vindstilla istället för motvind och småregnigt som det så ofta annars är.

Jag är redo för lite jobb nu. Känns bra att åka härifrån, både kroppen och själen kan må gott av lite norskt väder och socialt umgänge. Att lämna den känslomässiga röran här på campus och få lite tid för eftertanke.

 

Jag blir inte klok på mig själv. I natt drömde jag den mest verklighetstrogna drömmen jag haft på länge. Jag drömde att jag var gravid. Fast jag fick inte veta det själv först, utan det var en reseledare på en buss som sa det till mig. Jag visste vem fadern var, men inte hur i hela friden det hela hade kunnat ske. Jag drog en lättnadens suck när jag vaknade.

Note to self: Läs inte tidningar om graviditet och bäbisar i tandläkarens väntrum!

2005

Här har vi en rätt så okej yaoi-serie, inget jag hoppar högt av men det är ändå värt en koll. Serien handlar om två gymnasiekillar som bor på internat, Sora (blått hår) och Sunao (rosa hår). Dessa två killar blir rumskompisar. Sora har precis kommit tillbaka från en tid på sjukhuset efter att ha fallit från skolans fjärde våning.

Under första natten beter sig Sunao väldigt konstigt, han utger sig för att heta Ran och är en helt annan människa. Morgonen efter är Sunao lika förvånad som Sora. Sunao har även minnesförlust och minns inte mycket av sin bakgrund. Det visar sig senare att både Sunao och Sora har dubbla personligheter. Soras andra jag heter Yoru och är en beskyddande maskulin person, medan Ran har en mer feminin beroende sida.

Dessa personligheter kommer fram främst under natten. Eftersom Ran och Yoru har ett kärleksförhållande ställer det till med pinsamma situationer för Sora och Sunao när de väl blir sig själva igen.

Efterhand framkommer det varifrån dessa andra personligheter kommer, varför Sunao lider av amnesi och varför Sora under mystiska omständigheter föll från skolans fjärde våning. Som vanligt ligger ett mörkt förflutet bakom det hela. Otäckt ska det vara också.

Humor finns som brukligt med i serier som utspelar sig i skolmiljö, speciellt i yaoi. Den blonde kompisen Matsuri finns med som comic relief och finner glädje i att försöka få ihop Sora och Sunao och att hitta på allehanda uppgifter som måste göras på skolan, till de andras förtret.

Som sagt, inte världens bästa serie men den funkar. Kanske för att jag stör mig på Matsuris karaktär, jag vet inte riktigt. Det var ett par år sen jag såg serien... och det var inte mycket som fastnade direkt. Den får två av fem getingstick.

 

 

En tom söndag. Ja så kan man nog säga. Jag har massa spring i benen, men vill inte jogga i den här hettan. Det får bli senare ikväll.

Steg upp normal tid idag. Har städat lite i lägenheten, tömt städskåpet på skräp (jag har ingen annan stans att lägga kartongbitar och plastförpackningar), dammsugit och lyssnat på hits från 90 och 00-talet. Gotta looove Spotify!

Så har jag också inventerat min garderob och slängt saker som var trasiga och inte passade längre... det blev inte så mycket kvar av sommardelen konstaterade jag. Kläder har en tendens att slitas ut fort i min garderob. Åh vad jag vill shoppa kläder! Men jag måste ligga lågt ekonomiskt. Fast ett par piratbyxor måste jag skaffa mig, annars tar jag mig inte igenom sommaren.

Om jag bara kunde teleportera mig till Valles på Öland... (du har rätt L, man borde kunna det nu)

2006

Det är dags för min favorit-serie hittills! Så den här recensionen blir lite längre. ^^ Strawberry Panic är en romantic/yuri-serie som fokuserar på ett par elever som går på tre flickskolor på Astrea Hill (St. Miator, St. Spica och St. Lulim). Seriens namn kommer sig av att det gemensamma studenthemmet (Ichigo-sha) är format som en jordgubbe. Serien börjar med att Nagisa Aoi (bilden) byter skola för att hennes föräldrar fått jobb utomlands. Nagisa ska börja på St. Miator, fjärde årsklassen (ettan på gymnasiet). På vägen till skolan går hon vilse i grönområdet.

I skogen möter hon den vackra Shizuma Hanazono, en sjätteårselev som visar sig vara skolornas Etoile (elevernas förebild och bäst presterande "stjärna"). Nagisa blir hänförd av Shizuma som inser att detta är en ny liten söt fågelunge hon kan sätta klorna i. Shizuma kysser Nagisas panna, varpå Nagisa svimmar och senare vaknar upp i skolans sjukrum.

Där träffar hon Tamao Suzumi som blir hennes rumskamrat och bästa vän på skolan. Tamao visar henne runt och instruerar henne i St. Miators regler och etikett.

Vid middagen gör Etoile klart för alla att Nagisa är hennes nya byte. Shizuma har ett rykte om sig att förföra yngre tjejer och att ingen kan stå emot mer än en månad. Katt och råtta-leken är igång. Shizuma springer på Nagisa vid ett flertal tillfällen, men Nagisa lyckas alltid slita sig ur hennes grepp. Shizuma börjar inse att Nagisa inte bara är "en söt tjej". Efterhand utvecklas en vänskap mellan dom. Det blir uppenbart att Shizuma har en mörkt förflutet på skolan, vilket ligger till grund för hennes arroganta och kyliga beteende. Nagisa får hennes hjärta att mjukna.

Serien fokuserar främst på relationen mellan Nagisa och Shizuma.

Seriens handlar också om kärlekshistorian mellan två av St. Spicas elever, den blyga tredjeårseleven Hikari Konohana och den maskulina femteårseleven Amane Ohtori. Hikari sjunger i kören och avgudar Amane som kallas Spicas Prins för att hon är duktig i ridsport och likvärdig med Miators Etoile. Personligen tycker jag att deras historia är vackrast. Kärleken är trevande och kantad av hinder.

(St. Lulims skolrådsmedlem Chikaru Minamoto, medlaren)

Utöver olika relationsdramer mellan eleverna på skolorna handlar serien om det kommande Etoile-valet då en ny Etoile ska väljas.

Varför gillar jag den här serien då? Den är väldigt romantisk och ganska sorglig. Många vackra och gripande scener. Nackdelen är de förvrängda kroppsidealen som visas. Pinnsmalhet och översizade boobs är tydligen vad som gäller. Animen skiljer sig markant från mangan både vad gäller historia och design, men jag måste säga att jag tycker bättre om anime-seriens handling än mangans för en gångs skull.

Ett bra tidsfördriv på regniga dagar.

Nu har jag gått igenom alla böcker inför tentan. Orkar inte riktigt plugga mer nu, känner att hjärnan måste vila ett tag. Idag är det lite kallt, inte mer än 3 grader än så länge. Hoppas att det blir bättre framåt dagen. Planerar att jogga ikväll.

Har satt in en annons i den lilla lokala tidningen i den norska lilla byn. Hoppas jag får svar relativt snabbt, som chefen säger att man oftast får. Imorgon är det åter flum-seminarium. Ska bli intressant att se hur det kommer bli, för det finns ingen info om det på vårt intranät... det är så skojigt detta att inte veta.

2005

 

Ytterligare en harem-serie. Handlar om Junpei Manaka som går i nian och vars högsta dröm är att bli filmskapare. Han kämpar för att komma in på ett särskilt gymnasium som har en filmklubb. En dag står han på skolans tak och rätt var det är faller en tjej ner från ovan och landar framför honom, en mycket söt tjej vars trosor har jordgubbsmönster (suck... japaner -_-). Tjejen försvinner snabbt och Junpei blir fast besluten att ta reda på vem hon är. Hon lämnar efter sig ett anteckningsblock som blir hans enda ledtråd. Blocket tillhör Aya Toujou, skolans smartaste men också blygaste tjej som har glasögon och håret i flätor. Junpei konstaterar att hon inte kan vara flickan han såg på taket (hon hade inga glasögon och håret utsläppt), men faschineras av de historier Aya skriver i sitt block. Junpei vill använda hennes historier som manus och de börjar plugga tillsammans för att ta sig in på samma gymnasium.

Junpei tror (i sin idioti) att tjejen på taket måste ha ha varit skolans sötaste tjej Tsukasa Nishino (Tsukasa är blond medan tjejen på taket var brunett). Junpei bestämmer sig för att försöka bli ihop med Tsukasa för att hon ska vara med i hans film. Av nått märkligt skäl accepterar Tsukasa honom och de blir ett par. De bestämmer sig för att hålla ihop trots att de ska gå på skilda gymnasium. Så kommer gymnasietiden och Junpei lyckas bilda en filmklubb tillsammans med Aya och några andra intressenter.

Som i alla harem-serier slits Junpei mellan olika beundrare som dyker upp här och var. Han förstår snart att Aya var tjejen på taket och börjar känna saker för henne, men vill inte svika Tsukasa som han efterhand blivit riktigt fäst vid.

Ichigo 100% är väl en av de sämre serier jag sett, just på grund av att den slutar mitt i originalmangans historia. Den har ett öppet slut som är irriterande. Hade serien löpt hela linan ut hade den kunnat bli mycket bättre.

"A girl´s pants is a Japanese romance" var ett skämtsamt uttryck jag hörde i Japan en gång... hehe, den här serien är ett bra exempel på att det kanske stämmer. ^^

 

 

Så var det seminariet avklarat! Inte kul att vara näst sist för då lyssnar ingen längre, så då gäller det att gå in med energi. En utav grupperna slutade jag lyssna på efter 30 sekunder, personen som pratade gjorde det med en monoton låg röst och läste dessutom innantill från deras paper under nära 10 minuter. Då är det svårt att engagera sina öron. 

Nästa vecka är det seminarium på vår danska bok. Jag har börjat läsa lite ur den, långsamt för att inte snubbla i danskans luriga fallgropar. Danska borde ju inte vara nått problem för mig som som jobbat där under några säsonger och dessutom för mig som bleking, jag är ju typ dansk som en norrman sa till mig förra sommaren. Nej, men det kan vara nog så knepigt när man läser om kommunikationsteorier med facktermer som ska bli en sammanfattning på svenska.

2005

Här har vi ett vackert historiskt kärleksdrama som utspelar sig i England 1895. Serien är baserad på mangan Ema (エマ) och handlar om den till synes omöjliga kärleken mellan över och underklassen. Emma kommer från en fattig by på landet och får anställning som piga hos en snäll dam i London. När hennes husmor dör kommer Emma i kontakt med den tyska familjen Mölder som ger henne anställning som jungfru. Fru Mölder tar ofta med Emma på olika resor och besök. Under ett av dessa möter Emma den rika medelklassmannen William Jones, vars familj försöker ta sig upp till överklassen.

Emma och William blir genast kära i varandra. Detta ses inte med blida ögon av Williams familj som vill att han gifter sig med den högt ansedda familjen Campbells dotter Eleanor. Familjen Campbell tillhör den traditionella överklassen men är i behov av pengar varför de väljer att gifta bort sin dotter till en rik man trots att han har lägre status.

Eleanor avgudar William och önskar inget annat än att bli hans fru, men vet om att han älskar en annan. Hon väntar enträget på att han ska inse fakta och ge upp Emma.

Emma förstår att deras romans är omöjlig, olämplig och att hon skapar problem för Williams rykte. Därför börjar hon undvika honom och intala sig själv att hon ska vara nöjd med livet som det är. Men William ger inte upp i första taget.

Den här serien skildrar livet och kärleken hos herrskap och tjänstefolk i det gamla London på ett mycket detaljerat sätt. Det är en mycket vacker serie rent tecknarmässigt. Londons exteriörer är extremt välgjorda och människornas utseenden är förhållandevis naturtrogna. Liksom i Candy Candy finns här mängder av överklassmode att beskåda. Emma - A victorian romance är uppdelad i två säsonger, Act I och Act II och utgör tillsammans 24 episoder. Varmt rekommenderat för alla som gillar kostymdramer i Jane Austen-anda och serier i stil med Downton Abbey.