regntass

Min vän Sayaka far som en tätting kring Europa. Hon tyckte vi kunde ses nästa vecka...men som kom hon ju på att hon ska till London då. Innandess har hon vart runt i Tyskland och Frankrike och hann även med Köpenhamn och Stockholm över några dagar. Hur rik är människan egentligen? Även om Kansai Gaidai betalar alla hennes försäkring, studie och logi-utgifter som utbytesstudent i Växjö...så är det ändå ett fasligt spenderande. Japaner japaner...

Suck, om jag bara hade pengar...stora pengar. Då kunde jag kanske unna mig just en sådan vårjacka jag vill ha. Som det är nu har jag varken lust eller strategiskt råd att lägga ut flera tusen.

Mamma ligger däckad i halsont och feber. Båda mina föräldrar är precis som jag, sällan sjuka men när de väl är sjuka så är det riktigt illa. Utanför öser regnet ner. Jag får gå in snart och se vad jag kan göra för lunch. Jag sover ute i vår replokal nämligen. Jag trängs med brorsans trumset, pappas megabas och mina egna grejer från lägenheten.


I don't see what anyone can see in anyone else but you.

Ett sms värmer mer än två filtar. ^^

Jazz passar till regn som till solsken.

Kan deppig musik gynna mig ifall jag känner mig nere? undrade jag igår. Och jag kom fram till att blues och stilla jazz kan det. På nått sätt gör ljuva trumpet och saxofontoner mig så väl till mods. Så det finns en anledning till varför jag så gärna passerar antikbokhandeln i stan. Speciellt en varm sommardag. Då flödar musiken ut från de gamla högtalarna vid ingången, mycket Miles Davis. Och just då känns det lite som om man befinner sig i filmen Adam & Eva. 

Det är banalt att tycka allt är trist när mörka skyar gör entré.
Nä, man ska tänka med glädje på gröda och på skörd.
Men är man ur humör och solokvist så blir det lätt en fixidé.
Och den har gått mig på hjärnan, denna nederbörd

Regn regn regn. Varför trillar dropparna på mig?
Regn regn regn. Jag vill ha en plats i solen.
Dropp dropp dropp dropp. Gråa moln närhelst jag tittar opp.
Snälla dumma droppar, stopp! Jag vill se en skymt av solen.

Mitt liv var så ljust men så fort du försvann föll det regn regn regn.
Jag har en idé om att fann vi varran blev min himmel blå som violen.
Men tills dess vandrar jag i droppande tristess. Regn regn.
Aldrig minsta skymt av solen.

P. Ramel

Undrar när jag får läsa Es uppsats. Ifall jag ska opponera på den nästa torsdag så vore det bra om jag fick den nu!

Björk sjöng om att tro på skönhet. Det har jag valt att göra från och med nu.

Namnen på kattungarna förmodligen satta, en hane och en hona: Salmiak och Zoe.


Hur i hela friden ska man göra som opponent? Dumma A, säger att han bara är nybörjare på ämnet och likförbannat så placerar han ribban skyhögt som opponent och framför sina åsikter mästerligt med ett ordflöde som skulle göra en rättsadvokat stolt.

Jag är inte ond på dig A, jag är bara avundsjuk för du är bara så förbaskat BRA!

Jag hoppas man kan få några riktlinjer på vad man ska komma med på uppsatsventileringen, som opponent. För om det är någon som är nybörjare på det ämnet så är det defenitivt jag, jag famlar i mörkret.

Helgen i Götet var...riktigt skoj.

Today was a good day...

Fick svar från min handledare idag (kvickt må ja säga). Självklart är det ytterligare redigering som ska till. Det mesta är dock på grund utav att när mitt OpenOffice-dokument öppnas i hennes Word så trasslar saker och ting till sig på sidorna. Så jag får ta och göra de sista ändringarna på mina föräldrars dator...Word har jag ju inte själv.

Men jag är inte så irriterad över det. Jag är ganska glad just nu.
Jag har ombetts av min handledare att närvara på ett seminarium i Götet nästa vecka. Då får jag se vad som väntar mig på min egen redovisning...som jag antar kommer ske nån gång i mitten av maj eller nått. Beror på hur snabbt jag arbetar.

Imorgon ska jag in till stan och kolla in den nyöppnade H&M! Tänk så många år vår lilla stad har väntat på det.
Jag tror jag ska spisa lunch på sushistället, har sådan sushiabstinens! Jag bara måste ha rå fisk och sjögräs! Sen blir det fika med L.

Jag har nog fått fnatt. ^^

Lyssnar på Povel Ramel och Johnny Cash lite om vartannat. Var i stan idag och växlade in alla stora norska sedlar. Strövade runt bland lite affärer och provade sådant som såg sött ut, men få plagg passade och när de väl passade så var det helt fel färg. Jag måste ha ny bikini och vårjacka...och en massa annat. Jag hade kanske köpt mig två kjolar inne på H&M om bara kön till provrummen inte hade varit så lååång. Det enda jag köpte var en grapetvål inne på Body Shop.

Det är 15 grader ute, men här ute på vischan blåser det ändå småspik. Jag fryser lite härinne, ska ta en varm dusch snart.

Imorgon ska jag träffa R och ha det...riktigt skoj. Så anländer även mamma och brorsan till mormor och pappa kommer med tåget på lördag. För på lördag så är det fest, 80-årsfest. Sen tror jag att jag följer med familjen hem till skogen på söndag. Blir nog bra att komma hem lite. Vet inte om jag ska söka mer jobb, antagligen ska jag det men jag vill ha lite semster först...tror jag.

Nu har jag ansökt till utbildningarna som startar i höst i Kalmar och Växjö, fyra blev det allt som allt. Får se vad det blir. Utmaningar väntar.

Långt upp i ingenstans
Tågresan till Lillehammer var en underlig sådan. Det hoppade och skuttade ända från Gardemoen. Måste vara väldigt dålig järnväg eller nått. Utsikten var i alla fall slående. Det är mycket vackrare natur så här längre norrut än nere i Telemark. Jag tog mig till högfjellshotellet med buss, tog två timmar. Min nya arbetsplats är ännu mer isolerad än den förra. Det är 10 km till närmsta lilla pytteaffär och 33 km till närmsta samhälle. 930 m ö h, mitt ute bland höga snötäckta berg och granar. Jag skulle gissa på att det är runt 25-30 anställda som jobbar här. Jag delar kök och toalett med en äldre dansk dam och på ovanvåningen bor ett danskt par...med en katt. Dataexperten här på hotellet har konstaterat att mitt nätverkskort inte fungerar, så det var som jag trodde. Datorn reagerar inte på nått trådlöst nät över huvudtaget, så det blir till att föra dagbok såhär igen...inget skypande på ett tag, suck. Jag ska börja jobba om en timme, iklädd något som liknar folkdräkt. Det är ett plus i kanten att man får egna arbetskläder...och så tjänar jag mer också. Jag var ute på tur innan, promenerade utmed vägen en timme ungefär. Bara granar, snö och fjällstugor...och tystnaden bryts ibland av nån enstaka koltrast eller vad det nu är. Ska bli intressant att se hur jag ska jobba. Alla här verkar jättesnälla. De flesta verkar vara i 60-årsåldern. Jag har bara sett en tjej som ser ut att vara i ungefär samma ålder som jag.
Första problemet jag upptäckte när jag kom hit igår var att toaletten som jag delar med den danska damen inte fungerar. Så det sa jag till om direkt, för så kan jag inte ha det. Det visade sig att det varit så i flera dagar men att hon inte sagt något om det till personalen för hon "ville inte vara till besvär". Jösses...
Nu ska jag snart ikläda mig mina arbetskläder och gå på lite lunch innan min oppläringstid börjar.

Danskar dricker te
Nu har jag jobbat här på Dalseter i nästan fyra dagar. Det känns redan som om rutinen har satt sina spår. Jag gillar det här stället, det är så mycket enklare att bara fokusera på att jobba i matsalen än att hålla reda på allting på ett hotell. Mina nya arbetskläder är ganska söta de också, påminner lite om en blandning av Oktoberfest och klädstilen i mangan Candy Candy. Gästerna är många, mest danskar. När det är mycket danskar så går det åt mycket te. Norrmän föredrar som svenskar att dricka kaffe, det är bara det att svenskar tydligen tycker att norskt kaffe är för svagt, så alla svenska gäster här lägger i extra pulverkaffe i kaffet för att det ska bli starkare. Engelsmän dricker ju också mycket te, det är en grupp engelsmän här nu, alla pratar med en accent som påminner om Eric Idle i Monty Python, asgôtt att lyssna på. Sen är det även givetvis en del tyskar och resten norrmän som gästerna består av. Imorgon ska det komma en drös med svenskar och under nästa vecka ska Sverige invadera det här fjället tydligen. Då kanske jag kan kommunicera lite enklare med gästerna, en del norska och danska är ju fortfarande väldigt svårt att begripa om det är stark dialekt. Av personalen här är det bara jag som är svensk verkar det som.
Igår hade jag för första gången ansvaret för egna bord under middagen. Tre bord fick jag. Jag kan inte riktigt det här med att bära många tallrikar samtidigt än, men jag gjorde mitt bästa och lyckades väl serva borden hyfsat bra under kvällen. Det jobbigaste är att bära sopptallrikar, jag föredrar ju om maten ligger still.
Nästan varje dag går jag på tur ca 1 timme. Det är väldigt vackert här omkring. När man går utmed skidspåren så är det ofta alldeles knäpptyst och det enda som hörs i skogen är när snö faller av en gren. Bergmassiven bjuder på enastående vyer, särskilt om morgonen då solen tittar fram.
Såhär ser min vanliga arbetsdag ut:
06.30: Stiger upp
07.00: Går över till hotellets personalrum och äter frukost
07.30: Börjar jobba, ställer iordning matsalen för gästernas frukost
08.00: Hotellfrukosten serveras, här är det ett enda springande med påfyllning av avdukning av borden efterhand
10.00: Frukosten avslutad, dukar av alla borden och tvättar dessa, dukning inför lunchen
10.30: Rast
11.00: Disk och förberedelser inför lunchen
13.30 Lunchen serveras
14.00 Slutar jobba, äter lunch
18.30 Börjar jobba igen med att servera middagen
19.30 Middagen oftast avklarad, disk...en massa disk
20.15 Samla ihop kaffekoppar från salongen
20.30 Slutar vanligtvis för dagen

Dalar och toppar
Finns det många av här, hehe. Men också givetvis i arbetet. Igårkväll fick jag helt andra bord att servera, så jag slapp bordet med det tyska paret (i förrgår råkade jag spilla soppa på den tyska damen! Ve och fasa! Hon brände sig lite, men efter att jag bett om ursäkt tusen gånger och damen bytt om så kunde jag fortsätta servera paret utan att de verkade hysa nån större agg mot mig). Igårkväll var det grönsakssoppa som förrätt, en lite lättare variant än katastrofkvällens svampsoppa. Så jag tog det mycket försiktigare den här gången, allt gick vägen. Gästerna var trevliga och pratade mer än gärna, det kändes bra att jobba igen helt enkelt. Det enda som är problematiskt under middagen är att det blir så himla varmt och kvavt så snabbt när över 100 pers dinerar och pratar i samma rum. Min chef T klagade på att man inte kunde höra sig själv tänka där inne, så mycket stoj var det. Jag blev snabbt väldigt röd i ansiktet, som alltid sker när temperaturen stiger något. Men det är ju bara att le och fortsätta springa benen av sig mellan borden.
Idag börjar jag inte förrän kl 2, så jag ska ta mig in till närmsta större by och gå på banken och skaffa mig ett konto (äntligen) och gå och handla lite förnödenheter, så långt är det tvättmedel och lypsyl. Jag borde skriva lite på uppsatsen, men jag tror inte att jag ska lägga tid på det förrän jag åker hem till mormor efter påsk. Då har jag en vecka på mig innan hennes 80-årsfirande går igång. Vad i hela friden ska jag ge henne tro? Måste ju hitta något här i Norge.

Lustiga namn
Ledig idag. Om ett tag ska jag gå och se om tvättmaskinen är ledig. Lyssnar på Ted Gärdestad. Utanför skiner solen och fåglarnas kvitter vittnar om att våren sakta är på väg hit upp. Igår var jag till Vinstra och fixade ett bankkonto och köpte tvättmedel. Min lön från förra stället har fortfarande inte kommit in, jag väntar en dag till och sen måste jag ringa hennes höghet och fråga vad det är frågan om. Efter att tvätten är inlagd så tror jag att jag ska gå på tur i solskenet, kanske ner till den frusna floden några hundra meter nedanför hotellet, jag tror man kan gå ner dit. Nu är det många svenskar på hotellet, skidglada och med gråtmilda småbarn med sig. Det fanns ett stort gäng norrmän här innan med en liten dotter på kanske två år som alltid grät och skrek under vartenda måltid i matsalen. Hon var så söt och ville ju givetvis inte sitta (stilla) med en massa bullriga vuxna sådär utan skulle jämt upp och springa runt. Men det lustiga var att varje gång mamman frågade "Vill du ikke ha is (glass)?" så skrek ungen "Neeeej!". Men det är klart, när man är två år bland en massa okända jättar i ett stort rum, då hjälper nog inte ens glass.
På varje bord står det en lapp med namnen på de som bordet är reserverat för. Ibland ser jag en del rätt roliga namn, det är ju väldigt många internationella gäster, holländarna brukar stå för de skojigaste namnen. Den här veckan fanns det till exempel bord reserverade för familjen Hare och familjen Worm. Jag ska hålla utkik efter fler. Måste se om det kan finnas nått namn som slår det roligaste jag stött på i mitt liv, en gång för flera år sen när min familj skulle byta hus under sommaren via Intervac så var det många holländare som var intresserade av att byta med oss i Sverige. De mest enträgna var familjen Skert (uttalas stjärt) XD.
Funderar vidare på om jag ska ansöka till Växjö, det börjar ju bli dags att göra det. Men jag kan ansöka först när jag kommit hem till mormor och kan använda mitt eget nät igen. Jag har tre alternativ som verkar intressanta, men jag skulle vilja kolla runt lite mer ändå. Det är så typiskt att man aldrig kan ha bestämt sig för nånting och hålla fast vid det. Det program som jag bestämde mig för innan är fortfarande väldigt aktuellt, men titt som tätt så börjar man göra det där som är så störande, att tänka, begrunda och tvivla! Jag är ändå glad att jag har blivit mer impulsiv med åren, jag brukade vara en sådan planerare innan och det är nog inte lönt att vara det såhär tidigt i livet. Det gäller nog bara att hoppa på det tåg som kommer och se vart det bär hän, hittills har det hjälpt mig på många sätt. Timon och Pumbas motto, det är nog det man ska leva efter ändå. Livet blir nog inte utan bekymmer, men att ta en dag i taget måste man ju göra i vilket fall som helst. Allt är förgängligt som en viss cool kille i lotusställning sa, varför oroa sig för vad som händer sen? Imorgon kan livet ta slut. Men förhoppningsvis gör det inte det, för jag måste jobba femte skift och börja halv åtta på morgonen. Sen hoppas jag att min lön trillar in nån gång, jag behöver mina förgängliga pengar!

Feber
Ligger till sängs med faber och halsont. Hoppas jag blir bättre tills imorgon, jag har inte råd att vara sjuk här. Förbannade marsväder, soligt och fint och så lite snö och kallt på det, som bäddat för infektioner och förkylningar.

Still ill
Kriget fortsätter i min kropp. Jag kommer nog inte kunna jobba ens ikväll, jag skulle innebära en smittorisk för gästerna och det skulle inte minst förvärra tillståndet för mig själv. Ligger i sängen med pyjamasöverdelen lindad runt halsen, det gjorde ont i morse igen och febern må ha gått ner lite men dröjer sig fortfarande kvar. Förkylningen har slagit till rejält, kan bara andas med munnen, känner mig allmänt svag och trött hela tiden. Fasen också. Jag knaprar några piller som ska hjälpa mot feber och dricker Berocca och bälgar i mig te, vatten och C-vitamin. Det är första gången på över ett år som jag är sjuk tror jag. Om det är nått jag saknar nu så är det det internet, skulle gärna velat haft någon att prata (chatta) med. Eller så skulle jag läst alla nya inlägg på Facebook som hamnat där den senaste månaden. Eller kollat klipp på youtube och fått mig några goa skratt i alla fall. Men nej, allt jag kan göra med min lika förkylda och trötta dator är att lyssna på musik och kolla befintliga animeserier (typ 2) eller skapa låtlistor om jag har tråkigt. Jag kan också bara drömma mig iväg nånstans, drömma om bättre tider. Inatt drömde jag förresten att jag drev ett hotell där gästerna kom oanmälda på obestämda tider mitt i natten, himla jobbigt.
Mest av allt vill jag bara sluta ögonen och sova bort hela dagen. Jag kan kolla på tv4 här men allt den kanalen har att erbjuda såhär dags är väl Dagens rätt, Emmerdale och nyheter, det kan man faktiskt få för mycket av.
Drömmer om sommaren, Öland och varma kvällar, gräsmattan som alltid måste klippas, grillat och vin i gott sällskap, ljudet från grannens vattenspridaren, Långe Erik i skär solnedgång, vågornas kluckande mot stranden, den lilla kiosken med alla höns och katter, det eviga regnandet, åskstormarna som dånar utanför medan Midsomer Murders sågklingstema ljuder från tv:n. Varje sommar, varje sommar...

5:e vakt
Har jag idag, vilket innebär att man jobbar från 07.30 till 11.30 och sedan har paus fram till kl. 17.00 då man jobbar igen fram till 21.00 eller när man nu är klar för dagen. Igår satte jag igång med att jobba igen, kanske aningen för tidigt, för framemot elvatiden kände jag mig yr och febern började spöka igen. Samtidigt fick jag ont i ena vaden av nån konstig anledning, plus att jag fick snyta mig stup i kvarten. Men jag har kommit fram till att nästäppa är bättre än att köra med nässpray hela tiden, man får ju så ont i näsan efter ett tag. Hur som helst så gick gårdagen i alla fall bra, under middagen glömde jag bara att sätta fram ett ölglas till en kund, men jaja det är väl en bagatell antar jag, huvudet kan inte vara med hela tiden. Igårkväll fick jag också äntligen prata svenska med en svensk gäst för omväxlings skull. Efter middagen när vi stod och höll på med disken så kom det in en liten tjej som hade tappat bort sitt Nintendo DS. Min kollega Pia försökte hjälpa henne, men flickan förstod ju inte danska så jag fick rycka in. Nintendot fanns icke att finna i matsalen men nu på morgonen såg jag att hon funnit det åter. Under frukosten idag kom det en massa gäster till mig med tusen förfrågningar på en gång, mamma har pikat mig ibland för att jag inte kan hålla reda på fler saker samtidigt, men hon skulle få äta upp sina ord om hon såg mig jobba här. Det fungerar faktiskt för mig att jobba såhär, oavsett vad folk säger. Jag måste faktiskt säga att jag gillar jobbet här väldigt mycket. Det beror på mina arbetskollegor först och främst, sen är det gôtt att bara arbeta på ett område och så till sist är det mycket på grund av gästerna, de flesta är väldigt pratglada och uttrycker sin tacksamhet för det man gör.
Mina kollegor är en intressant samling människor, dessutom är de inte alls alla runt 60 som jag trodde i början. Nu när jag träffat alla så är det tydligt att det finns folk i alla åldrar här.

Från Danmark: P som jobbar med mig i matsalen, hon kan verka lite strikt vid första anblick men har en typiskt dansk laid back-attityd och hon har lärt mig det mesta inom servering. Hon är gift med K som är en riktigt skojig gubbe, om helgerna bjuder han ofta på whiskey och han skämtar och är glad hela tiden. Sen har vi T från köket som jag delar undervåning med, den eviga ungmön som föredrar självständighet, stickning och kaffebjudningar. Hon pratar ganska svår danska och därför har vår kommunikation varit något begränsad, men bakom hennes något stränga yttre finns en snäll och omtänksam dam.

Från Norge: Först har vi min chef T, hon är bland den bästa av chefer man kan ha enligt mig, man kan prata och skämta med henne och hon verkar uppskatta det jag gör. Sen har vi min personliga favorit: T, hon är en sann fjällmänniska, hon har levt hela sitt liv i den här trakten och är så lugn och harmonisk att det känns som om hon inte kan bli arg eller upprörd över huvudataget. Vi arbetar mest ihop och har mycket trevligt. Sen har vi några från köket som jag inte riktigt har koll på, det finns en L och en I i alla fall. Utöver dessa har jag lärt känna L som bara jobbar som servitris under middagarna.

Från Nederländerna: Från tulpanlandet har vi förste kocken (B) som är gift med den sjungande holländskan I, en skojfrisk filur. Hans passion i livet är givetvis matlagnign, att umgås med sin fru och sina två hundar samt att på skoj reta gallfeber på T. Sen har vi också hotellets musiker J som spelar piano i salongen om kvällarna. Jag tror att middagsservitrisen T också är från Nederländerna.

Från Polen: Som enda representant har vi A. Hon är ett energiknippe som heter duga och är ett mycket roligt sällskap. När hon med bil kör hem till Polen när vi stänger för säsongen så ska jag åka med henne och hoppa av i antingen Uddevalla eller Göteborg, var det nu blir. Ska bli skoj med nån att prata med on the road.
En svensk man här på hotellet påminner så mycket om min farfar, fast han är nog 10 cm längre än farfar var för den här mannen är nära två meter lång. Jag ser kopior av farfar titt som tätt, jag såg även en japansk variant av honom i Japan. Sorgen är fortfarande ganska nära även om det är tre år sen han dog. Jag önskar att han hade fått veta vad jag gör nu, fast det kanske han gör nånstans ändå.

Den engelska suppe-kuppen
Måste bara flika in vad som hände nu ikväll under middagen. Det uppstod en så kalldad situation (alltså problem). Det serverades svampsoppa som förrätt och vi hade runt 100 gäster i matsalen. När jag serverat mina bord övergick jag till att hjälpa de andra servitörerna med deras bord och allt verkade flyta på. Men så plötsligt märker vi att soppan är slut innan ens alla gäster har fått. Vid flera bord sitter gäster och tittar konstigt på oss, vi servitörer är förbryllade, likaså de i köket som fort som attan fått börja göra ny soppa. Jag kommer på att jag serverat ett långbord med engelsmän som konstigt nog ville ha två extra sopptallrikar trots att jag såg att alla redan fått. Det visade sig att dessa engelsmän försett sig själva (!) med soppa utan att vi hade märkt det! Så de hade alltså tagit flera gånger om, undra på att det var många sopptallrikar på deras bord. Men hur fasen gick det till? undrade vi, ingen hade sett något. Fräckare gäster har vi då aldrig stött på innan. Så där får man bara inte göra! Soppan är tillagad till exakt antal personer nämligen. Så vi fick göra det som en waiter får göra: wait. Vi fick stå där som fån och göra ingenting medan vi väntade på att ny soppa skulle bli klar. Vi kan nämligen inte servera huvudrätten innan alla fått förrätten.

Engelsmän va? Det trodde man inte. Det tar fräckt för sig, de smular ner mest och spiller mest på borden och sölar ner med kletig sylt och marmelad, jodå sånt vet man efter ett tag ;). Speciellt vid frukosten så märker man vilka nationaliteter som utmärker sig. Tyskar och norrmän brukar vara ordentligast när det gäller frukostborden, inte så mycket kladd och sånt. De få amerikaner vi haft har också varit väldigt tacksamma att duka av från. Danskar och svenskar har tendens att ligga nånstans mittemellan, fastän danskarna är duktiga på att stapla tallrikar och glas så gillar de tydligen att mixa komposterbart med icke komposterbart, så man får stå och peta ut små smörförpackningar mellan apelsin och äggskal, inte så kul direkt. Holländarna kör på samma stil, blandar allt hej villt i tron att de hjälper till. Svenska gäster verkar vara aningen förvirrade och istället för att låta tallrikar och skräp ligga kvar på borden så att vi kan duka av i lugn och ro, så tror det att det bästa de kan göra är att gå fram till oss och ge oss tallrikarna när vi passerar i förbifarten...

Ni vet hur det var när man var liten och ens föräldrar tjatade på en att man skulle äta upp sin mat. Det är ju först när man är vuxen som man fattar hur viktigt det är. Men varje gång jag samlar upp koppar och glas från borden efter frukost så skulle jag vilja säga till främst alla vuxna gäster som lämnar sina koppar och glas halvfulla, att "NU DRICKER NI UPP ERT KAFFE ANNARS FÅR NI INTE GÅ FRÅN BORDEN!!!" För det är så jobbigt att ta in glas och koppar som inte är tomma, det blir ett jäkla skvalpande på min lilla vagn som jag drar, inte kan man stapla eländet heller för då rinner det ut massa. Om ni är vuxna människor (föräldrar till på köpet) så ska ni för fasen leva som ni lär!
Ja, det var mina tankar för den här kvällen, den 20:e Mars. Kom ihåg, lita aldrig på engelsmän som äter soppa i grupp. ;)

Upprorisk apelsin
Jag jobbar 5:e skift idag med, eller som A säger "The shit-shift". För det är ett ganska udda skift att jobba. Jag föredrar att jobba 1:a skift, för då jobbar man från 07.30 -14.00 och sen börjar man inte förrän 18.30 igen, då middagen ska serveras. Känns mycket bättre rent rytmmässigt. Jag har varit väldigt trött idag, för min nattsömn stördes av en liten upprorisk frukt. Det var nämligen så att jag igårkväll åt en apelsin precis innan jag lade mig. Så vaknar jag mitt i natten av att magen kvider och samtidigt hade jag en kvarliggande dröm där jag hade massa bestick i sängen att sortera (det är illa när man börjar drömma om jobbet). Jag masar mig ur våningsängen försiktigt ner på golvet, dricker lite vatten för att se om magknipet försvinner. Det gör det inte. Apelsinen vill inte vara i min mage, den vill ut samma väg den kom, så det var bara att rusa in på toa och kasta opp som de säger här i Norge. Det måste ha varit apelsinen i alla fall tror jag, för det verkade vara det enda som ville ut. Efter det hade jag lite svårt att somna igen,. hela kroppen var varm och darrig. Så nu när första delen av mitt skift är slut ska jag nog ta och försöka sova lite fram till lunch. T håller på att flytta ut, hon ska hem till Danmark idag. Så jag får hela köket, toan och tv:rummet för mig själv, jippie!

Ack som jag saknar...
mina kära högtalare! Har man väl känt den ljuva basen svaga dunkande är man fast i ljudteknikens underbara värld. Då känns det trist när musiken inte har det där lilla extra, som när man måste lyssna endast via datorns små futte-skrän till högtalarförsök. Min dator har för övrigt börjat ge ifrån sig små konstiga ljud då och då... den börjar bli gammal, jag vet inte hur många människoår som går på fyra laptopår men den har defenitivt fått en ålderskris.
Jag är ledig idag och imorgon. Sitter just nu och väntar på att min tvätt ska bli klar. Imorgon ska jag nog åka in till Lillehammer och se om jag kan hitta en frisör, jag ser för jäklig ut i håret. Måste hitta min norska bank och se om min lilla andra halva utav lönen har kommit in. Jag upptäckte ett stort fel igår, anledningen till varför min lön från förra stället inte kommit in: jag hade angett fel ibannummer! Mamma hade kollat upp med banken och gett mig både fullständiga konto och ibannnummer...och det var inte alls vad jag hade uppskrivet. Jag angav de nummer som jag hade använt i Danmark så sent som förra sommaren och de hade ju fungerat där alla gånger, så jag fattar inte riktigt detta systemet. Antagligen så ändras ibannumret ibland. Så min förra chef ska i alla fall kolla med banken igen sa hon. Jag mailade de riktiga uppgifterna till henne igår och hoppas att saker och ting ska lösa sig nu inom några dagar. Det är så typiskt att sånt här ska hända mig! Är det något galet så är det oftast jag som gjort nått fel på vägen. Vanligtvis känner jag inte ens till att jag gjort fel. That's being me I guess.
Ska ut och gå på tur snart, jag har inte kunnat göra det på flera dagar på grund av att jag varit sjuk. Det snöar ute, solen syns som en liten ljus boll bakom alla snötunga moln. Perfekt väder för lite vandring.

Kort kort
Var iväg till Lillehammer igår. Steg upp och försökte ta mig in till personalrummet på morgonen, men det var låst ända fram till att min buss skulle gå vid 07.15, så jag fick ge mig iväg utan frukost på den två timmar långa resan. Köpte en macka på Narvesen när kom fram och började sen utforska den lilla staden. Lillehammer påminner ganska mycket om både Karlshamn och Borås. Lillehammer har ungefär bara 25000 invånare och ligger liksom sluttande. Efter ett besök på Cafe Opus så hittade jag en typisk souvernirbutik där jag köpte två presenter åt Sayaka. Jag spånade på en del grejer åt mormor, men i slutändan så var det inga bra idéer...eller så tröt kassan. Jag spenderade 1200 SEK på bara en dag i Lillehammer! Utöver presenter och mat så kostade bussen fram och tillbaka ganska mycket. Men den största utgiften för dagen var frisörbesöket: 480 NOK (576 SEK)!!! Dessutom blev det aningen för kort enligt mig, hon måste ha missuppfattat vad jag menade med olika längder i håret. Jaja, det kommer se bättre ut om några veckor. Just nu påminner jag om Rosemary i Rosemary's baby ungefär....
I Lillehammer finns inga vanliga klädbutiker, jo Dressman, Vero Moda och Bik Bok finns. Men i övrigt är det bara klädboutiquer med svindyra kläder i supersköra material med små broderier, linne, ull, krås och sånt som man i princip inte kan tvätta, allt i blaskiga ljusa färger som i alla fall skulle få mig att se åksjuk ut. Vero Moda och Bik Bok var inte bättre, lika hemska avsaknader av färg där.
Efter att jag kommti tillbaka till hotellet igen kände jag mig ganska rastlös efter att ha suttit ner så mycket. Så jag bestämde mig för att gå på tur. Den turen kom att ta nästan två timmar, så idag ömmar mina lilltår ganska mycket. Jag jobbar inte förrän ikväll tack och lov. Det verkar ha löst sig med min lön nu också, min förra chef har satt in den på mitt norska konto. Så det blir bara för mig att föra över till mitt svenska konto, så kan jag betala min sista hyra för lägenheten i Götet som har stått tom i tre månader (grrr!!!)

Fler lustiga namn
I ett antal kvällar i rad har jag serverat ett bord med två svenska äldre par: Pettersson...och Pluto. Jag har inte sett någon heta Pluto sen jag kollade tyska Big Brother med Fru J. Första kvällen jag serverade dem såg herr Pluto ut som om han skulle kunna mörda någon, så bister såg han ut där han satt vid bordet. Fru Pluto såg lite ursäktande på mig som om hon ville säga "förlåt, min man är lite ansträngd idag" eller nått åt det hållet. Så när jag serverade paret Pluto så var jag extra noga med att inte göra några misstag, jag hade inte velat reta upp herr Pluto för att göra honom om möjligt ännu mer förbenad. Fast kvällen därpå när jag hälsade dem välkomna in i matsalen så log herr Pluto mot mig! Han kanske bara hade varit på dåligt humör innan, eller så ser han helt enkelt ut sådan i vanliga fall, lite som Per Moberg.
Namnet kanske inte är förvånande men vi har också paret Butcher från USA här. Sen har vi den danska familjen Trolle, eller Trollen som jag kallar dem. T delgav mig sina erfarenheter av roliga namn på hotellets gäster. En vecka innan jag börjat jobba här var det två holländare (givetvis) som hette Damen och Musman.
Igår så åkte herr Hybel hem. Det är ett märkligt namn för en norrman eftersom hybel är ett typiskt boende i Norge, en liten del av en lägenhet med spis och dusch ungefär.

En vecka kvar
Igår var det inte mycket action i matsalen på morgonen, så chefen hittade på ett annat jobb åt mig: silverputs! I två timmar stod jag och putsade matsilvret skinande blankt och lyssnade på norsk radio där de diskuterade analsex och "tafsing" (de är skojiga och frigjorda i norsk radio vill jag lova). Sen på kvällen fick jag ett mindre helsike på halsen, tre bord med 25 pers varav de flesta var barn från 8-15 år som alla skulle ha läsk och tillhörde olika rum. Deras föräldrar beställde ständigt in nya öl och dittan och dattan, det tog mig säkert 10 min innan alla fått sin dricka. Som tur är har man kollegor som hjälper till om det behövs. Men jag hoppas att jag slipper ta de borden ikväll också, himla jobbigt när alla är så utspridda.
Så är det bara en jobbvecka kvar här på hotellet. Jag pratade med chefen idag och sa att jag gärna kommer tillbaka när de öppnar för sommarsäsongen. Men tydligen så krävs det inte så mycket personal förrän i september och det passar ju inte mig direkt. Men hon skulle kolla upp ifall de behöver någon extra i alla fall. Jag antar att jag inte har mycket att hämta här i sommar, det får nog bli jobbet som badvakt i Bö ifall jag får det. Tydligen fanns det bara lediga platser som badvakter där. Så då får jag väl ta det, kan bli roligare än det låter. Jag ska ändå ta och kika efter fler jobb på nätet när jag kommer hem till mormor.
Sommartid börjar idag, det kändes ganska rejält imorse när jag masade mig upp till jobbet. Tror jag ska sova nån timme efter lunch, fick bara 6 timmars sömn inatt.
Jag måste skaffa fler låtar med Johnny Cash. Såg Walk the line i förrgår, himla bra film men musiken slår ju desto högre! Man skulle vart ung på 50-talet, det hade vart något det. Eller så skulle jag velat vara tonåring på 80-talet och gått med hemska modekläder, lyssnat på Roxette och vart kär i Per Gessle. Som det är nu så lyssnar jag bara på Roxette, för modekläder har jag inga och Per Gessle är way to old och har musikaliskt spårat ur bland mazarinerna.

Religiöst besök
Jobbar bara kväll idag, har precis vart ute på tur några kilometer iväg och tillbaka. Sitter och väntar på att lunchen ska börja och lyssnar på elektriska bananer. Igår fick jag veta varför kaosgänget på 25 pers jag serverade har så många barn: de tillhör en religiös sekt. Jag tyckte det verkade lite ovanligt mycket med tre vuxna par som har 16 barn tillsammans. Men tydligen så går sekten ut på att man inte ska äta griskött, kvinnor får inte ha kjol och under sitt liv ska man få så många barn som möjligt, helst söner. Ju fler barn man får desto bättre människa är man. Jag ska låta sektens namn förbli osagt. Det är minsann mycket intressanta människor som kommer hit.
Intressanta människor ja, vi har också en "VIP-gäst" här. Det är en stenrik gammal dam som vi privat kallar för Drottningen eller The Queen of Disney Castle. Hon kommer hit tre gånger om året och stannar alltid minst en vecka. Kökspersonalen idkar på att vi servitörer alltid ska servera henne först och smöra så mycket vi kan i princip. Hon får alltid extra grädde på sin dessert och har alltid samma bord vid fönstret med den bästa utsikten. Om vi gör ett bra jobb så betalar hon nämligen bra i dricks...sägs det. Själv tycker jag illa om att arbeta så, för jag tycker inte det är fair play mot de andra gästerna ifall jag ska servera henne först även om mina andra bord väntar på nästa rätt till exempel. Det spelar mig inte så stor roll om jag får extra dricks. För det är tydligen inte lätt att imponera på Drottningen. Hon har stenkoll den ladyn. Om det sker något misstag så går hon och klagar efteråt i receptionen och anger vilken servitör som gjort felet. Tydligen hade jag glömt att ge henne bestick till att ta huvudrätten med, något som jag hade kunnat åtgärda bara hon hade sagt till, men istället så tiger hon och springer sen till receptionen. Ganska dåligt tycker jag. Men i vilket fall som så fick jag inte veta om mitt misstag förrän dagen efter av A som hört det från nån i receptionen. Så då verkar det ju som om de i receptionen inte lägger så stor vikt vid att meddela ifall nån gör fel, de verkar strunta i Drottningens klagomål. Nog för att vi servitörer ska hålla mycket i huvudet och se till att gästerna får det de vill ha, men allvarligt talat, hur svårt är det att säga till direkt ifall något är fel?

Påsken lockar många nykläckta
Påsken är snart här och hotellets matsal är full utav småbarnsfamiljer. Ungar på stolar, ungar på golvet, ungar som springer, ungar som ligger, ungar som skriker, ungar som gråter, ungar som vägrar, ungar som hostar, ungar som kräks... och fullständigt tröttar ut sina föräldrar. Själv tycker jag att de små liven är söta. Mina främsta repliker till de minsta låter mest som såhär: "Varsågod, här är en dessert till dig också." eller "Jadå, maten kommer snart ska du se." eller "Nämen, har du rivit sönder servetten och kastat den på golvet alldeles själv?"
Just ett bord med två små pojkar på 2-3 år får jag passera rätt ofta. De små gutterna gillar att riva sönder papper och kasta ner alla sina bestick på golvet. Deras föräldrar har fullt sjå med att försöka få dom att sitta still och hålla dem lugna under måltiderna vilket syns på deras utmattade uppsyner när jag serverat desserten vid middagens slut. Jag undrar hur många stadier av utmattning man får genomgå som förälder.
Just nu har jag paus fram till fem. Fler människor har kommit hit, bilarna står parkerade lite hur som utanför. Den siste svensken har rest härifrån idag, nu är det bara norrmän och danskar här. Jag har hittat fler roliga namn: familjen Voldbakken och familjen Svinö.

Rätt var det var när jag låg här och vilade fick jag en flashback tillbaka till Danmark. Jag kom att tänka på ett roligt danskt ord som jag nog inte har angett tidigare i bloggen, nämligen det danska ordet för bokollon: bögnöd. Danmark alltså, det är en ständig källa till skratt. Men jag har även hittat namn här i Norge som får mig att dra på smilbanden, det finns en norsk butikkedja som heter Nille (ja du brorsan, det var längesen) och när vi i Sverige säljer vapen i butik så säljer norrmännen våpen. Det finns en stor skylt i Vinstra här i närheten som säger "Våpen". Jaha, tänkte jag, har de samlat alla där?

Lite andra språkliga förnöjsamheter är ju vissa norska ord som kan verka lite svåra att förstå gången man hör dem. För det första så säger ju inte norrmännen "roligt" utan "morsom", roligt på norska är ju liksom på danska ordet för lugnt. Sen har vi också "behöver" som blir "trenger". Det knepigaste för mig att fatta vad ordet "mangle" (sakna, fattas). Det liknar ju mangla så mycket så första gången någon spurte (frågade) mig vis (om) jag manglede noet (nånting), så fattade jag föga mycket. Vadå, jag manglar väl inget?
Jag diskuterar ofta sånt här med T och P. Tone berättade att hon alltid får sådana konstiga blickar från svenska gäster när hon vid middagen frågar dem om de är klara. För på norska säger man "Är ni försynte?" Och när man tänker efter så är det logiskt, helt enkelt "Har ni försett er?" Men det är klart att man som svensk reagerar lite ifall det låter som om någon frågar "Är ni försynta?". Haha, så kan det vara.
Idag är det den 30:e Mars, fåglarna kvittrar, snön vägrar försvinna och jag har fem arbetsdagar kvar.

Gaddlös
Inatt hade jag väldigt svårt att sova, vet inte varför, jag låg och oroade mig över något. Hjärtat vägrade sluta slå som en tokig. När jag  väl somnat nån gång efter två så drömde jag att jag, Jesper och några till från Götet försökte gå ner några kilo men utan att lyckas så bra, jag kom på orsaken: vi var till hälften getingar och hade stuckit någon och därmed förlorat gadden....så vi var döende! Åtminstone var jag döende eftersom min gadd var borta, så jag åkte till ett sjukhus där en massa gaddlösa ungar satt i väntrummet och led.
Alltså, okej jag vill faktiskt gå ner några kilo så jag kan förstå varför jag drömmer om det, men jag fattar inte varför jag skulle vara en geting också. Jag har i och för sig väldigt smal midja, så det kanske är de feta låren vs den gamla getingmidjan som spökar i huvudet på mig. Jag kom att tänka på Scarlett O'Hara i Borta med vinden som klagar på att hon har förlorat sin figur...eftersom hon har ökat från 45 till 50 cm i midjan! Där kan man tala om getingmode.
Idag ska jag börja en halvtimme tidigare än vanligt, jag måste hjälpa T med disken efter lunch. Det är så många nya gäster som har kommit så det blir så väldigt mycket disk efter lunchen. Igår så blev det en aning stressigt eftersom det var så mycket disk att jag knappt hann få allting klart innan vi skulle börja servera middagen. Så det är nog bäst om jag rycker in lite tidigare så slipper det bli så tätt inpå sen. Om inte annat så betyder det ju mer pengar för min del.

Another day in the kindergarten of doom
Två arbetsdagar återstår. Det värsta är över, två kvällar i rad har vi haft 110 gäster att servera under middagen, idag är det bara 88. Jag har fått sköta jobbet som bartender under påskluncherna, lagom skoj faktiskt. Mat har det varit i överflöd, alla möjliga grejer. Men allvarligt talat, efter att ha ätit samma hotellmat i en månad så är jag rätt less på det. Det spelar ingen roll hur mycket kräftor, älgstek, gravad sik eller pizza som dukas fram...jag är så trött på det nu! En sak blir man förutom less i alla fall: mätt fram till klockan nio på kvällen.
A tycker att småttingarna är små monster, jag kan nog hålla med lite. Om de inte hostar så hela matsalen darrar eller springer framför ens ben som andra kattungar eller kryper under borden så överfaller de en och ber om läsk (för de vet att vi som är klädda i grönt har förmåga att trolla fram det). Det värsta är när de med sina rådjursögon ler mot mig och frågar mig nått på extremt svårförstådd norska. Ja, det är rena dagiset här. Ja, jag tänker inte kalla det "förskola" för det är för mig nånting man börjar på som 6-åring. Dagis är dagis, god dammit! 

Shit happens
Jag klantade till det rejält igår under middagen. Jag skulle servera dricka åt en familj och lyckades att tömma ett vinglas över deras lille son. Rödvinet kom förvisso också mest på mig och bordsduken, men den lille killen dröp som en katt. Men familjen tog det ganska bra ändå, den lille sonen satt med rödvin över hela sig och log bara när jag torkade av honom med servetter för brinnande livet, så sa han bara "jaja, det blir nog bra". Shit happens, det har sagts ett antal gånger under de här två dagarna. Jag har spillt vin på en gäst, haft sönder en tallrik och A har vällt ut blomkrukor och slagit sönder ett antal glas. Det är väl så, shit happens. Men jag avskyr att klanta till det så, särskilt ifall det går ut över gästerna. Jag är glad att jag inte spillde alltför mycket på mammas vita blus i alla fall, hon undkom med ett fåtal små stänk. Familjen har rest hem idag, skönt att slippa möta dem igen. Det är sista chansen för mig att klanta till det ikväll på middagen som A sa, jag kan bara hoppas att ingen beställer in vin i glas, det är mycket enklare att bara ställa fram flaskor.

På frukosten är det alltid en eller flera familjer som sitter extra länge kvar vid borden efter att frukosten är slut vid kl tio. De sitter och pratar och pratar och drar ut på vårt städjobb. Idag var det några jobbiga typer vid ett bord som ville beställa lunchpaket av mig, trots att gästerna ska göra sina paket själva. När jag förklarade det så sa det att de minsann kunnat beställa matpaket innan och klagade på att det fanns för lite bröd kvar (vilket det inte gjorde) och att de ville ha reda på lunchmenyen. Lunchmenyen? tänkte jag, det är ju för fasen buffé som alla andra dagar! Till och med chefen kände till familjen och visste vilka jobbiga personer det var. När de sedan äntligen hade gått och jag dukade av såg jag vad familjen hette, ett mycket passande namn enligt mig: Aasen.

Även familjen Löken har varit här.
Igårkväll när jag slutat jobba satte jag mig i pyjamas för att kolla på Rush Hour 3. Då kom P in och undrade om jag ville följa med henne och A till baren eftersom det var sista kvällen innan sista arbetsdagen. Så jag tänkte snabbt och valde att svida om igen och följa med dem, sorry Jackie Chang. Jag hade aldrig varit i hotellets bar innan, stort dansgolv har det här. Musikern J stod för sång och musik, han sjöng allt från Beatles till Sven Ingvars (jodå, han till och med sjöng på svenska)...."leende guldbroona ögon". Bara ett äldre par dansade, lite synd att det inte var fler. Men i och för sig var det kanske inte mer än 12 pers där inne, varav vi tre var personal. Vi tog några drinkar och hade ganska roligt. När klockan var halv tolv tänkte jag att vi borde börja dra oss hemåt och sova ifall vi skulle orka jobba igen om åtta timmar. Jag var ganska trött imorse, men jag hade åtminstone inte dragit i mig fem öl som A.

Imorgon ska jag städa. Mitt rum, toaletten, tv-rummet och köket. Det går nog ganska snabbt, så jag kan också ge mig ut på långpromenad. Sen åker jag och A på tisdag morgon, runt nio eller tio-tiden. Ska bli gôtt att komma iväg härifrån. Såhär i sluttampen så går folk varandra på nerverna och mycket underliggande aggitation kommer upp till ytan. Det är trist när man märker att vissa personer inte alls är så trevliga som man trodde att de var. Vi har en oförskämd, manschauvanistisk suput ibland oss. Jag orkar inte ens bry mig om hans kommentarer, jag ska ju ändå härifrån snart. Jag har tyckt om att jobba här, men jag tror inte att jag kommer återkomma på ett bra tag. Kanske att jag kan jobba här över jul och nyår eller nått, vore kul.

Katthår och baksmälla
Igår bjöd I och B in oss till sig på lite partytajm runt köksbordet för att fira att vintersäsongen var slut. B och I har två hundar och fyra katter inne hos sig, så det blev ganska hårigt på kort tid. En av hundarna tuggade sönder ena ärmen på min tröja, jaja, jag får ändå skaffa en ny. Mycket skratt och sprit blev det och i den tunga doften av rökelse kom vi att diskutera livet och dess mysterium. Jag var glad att jag fortfarande kunde gå utan större balansproblem när vi sa godnatt och gick hem. Jag tror att jag har upplevt mitt livs första baksmälla, för imorse när jag likförbannat vaknade vid halv sju (trots att jag velat sova länge) så var jag rejält uttorkad och huvudet kändes aningen tungt. Jag mådde inte alls dåligt, kände mig bara trött och lite yr. När jag fått i mig nån liter vatten och klockan blivit åtta så var jag tvungen att gå upp för att finna fettrik frukost. Efter en laxmacka och lite yoghurt gick jag ut på tur för sista gången här i området. Huvudet klarnade markant av lite sol och snöstrosande.
Jag har precis blivit klar med städningen här på nedervåningen och packningen är i princip klar den också. Har hämtat mitt arbetskontrakt och arbetsbevis och leende läst löneutdraget. Chefen hade till och med skrivit ett litet omdöme om mig, mycket trevligt. Så nu är det väl bara att vänta ut resten av dagen antar jag....

Tisdag 6:e April
Framme! Efter ca elva timmar med bil, tåg och buss är jag framme hos mormor. Det var en trevlig roadtrip med A ner till Uddevalla där vi skiljdes åt. Jag kommer sakna henne. Nu är jag ganska trött...