regntass

Så här är det. Vi vill genomföra tre fokusgruppintervjuer med sex personer vardera, en grupp med sex tjejer, en grupp med sex killar och en tredje grupp med hälften killar och tjejer. Helst ska de som sitter i en grupp vara kompisar/känna varandra. En intervju med en grupp tar ca 60 min. Vi spelar in intervjuerna, enbart ljudupptagning.

Våra frågor kommer kretsa kring kriskommunikation. Vi vill få en diskussion om hur unga människor ser på kris och hur de skulle vilja att krisinformation förmedlas så att den når ut till ungdomar.

Vi bjuder alla deltagare på fika. Notera också att vi hoppas kunna genomföra dessa intervjuer under någon av dagarna 8:e till 15:e december. De som intervjuas behöver inte åka till Växjö, utan vi tar oss till dem.

Jag ber er, om ni vet någon vi kan kontakta, så skriv en kommentar!

Stormen har bedarrat. Även den inombords. Som sagt, det finns alltid människor som gör livet lite lättare när det ser mörkt ut. En del människor har förmågan att sprida positiv energi kring sig bara genom att finnas till. Många hinder finns att skåda ännu, de ligger likt plockepinn-träd över vägen efter stormen Gudrun. De går att röja bort, men det tar tid. En del är åtminstone borta idag känns det som.

 

Idag skickade vi iväg rapporten till lab 3 och uppsatsdesignen. Jag och A har suttit i bibblan med lab 4 och försökt vara konstruktiva, men det är inte så lätt när man har hundra andra saker i huvudet och uppgiften i sig känns löjlig och löjligt pretentiös till upplägget. Skriv 10 enkätfrågor, argumentera för varje liten detalj i enkäten och håll en redovisning om det på 15 minuter.... alltså, vad tänker karln egentligen? (Vår lärare i statistik, han som inte kan prata utan att "föreläsa" och som verkar vara van att göra det inför 200 pers i en stor aula... och glömmer att vi är ca 27 pers och sitter två meter från honom i en liten lokal)

 

Nu blir det dusch och te.

 

Muminpappans rika faster Jenny är på besök i Mumindalen. Muminpappan gömmer sig för han är rädd för fastern och hennes pengar. När hon till slut får tag på honom ber hon honom att ta hand om hennes pengar när hon dör. Muminpappan säger då "kan du inte ge bort dem till folk som gillar pengar?"

varpå Jenny blir rosenrasande och muttrar "Bolsjevik!"

 

Livet är som en bergodalbana. Ibland går det upp och då känns allt jättebra. Ibland går det ner och allt känns bara allmänt outhärdligt. Just nu är jag nere. Nu är ett sådant tillfälle då jag helst av allt bara vill lämna studentlivet, bosätta mig i en stuga i skogen och odla grönsaker. Tack och lov går det alltid uppför när man nått botten. Det finns alltid människor som ser till att man åker upp igen.

Det är storm där ute.

Ge mig ork...

Mamma och pappa är på IKEA och shoppar loss. Jag har beställt lite doftljus.

Maxe ligger på kökssoffan. Musse härjar över hela köket med en liten leksak. Couscous och Bugge sover i min säng. Jag undrar om det är så att katter faktiskt ändrar personlighet när de blir äldre. Något har hänt med Bugge, innan har han varit ett energiknippe som aldrig håller tyst eller sitter still. Nu är han en helt annan katt, tyst och stillsam. Undrar varför det har blivit så. Har han haft nån livskris?

Maxe och Couscous har inte förändrat sig genom åren, de är sina vanliga jag.

Couscous är en självständig lady som är kelsjuk ibland.

Maxe är stor, lite blyg och tystlåten som han alltid varit.

Idag har L 25-årsfest. Det ska bli roligt att bevista.

 

Nu är den här lilla raringen på väg till mig. Första gången på fem år som jag skaffar ny mobil. Jag har insett att man är tvungen att handla nytt då tekniken kräver det. Jag upptäckte det när jag skulle åka buss idag och köpte en sms-biljett. Jag höll upp sms:et för chauffören som tittade skeptiskt på det och sa att "nej, det fattas någonting här. Det ska vara en bild i början".

Ja... nu är det ju så att min mobil inte kan visa mms-bilder på displayen, så omodern är alltså min lilla Samsung. Nu förväntas det alltså att man har en mobil som kan visa och ta emot bilder för att man ska kunna åka buss när man inte har kort eller kontanter. Det visar hur mycket tekniken och telefonimarknaden styr samhället. Man måste vara modern och uppdaterad för att kunna åka buss...

Jag som trodde det räckte med att köpa ny mobil när den gamla slutat fungera... men världen snurrar inte längre på det sättet.

Jovisst kunde jag åka på den sms-biljetten till slut när jag förklarat läget. Men ändå, jag tycker det är lite fånigt. Jag är ingen bakåtsträvare vad gäller teknik. Det blir bara en ekonomisk fråga för mig. Men jaja, det var väl så dags ändå.

Idag skrev jag och A klart lab 3. En grej klart bland allt annat i högen. Jag hatar laborationer just nu. De tar tid och energi som vi kunde lägga på b-uppsatsen istället.

Nu ska jag sova. Det blir en lång dag imorgon. Förmodligen en väldigt intressant sådan också.

Tar en paus från Dialogisk Analys och tar mig några salta kex och en kopp Maja Gräddnos. Tung för sinnet har dagen varit. Mycket oro, vilsenhet och nervcellerna har inte vetat åt vilket håll de skulle springa. Men så äntligen fick jag och A tag i E som tränar löpning nere i Sydafrika just nu. Konstruktiviteten kom igång, planering av nästa steg... och lugnet blev återställt igen.

Imorgon ska vi få krisövningsscenariot klart för oss på Länsstyrelsen. På torsdag smäller det! Då kommer hela min klass sitta på Länsstyrelsen och agera journalister, upprörd allmänhet och bloggare m.m hela dagen då den fiktiva krisen slår hårt mot Kronobergs Län! Ska bli riktigt intressant att vara med.

 

Idag så är allting hypermodernt. Det är nästan roligt att gå till tandläkaren (om man bortser från den ekonomiska aspekten). Väntrummen är mysigt inredda med mjuka soffor, växter och HD-skärmar som visar naturprogram. Alla tandläkarrum har egen stereoanläggning och ett skivutbud med allt ifrån klassiskt till valsång, ytterligare HD-skärmar i taket och tandläkarna är trevliga, glada och har dessutom humor (!). Bedövning, borrning och tandutdragning är relativt smärtfria och går väldigt fort. En annan utveckling jag märkte vid ett av mina senaste besök var just angående röntgenmanicken. Jag skulle "placera hakan här" och "bita tag i plastgrejen där" och "stå alldeles still", så satte tandsköterskan igång apparaten och gick ut i normal takt. Så börjar manicken cirkulera runt mitt huvud... och den spelar musik! Om ni tänker er musiken från en merry-go-round-karusell, ungefär så lät det. Alltså...hur lätt är det att stå alldeles still när man bara vill skratta?

Så det har defenitivt blivit lättare att gå till tandläkaren, rent mentalt i alla fall.

Jag brukar slå mig ner i stolen och säga "gör vad ni ska, jag sover så länge".

Jag vill göra lite reklam för Hi Fi Consults nya hemsida som ni finner i länken Månadens Sladd Hi Fi Consult här på min blogg (ner till vänster). Jag har fått äran att vara med och skriva skiv/musik-tips där ^^. Alla musiktips finnes under fliken Musiken. Mycket nöje!

Kaffedoften letar sig in i tv-rummet. Jag sitter invirad i en filt för det är alltid så förbenat kallt här hemma i skogen. Mamma och pappa lät installera AC för en tid sen med syftet att det just skulle bli lite varmare i huset under den kalla årstiden. Det är bara det att alla värme samlas i trappan, så där är det varmt och gôtt.

Vad tycker ni om serien Anno 1790? Jag hade höga förhoppningar inför den... men jag måste nog hålla med pappa när han sa "skådespelet är ju inge bra... alltså det... jag vet inte... det är bara dåligt".

Ton av tyger och dyra scenerier väger tyvärr inte upp för den platta dialogen. Jag är ledsen SVT men det här gjorde ni inte bra.

Imorse tog jag farväl av min visdomstand. Det gick snabbare att få bort den än jag räknat med, så blev det inte så dyrt heller. Synd bara att det ska värka så efteråt när bedövningen släppt.

Mamma och jag kollar på Project Runway. Mamma drömmer om syprojekt och jag önskar att jag också kunde svänga ihop en klänning över en helg sådär som de gör på tv.

Nattvandringen var lugn och kall. Det var jag, C, R och F som anmält oss. Glada i hågen patrullerade vi campus, fyra michelingubbar i orange. Jag kände mig i alla fall så med tröja, vinterjacka, mössa, halsduk och så Vårt Campus-huvtröjan ovanpå det. Det var inte mycket folk ute. Vi såg två kaniner och ett gäng fulla killar som skrålade fram bland träden, en av dem lät lite som Björn Ranelid.

En timmes cirkulerande på campus, en timmes te-paus hemma hos C och så en timmes patrull igen. Halv två kom jag hem.

Var lite trött idag på lab-redovisningen (obviously)... men eftersom det var EL som höll i det hela så förväntades ingen överambitiös framställning, vilket är tacksamt då man inte är helt på topp.

Man märker att man börjar bli gammal när ens lillebror blivit vuxen och önskar sig whiskey + glas i julklapp. Jag kan ge mig på att den ska vara amerikansk också ;)

Är på jakt efter en diktafon. Är det någon (kanske du brorsan) som hittar en för under 349 kr så säg till mig. Visserligen tror jag inte man kan få nån vidare bra kvalitet om man går under det priser. De säljer en för 349 kr på Claes Ohlson. Jag var inne och kikade i deras katalog på nätet... och de är bra på att luras, eller få kunden att tro att nånting är billigare på nätet än att köpa direkt i affären. Den lilla manick jag hittat var nedsatt till 299 kr ifall man beställde den på nätet... men så kommer ju frakten på 89 kr till. Lika bra att köpa direkt i affären då.

 

B-uppsatsarbetet verkar ta form! Vi hade handledning idag och kom fram till mer konkreta ytterligheter. Jag knåpade ihop ett informativt mail till en högstadierektor här i området och frågade om vi får komma och göra vår fokusgruppstudie bland deras sjundeklassare. Förhoppningsvis får vi ett ja.

 

Jag har suttit och skrivit ner opponeringssynpunkter inför morgondagens lab-redovisning. Jag sitter och skriver med bläckpenna i den andra gruppens rapport som vi ska opponera på. Jag skriver kommentarer och stryker under här och var, skriver plus och minus-kommentarer i slutet... och kommer på mig själv med att tycka det är fruktansvärt roligt. Tänk, jag kanske skulle bli en bra lärare ändå? Fast jag får öva på att skriva slarvigare handstil i så fall, nu kan man fortfarande läsa vad som står.

 

Ikväll ska jag patrullera campus tillsammans med andra nattvandrare. Det blir skoj... och förmodligen kallt. Folk hostar ikapp på föreläsningarna och en drös ligger hemma. Än har jag lyckats undvika att bli förkyld, hoppas det håller i sig.

Red velvet cake... undrar hur man gör en sån. (Ni får ursäkta, men det är min mage som väljer bilder nu).

Kanske dags för mat?

Alltså allvarligt talat, jag önskar hellre att religiösa grupper ringer på dörren än dessa förbannade bolagsiglar!

Yrket som "säljare" skulle förmodligen vara det sista jag skulle ge mig in på. Det verkar som om dessa människor alla har en gemensam nämnare, eller en egenskap som man får i den branschen: illa dold bitterhet. Ordet säljare får mig att tänka på stenhård konkurrens och en oförskämd envishet. Hela livet tycks bli ett race mot en själv och alla andra i samma bransch.

Du måste vara snabbare, hungrigare, ambitiösare, fyndigare, mer målmedveten och sälja, sälja sälja!!! Du ska vara positiv, ha massor av energi och egna idéer och vara positiv och ha ännu mer energi och du KAN gå långt för du SKA gå långt för du MÅSTE gå långt för att tjäna några pengar på det här jobbet! Men du vill ju inte bara tjäna pengar, du vill ju ha jobbet för att du är så förbannat POSITIV och har så mycket ENERGI!!!....

Men när de möts av ett "nej" från en potentiell kund så får de genast den där smått irriterade blicken och gnälliga stämman. Purkna säljare stryker omkring i trapphusen och när man öppnar dörren på tredje plan så har de redan fått så många "nej" att de ser ut som "jag hatar mitt jobb, är du intresserad av bolaget som jag representerar?".

Usch...det kan inte vara roligt.

"Är du lycklig men känner att du vill utveckla dina negativa sidor - bli säljare!"

"Har du många vänner men känner att du vill bli anonymt masshatad - börja hos oss på telemarketing redan idag!"

Jag gick till festligheterna helt själv och hoppades väl att jag åtminstone skulle få dela några ord med eventuella bordsgrannar. Jag satte mig vid ett bord där det satt två personer. Konstigt nog gick de efter ett tag och satte sig nån annanstans. Nåja tänkte jag, det kommer väl alltid fler. Snart närmade sig en japansk lärare, men blyga som dessa äldre herrar är så satte han sig två stolar bort och tog ingen notis om mig. Jaja.

Slutligen så anslöt sig ett gäng vilsna ekonomkillar. En var full och gnällig, en var mindre full och positiv och den tredje var riktigt trevlig och hade dessutom gått på gymnasium i Japan. Han och jag språkade mycket under kvällen. Jag gjorde mitt bästa för att instruera hans kompisar i den japanska matkulturen, alla gäster hade fått varsin bento med diverse smårätter. Fast de gav upp efter 40 minuter och lämnade salen, de hade inte förväntat sig rå fisk och var hellre sugna på mer alkohol och Sivanshäng kan jag tro.

När partyt var slut vid tio så sa den trevliga ekonomen att det vore synd att sluta kvällen redan. Han tyckte att vi kunde se på Japanrelaterade youtube-klipp eller en film (hemma hos någon av oss antar jag).... men det tyckte inte jag. Han var ganska enveten och ville tydligt spendera mer tid med mig, vilket var smickrande... men jag orkade inte. Kände på mig att en förkylning var i antågande. Jag ville bara hem, ta några shotar vodka och lägga mig.

Sagt och gjort. Idag när jag vaknade så var allt frid och fröjd.

Ekonomer förresten... det är ju också ett roligt släkte.

(udon, något av det goaste här på jorden)

Här kommer mera som är typiskt ;)

Idag har vi haft fokusgrupper hela dagen. Det tar på krafterna att sitta och intervjua/bli intervjuad i grupp flera gånger i sträck. Roligt har det vart ändå. Min grupp intervjuade om framtiden.

Jag ska sitta och knåpa ihop rapporten, de andra har gjort grovjobbet så nu är det bara för mig att småjustera texten och skriva inledning.

Igår var det Kommedias pubkväll. Det var ganska hyfsat trevligt. Inte för mycket folk. Folk körde karaoke (eller singstar om man ska vara petig) och den ena skönsången efter den andra skränade ut ur de raspiga högtalarna. Så var det ett musikquiz också... som var skitsvårt eftersom personen som satt ihop eländet i princip bara körde nya manliga artister från Skåne. Mitt lag fick näst minst poäng. Vadå "det här lyssnar väl alla på"?

Jag tror jag ska hämnas nån gång och göra ett musikquiz där frågorna handlar om musik från 80-talet och bakåt, långt bakåt. Så får vi se om alla unga 90-talister känner till Edith Piaf, Dean Martin och The Turtles.

Vissa dofter förknippar vi med olika saker. Doften av stearinljus, granbarr och apelsiner får mig att tänka på julafton. En direkt association som jag inte ens funderar över, det hör liksom till julen för att det alltid ha gjort det. Även om granar har barr året om och vi äter apelsiner och kan tända ljus när vi vill så är det ändå just julen som jag kommer att tänka på.

Idag när jag kom hem så kom jag att tänka på att vissa dofter även förknippas med en viss ålder. Vad som hände var att jag var på väg uppför trappan då en person passerade mig (jag såg inte så noga men det var en kvinna). Kvinnan lämnade efter sig ett doftspår av parfym, hon kom uppenbarligen från tredje våningen eftersom doften blev starkare och fyllde mer och mer av luftrummet ju högre upp jag kom. Det var en stark, tung doft. Jag tänkte direkt att det var en gammal dam som passerat mig och vände mig därför neråt för att se henne passera ut genom ytterdörren.... det var en tjej i min egen ålder. Så himla fel du har valt! tänkte jag. För mig är det helt enkelt fel att kvinnor under 30 går omkring med "tant-parfymer". Ni vet nog vad jag talar om.

Det är ett typiskt exempel på en doft som är förknippad med en viss ålder. Men jag undrar hur detta uppstod från början, varför blev just tunga dofter förknippade med äldre damer?

Det finns mycket man kan undra över.

Idag hade vi workshop i bibblan. Vi blev instruerade i hur man söker bland alla databaser och grejs. Om ni undrar varför jag har den ovanstående bilden med så ska jag berätta varför. Det är nämligen så att vår biblioteksnisse som har hand om just vår institution går omkring med detta byxmodet. Han är jättebra på att lära ut, trevlig och full av energi och älskar sökningar mer än något annat. Han är en riktig liten hoppetossa också, hans kropsspråk är väldigt livlig och rent ut sagt komiskt. Det blir ju inte mer seriöst heller för att han går omkring med detta häng. Alltså... jag KAN inte ta folk på allvar som går med byxorna nedhasade på det där sättet! XD Ser ju så urbota dumt ut.

Senaste nytt från soptippen vid trappan: de två tv-apparaterna och trädgårdshandskarna har försvunnit. Nu ligger där istället en röd dammsugare. Jag väntar på att en tvättkorg ska dyka upp.

Dagens akademiska storfräsare, tre bokstäver: GGG - Gaggig Gammal Gubbe!

Vem är det jag pratar om? Jo... Jan Myrdal (vars far vi för övrigt har en sal uppkallad efter). Ja, jag vet att det kanske inte är så snällt att säga så om en man som har varit betydande både i och utanför Sverige... men jag kan tyvärr inte säga annat.

Jag är så förstummad av den två timmar långa tortyren... så jag finner knappt ord att beskriva eländet. Jag tror inte jag ödslar mer energi på att leta heller.

Men det är väl som EL sa, nu har vi träffat honom och det kommer vi förmodligen aldrig göra igen. Hehe, precis så sa Per-Ragnar också när han föreläste på mitt gymnasium en gång. Fast han sa det väldigt stöddigt, som om det vore till vår nackdel att vi aldrig skulle få chans att möta honom igen. Hahaha!

Världen är full av lustigkurrar.

Undrar om jag har för mycket socker i min pajdeg, kanske är därför jag får magknip. Trots det så blev äpple/kanel-pajen som jag gjorde igår jättebra. Jag tror det är dags att öppna min lilla pajreceptbok och pröva på mer avancerade grejer. Det är synd att det inte är en så bra säsong för frukter nu mer än äpplen och apelsiner. Apelsinpaj...? Maybe. Eller en banan/choklad-paj...

En matpaj kanske? Jag har massa broccoli i frysen ju...

2006

Otome wa boku ni koishiteru (The maidens are falling in love with me) Ytterligare en i raden av alla serier som utspelar sig på en flick-skola. Dock är detta inte en yuri-serie utan en romance-harem-serie. Inte helt oväntat är det baserat på ett dataspel.

Huvudkaraktären heter Mizuho och är en kille (ja) som klär ut sig till tjej och börjar på Seio Girl´s Academy. Varför? Jo, hans morfars sista vilja var att Mizuho skulle gå på den skolan (förmodligen för att få ut sitt arv) eftersom både Mizuhos mor och alla andra kvinnliga släktingar gått där (en något underlig sista vilja men vem bryr sig?). Så Mizuho börjar alltså på skolan, blir fort mycket populär bland de andra studenterna, ironiskt nog för sin kvinnlighet och skönhet. Under tiden får han många vänner och hjälper dem att lösa sina olika problem. Till slut blir Mizuho utnämnd till skolans Elder (lite som Etoile-systemet i Strawberry Panic). Det är dock inte alla som är glada åt Mizuhos popularitet.

Lite halvkul upplägg med manligt/kvinnligt men det är en ganska tunn historia.

Den får två fästingbett för att den... försöker.

På tal om filmer, igår så ägnade jag mycket tid åt svenskt 80-tal. Först Besökarna och sedan G som i gemenskap.

Mitt intryck av Besökarna: .... eh, va? Nu fattade jag inte. Inga förklaringar? Ganska otäckt, men det är minsann en märklig film. Man vet inte om man ska skratta eller vara rädd, men det kanske är det som är grejen.

Mitt intryck av G: ......va??? Herregud, nej inte dem kläderna! Men Uggla är klockren!

Nu ska jag bara se till att se Mitt liv som hund också. Nej, jag har inte sett den än, inte i sin helhet. Jag minns att jag sett nått litet klipp av den hemma hos farmor och farfar när de bodde på Blåbärsstigen, men jag var så liten då.

Ibland funderar man över saker och ting, då undrar man till exempel "har jag problem eller har jag inte problem?". Då är det rätt gôtt att ha någon som säger "ja, du har problem". Det gjorde min tandläkare idag. Ja, jag har problem med en visdomstand, därför ska den bort. Det blir dyrt... men är det nödvändigt så är det.

 

Det blev en kort visit hemma, men hann träffa L över en lunch. Fick sen pröva flera av hennes klänningar och fann en som faktiskt passade väldigt bra, den får jag låna till hennes 25-årsfest :)

 

Jag kom precis hem för nån timme sen. En varm dusch, mysdress, ost och kex-bricka med vitt vin framför Halv åtta hos mig... that´s life ^^

Kvällen är inte slut än, snart börjar Robinson. Härligt.

 

Snart ska jag dra mig hem till skogen, måste hem och fixa dentala problem,  krama lite föräldrar och katter.

På fredag ska jag utföra den etnografiska uppgiften vi fått i klassen igår. Jag ska observera en viss grupp av studenter på universitetet. Ett allmänt krävande jobb eftersom man måste skriva ner precis allt man ser och tänker och samtidigt inte avslöja vad man håller på med.

Igår försökte jag dra mig till minnes vad Olofströms och Karlshamns kommuner har för slogans, men jag kom inte ihåg det. Vi pratade nämligen om slogans på gästföreläsningen.

Nu läste jag på nätet att Karlshamn har flera olika, bland annat Från skärgård till lövskog. Låter ju fint och bra. Olofström hittade jag inget på... ingen vidare bra kommunbranding, fast man kanske inte vill locka folk dit hehe.

Så fann jag en lista över många stads och kommunslogans, här är några av mina favoriter

1. Botkyrka - Långt ifrån lagom

2. Degerfors - Mer än stål och fotboll

3. Fagersta - Här får du Livstid

4. Kiruna - En ren upplevelse

5. Lerum - Mer än du tror

6. Piteå - Det är hit man kommer när man kommer hem

7. Sotenäs - Full fräs i Sotenäs

8. Surahammar - Din tugga av det sura äpplet

9. Vallentuna - Var femte invånare är en häst

10. Österåker - Mer än bara en anstalt

Den tråkigaste måste vara Staffanstorp - Vi lever och verkar i en trygg och inspirerande kommun.

De borde ta efter Hipp Hipp och göra om det till

Staffanstorp - Staden som alltid sover.

Fast det kanske skulle passa bättre in på Vissefjärda.

Idag var jag på en mycket intressant gästföreläsning, en före detta student som startat eget och kommit långt på kort tid. Hon fick mig inspirerad och ännu mer övertygad om att jag valt rätt program. För det finns ju så många vägar att gå... och så mycket som kan stå på ens visitkort om fem år.