Dags att sätta stopp Sofie Propp

Sofie Propp, nu ger jag faktiskt opp.

Jag är fortfarande i mitt halvdöva tillstånd, en vaxpropp i örat är lika skojig som en dåligt improviserande Björn Gustavsson.

Jag var hos läkaren i förrgår och rekommenderades droppa sån där Revaxör i örat morgon och kväll.  Är inne på tredje dygnet med denna kuren och ännu har inget lyckas få Björn av scenen. Så det blir till att ta till starkare grejer eller låta doktorn öh.... dammsuga ut eländet ur hörselgången. Min bror vad med om det en gång. Låter inte trevligt.

Så eländig, gnällig och irriterad åkte jag inte till Ls tjejkväll. Jag var alldeles för trött i huvudet för det, till råga på eländet så tjuter det i örat och susar, det är tydligen hela kroppens blodomlopp som jag hör.

Men ikväll är det ändå nyårsafton och jag tänker banne mig inte låta nån jäkla överskattad komiker i örat hindra mig.
Är det Harry Potter-maraton så är det.

Årets plus och minus
+ Jag har klarat av C-kursen i japanska och fick en plats på Kansai Gaidai University
- Finanskrisen (den drabbade även mig)
 
Funderar på att jobba på Svalbard i sommar, där bor det 2500 människor och 3000 isbjörnar.... Spännande.

Gott nytt år på er!

Fan och hans mostrar!

Jag är halvdöv!
Har gått med konstant lock för ena örat i över ett dygn. Fick vatten i öronen när jag duschade igår. Det tycktes mig inte vara nått problem då eftersom det ofta händer och ofta går bort efter en stund. Men när vi sedan åkte bort till Karlskronagänget och sov över där blev det värre. Imorse kunde jag knappt höra på vänstra örat...kändes inte kul. Kändes som om hela hörselgången var igensvullen, vilket den troligen också var. Det blev lite bättre frampå dagen men nu är det samma skit igen, det susar och tjuter i örat och hörseln på högra örat är så skarp att varje ljud låter dubbelt så starkt. Jag är väldigt trött.
Ska kolla örat hos primärvården imorgon. För om det inte försvinner imorgon så orkar inte jag med att vara social hos L.

Nåja, ett plus med den här dagen: jag fick spela Twilight Princess i Karlskrona, kom så långt som till att klara första bossen i Skogstemplet, jag bara måste ha det spelet! Så synd att det inte tillverkas spel till GameCube längre,  himla svårt att få tag på.

Växeln hallå?

Vaknade upp med halsont imorse och har gått och vart grinig hela dagen...så det blev inte nått partajande ute ikväll inte. Hade inte vart så smart.
Men det har sakta lugnat ner sig så nån dunderförkylning är det nog inte.

Gusse som älskar snören, sladdar och allt som man kan riva/bita sönder tuggade i sig det ena av snörena på min randiga huvtröja idag så en bit var helt söndertuggad i trådar. Jag fick klippa av den delen.
Igår fick brorsan dra ut flera decimeter presentsnöre ur käften på honom som han förmodligen nästan lyckats svälja, lite otäckt.

Jösses vad vissa människor är svåra att nå ibland.

Idag har jag skickat iväg några ansökningsblanketter till olika eventprogram och sånt i Japan. Jag har ansökt om att få ett speaking-partner och att få besöka japanska familjer på helger så man får lära sig mer om det dagliga livet och kulturen.

Jag har ändrat mig angående mitt boende i Japan, jag ska defenitivt inte bo ensam, det kan kosta mig 6500/mån och det har jag helt enkelt inte råd med. Är det bara 4 månader så kan jag nog stå ut med en rumskompis, vem vet, vi kanske blir vänner för livet.

Förr en liten virrig gnällspik.
Nu en vass typ i jakt på oskyldiga snören.

Noël blanc

God jul på er alla!

Imorse när jag vaknade såg jag att det var lite frost på marken, alltså var det lite vitt åtminstone tänkte jag. Men så givetvis på förmiddagen så började det ösregna....så har det regnat hela dagen igenom. Ända tills för ca 5 timmar sen....då det började snöa! Den kom i sista minuten, så vi har fått en vit jul i alla fall! :)

Min mormor och hennes man är här och firar med oss. Alla tre katter var med oss också vid julklappsöppningen, mysigt. De fick inslagna sardiner i tomatsås av mig, sånt smakar ju ändå bara kattmat tycker jag (tro mig, jag har ofrivilligt smakat brukmat en gång).

Här är vad jag fick:
1. Senaste CD:n med Enya
2. En pyjamas
3. Ett stort doftljus
4. Ett smycketräd (ett sånt som man hänger sina smycken på)
5. Skålar och ett fat ur Höganässerien
6. Rosa sängkläder med hjärtan på
7. Eterisk pepparmintsolja
8. En flaska Riesling
9. En DVD-box med Systrarna Brontë
10. DVD med Harry Potter och Fenixordern
11. Bok: Snablar! av Arto Paasilinna
12. En engelsk ordbok
13. Kattalmanacka för 2009
14. Mörklila tröja
15. Tre tesorter plus tekula (från älsklingen såklart)
16. En trisslott

Av allting måste jag säga att jag blev mest glad över pepparmintsoljan, för den doften innebär så mycket känslor och minnen för mig. Om min eventuella rumkompis i Japan inte har något emot det, tänker jag bränna lite olja då och då så att jag kan sluta mina ögon, andas och minnas....

Vi kollade som vanligt på Kalle Anka idag, men för första gången så tänkte jag "nu börjar det bli tjatigt faktiskt" och jag har ändå bara sett det max 20 år i rad. Mina föräldrar har ju bänkat sig framför det varje jul ända sen 1960! Undra på att pappa somnar vartenda år.
Sen så kollade vi på Tomten är far till alla barnen, den har jag bara sett en gång innan, när den kom på bio för 9 år sen. Kjell Sundvall kan sina saker han....hehe.

Imorgon lutar det åt att jag drar ut med R på en juldrink på stan tror jag, blir nog skoj.
Sen besöker vi våra vänner i Karlskrona under helgen, det ser jag fram emot. Jag har inte sett varken M eller A på länge. Sen blir det tjejkväll hemma hos L efter det, nice.

Nä, nu ska även den här julaftonen få sig ett slut också. Fasen att ett dygn går fort...ibland är det en tröst, ibland en fasa. Men just nu är det en tröst.






Pyssel o prassel

Idag hade vi stora julhandeln med mamma i stan, alltså mathandeln inför jul. Aldrig har jag kört en kundvagn så tung att styra innan. Brorsan gick med och började krokna mer och mer allteftersom tiden gick, han blev bestört när han märkte på expresshandelsmätaren (eller vad de små grejerna heter) att vi handlat för 400 kr...och bara dittills på frukt och grönt avdelningen. Sedan när vi närmade oss frysdiskarna började vi tycka att hela affären luktade unket på nått sätt, till slut blev det så intensivt att jag trodde att det var ett avlopp som var kasst nånstans. Men mamma kom på det! Javisst ja, lutfisk!
Den mest menlösa maträtt jag känner till. Smakar knappt nånting och den obehagliga konsistensen påminner om gelé. Fattar inte hur folk kan äta det. Men jag antar att det är som med lakritste, antingen älskar man det eller hatar det.

Mamma och jag gjorde egna smällkarameller för en stund sen, de gamla i julgranspyntslådan är över 20 år gamla och sedan länge sönderbitna utav möss och rivna utav skarpa kattklor. Jag kom ihåg när jag var liten, hur jag smög upp på vinden och letade fram julgranspyntet och inspekterade smällkaramellerna. Inuti dom fanns lite godis om man hade tur, redan då gamalt godis, det var små bitar utav bröstsocker. Förmodligen hade min morfar gjort dom.

Jag lade märke till en rolig grej på tåget hem igår. Om man sitter i en vagn som är hyfsat full och plötsligt börjar äta nånting, då märker man snabbt hur alla andra runt omkring en börjar göra detsamma. Är det nån sorts flockinstinkt eller vad beror det på? Alla sitter ju trots allt och väntar på att nån annan ska börja, så känns det i alla fall.

Jag var med om en annan skojig sak på väg hem. Jag skulle byta tåg i Alvesta och åka med X2000 mot Malmö. Tåget skulle avgå kl. 19.28 från spår 3b. När alla resenärer kliver av märker vi att det står NY TID på tavlan: 19.15
Är detta nått skämt? undrar jag. Jag har väl aldrig hört talas om att ett tåg skulle avgå tidigare än vanligt, det är ändå SJ vi pratar om. Så ser jag att det står X2000 mot Malmö....med ordinarie tid 17.29
Frågetecknen hoppas i mitt huvud. Så kommer i alla fall X2000 in på spåret och folk står lika förvirrade som jag och undrar om det är rätt tåg. Jag ser att det ska mot Malmö så det är ju i rätt riktning. Jag kliver i alla fall på men märker att ingen verkar följa mitt exempel. Det spelar inte så stor roll tycker jag, jag får se vart jag hamnar. Jag sätter mig på min plats och tycker att resten av resenärerna är ovanligt tysta, hälften utav dom verkar sova. Så börjar tåget rulla iväg när klockan är 19.23 och jag ser att de flesta utav mina medresenärer från förra tåget står kvar på perrongen. I ett allanrop hör jag "Ja mina damer och herrar, när vi nu lämnar Alvesta är vi drygt två timmar försenade"...........................................
Så faller bitarna på plats, det visar sig att jag visserligen satt på rätt sorts tåg, bara det som skulle gått för två timmar sen. Tydligen var de så försenade för att det skett en järnvägsolycka uppåt Norrköping. Undra på att folk var trötta och uttråkade. Jag skrattade och tänkte att jag kommer åtminstone fram fem minuter före alla andra som kommer åka med nästa X2000! :)
Så det kan gå ibland.
  

Sista natten på ön

I tisdags kom V hit...och tiden gick fort som vanligt, idag packade han sina vingar och flög hem till Finland. Men vi hann med rätt mycket ändå, på våra sista dagar här i Götet (för i år). På onsdagkvällen gick vi på Bergakungen och såg Patrik 1,5. Den var väldigt rolig och motsvarade väl våra förväntningar. Efter att den var slut tog vi en rask promenad bort till tågstationen istället för att ta spårvagnen. Höll först på att vandra helt fel bortåt Kortedala, är inte lätt när man går i stan när mörkret fallit. Trodde inte att vi skulle stöta på några packade pers en onsdagkväll men likväl mötte vi ett par ragglande gubbar runt 65 som skrattade åt nått som hade med brustna bäcken att göra.

På torsdagkvällen hade vi vår höjdpunkt som vi sett fram emot jättelänge: Stand-up på Ruby! Vi kände oss lite malplacerade till en början då vi klev in på hotellet bland alla finklädda människor men det spelade ingen roll eftersom vi bara hade ståplatser i bakgrunden. Det var inte lätt att stå upp i 2 timmar i sträck, kändes ganska mycket efteråt. Men när man skrattar så glömmer man av det under tiden.
Kvällens komiker var André Wickström och Henrik Schyffert. André var först ut och enligt min mening allra bäst, han drog några gamla skämt men det mesta var nytt. Han gjorde en hejdlöst rolig framställning utav ett dansband där han agerade fyra pers samtidigt! Underbar komiker.
Henrik gjorde mig lite besviken, han var inte dålig,  bara lite för mycket under bältet kan jag tycka. Visserligen passade det bra eftersom han var sist och publiken hade blivit hyfsat dragna och mer mottagliga för sådant. Det är intressant att se hur otroligt bra vissa komiker kan improvisera utifrån vad nån i publiken råkar kläcka ur sig när de tror att ingen hör. Jag och V tänker absolut gå dit igen nån gång, men att vi ska försöka nappa åt oss sittplatser nästa gång. Då måste man också beställa mat som är hyfsat dyr men det kan det vara värt. Bara man inte sätter sig mitt framför scenen....livsfarligt om man inte vill uppmärksammad av uppträdaren. Johan Glans hade vart kul att se, men då måste man nog vara ute två månader i förväg anar jag.

Jag hade velat gå på julmarknaden på Liseberg, men kom jag ihåg det? Nä.
Vi gick i alla fall runt i Nordstan igår och letade upp en ny jacka åt V. Det tog en eeeevig tid för honom att bestämma sig för vilken storlek han skulle ha, den ena såg bättre ut men den andra satt något bättre. Han tog säkert mer tid på sig än vad jag gör i vanliga fall i provrummet. Så det är minsann inte bara tjejer som tar god tid på sig när det gäller att välja kläder hehe.
Igårkväll kollade vi på Polarexpressen här hemma. En av de mest konstiga julhistorier jag sett.

Efter att vinkat av älsklingen på Landvetter satte jag av inåt stan och gick runt i Nordstan igen. Jag har alltid lättare att hitta grejer om jag får gå själv i lugn och ro har jag kommit fram till. Till slut hittade jag det som jag länge sökt efter, en kjol och passande väst till i svart. Himla snyggt. Nu har jag nått till jul o nyår.

Ska börja packa mina saker snart nu ikväll. Imorgon bär det av hem till skogarna igen. Inte förrän då kommer jag att få lite äkta julstämning. Det kommer förmodligen bli en grön jul i år igen, men man får ändå vara tillsammans med familjen och de lurviga små liven igen.
På tal om lurviga små liv, jag drömde inatt att jag skulle ta mig bort till en olycka som skett nånstans, jag skulle plocka med mig massa verktyg och en kattunge liten som en tesked och stoppa ned i en cykelkorg och cykla i djupsnö bort till olycksplatsen. Märkligt.
Jag drömde att det var krig häromdagen, att alla människor i Sverige skulle fly från...nått, vad det nu var som anföll oss. Så jag och min familj plus tusentals andra flydde till fots utmed vägarna och i skogarna, jag föreslog att vi skulle ta oss till sommarstugan eftersom ingen skulle leta där.Jag såg hur någon filmade allt med en jättegammal kamera, och så fick man se hur alla såg ut i den, det var som att se en svartvit film från första världskriget, gamla kläder hade alla på sig också av nån anledning. Innan jag vaknade hann jag tänka "varför i helsike filmar han med en sådan kamera? Vi har ju ändå moderna digitalkameror nu."

Nu får det bli ännu en riskaka och ett avsnitt av Hana Kimi, den bästa doraman jag sett hittills.


Kommande tider

Idag drack jag, E och J te och förtärde kakor på skolan tillsammans med våra lärare Y och Y. Vi diskuterade om våra planer inför jul osv och spelade ett japanskt kortspel. Så fick vi reda på våra resultat.

Mina resultat
Wasaku 75%
Kanji 84%
Shinbun 69%
J301 77%
Konversation 84%

.............................................således, jag klarade det!!! JAG SKA TILL JAPAN! =)

Jag blev väldigt förvånad över att mina bästa resultat var i kanji och konversation, jag som tyckte att jag under konversationen gjorde ganska dåligt ifrån mig. Men där ser man.

V var så söt när jag ringde och berättade för honom att jag klarat mig. "Det visste jag hela tiden" sa han. Ofta tror han mer på mig än vad jag nog själv gör. Jag visste väl innerst inne att jag skulle få godkänt på allt, men självförtroende sviktar ju till och från, särskilt om det handlar om nått viktigt.

Men nu är det avklarat i alla fall. Jag firade genom att ta en Bento på ett sushiställe och se Vi hade i alla fall tur med vädret igen på Biopalatset. Hehe, jag var först in i salongen...gud vad tyst det kan vara i en tom biosalong. Efter 10 minuter i tyst mörker kom alla de andra sju som skulle se filmen.
Jag tyckte faktiskt om den, den hade sina geniala inslag men vad gäller Gs roll kom jag inte fram till mycket. Det är alltid kul att se en gammal klasskompis på vita duken som i motsats till gnällig blekingska pratar nån form av rikssvensk dialekt. Men jag fick inget direkt grepp om hans rollkaraktär, där kunde manusförfattarna gjort bättre ifrån sig. Och det kan faktiskt G också, jag hoppas få se honom i fler roller där han kan få blomma ut ordentligt.
Men men, otsukaresamadeshita! (bra jobbat!)

Jag har börjat nedrusta lägenheten. Har tagit ner alla bilder från väggarna (som var fastsatta med tejp eller häftmassa vilket var en oerhörd miss från min sida eftersom tapeten är väldigt gammal och såldes ofta följde med tejpen).
"Får du då upp en udda siffra som stämde överens med den tejpen..." minns ni vem så sade så?

Fick ett mess av N idag. Tydligen så har filmen Lev för fan visats på Tv1000 många gånger och den ska tydligen ha sänts från och med augusti i år och fortsätta till och med januari 2010! Jag vet inte om N skrev fel och menade 2009, tror mest på det faktiskt... men annars är det ganska coolt tycker jag. Konstigt att inte vi som agerade har fått veta om detta bara. N hade fått reda på det via en bekant till hans mamma som sett filmen och känt igen honom.

Imorgon kommer raringen hit, sista dagarna i lägenheten tillsammans. Sen ska det bli gôtt att komma av den här...ön. Och åka...till andra sidan....jorden.



O heeeelga naaaaatt!

Glad Lucia på er!
Steg upp imorse och tittade på SVTs sändning utav Lucia 07.00
Den här gången sänt ifrån Malmö av alla platser. Jag tyckte inte om deras moderniserade upplägg av det, många låtar hade väldigt konstiga arr. Mitt i allt hade de också inslag om årets valda Lucia och hennes eftertrupp och var de skulle lussa under dagen i Malmö.  I inslaget där de sjöng för de hemlösa hade man intervjuat några män om vad de tyckte om Luciafirandet idag. Då de svarade hade man lagt till undertexter!  Visserligen var det ibland väldigt grov skånska men ändå...jag tyckte det var oerhört lustigt.

Vad jag längtar hem nu! 8 dagar till i den här gôtt-mosiga staden och sen bär det av hemmåt till julfirandet med familjen och katterna som jag saknar så. Men först så ska jag få reda på mina betyg på måndag, det blir väl antagligen då jag får reda på om jag kan åka till Japan eller inte. Tänker nog se Vi hade i alla fall tur med vädret igen där på kvällen efter.  Sen kommer V hit på tisdag kväll och stannar till lördag då han flyger hem till Finland. Det blir för övrigt den troligtvis sista gången som vi tillbringar tid i den lägenheten. I mitten av januari kommer jag att flytta ut, när jag sen kommer hem från Japan i maj så kommer jag nog sitta boningslös ett tag känner jag. Är ju sån himla bostadsbrist i Götet. Fast jag kommer nog inte att befinna mig i Göteborg under sommaren i alla fall, kanske är i Norge eller nått. Fast jag skulle vilja vara i Växjö om det gick att hitta ett jobb där. Skulle så gärna vilja bo under samma tak som V åtminstone under sommaren för att se om det fungerar eller om vi tar kål på varandra.


Ilsken älgko

Idag har jag suttit i en bil mest känns det som, om ryggen får säga sin åsikt. Vid halv nio rullade vårt ekipage iväg bortåt  Trollhättan och Vänersborg. Vi var fem i bilen som åkte iväg till mormors syster för en liten julhbordsliknanande lunch, men innan det hann vi åka runt i nejden och gå i affärer i några timmar. Då jag inte kände för att trippa med in i tygladan eller in på en secondhand-butik satt jag kvar i bilen och rensade sms, lyssnade på mp3 eller på gubbarna i framsätets lumparhistorier. Mormors syster berättade på lunchen om en dag då ilskna älgkor med kalvar attackerat folk i det lilla bostadsområdet. Polisen tillkallades men dök inte upp förrän efter 1½ timme.... och undrade vart älgarna var nånstans.
Att det ska ta sån tid va...ilskna älgar med nedsänkta horn är då inte att leka med.

Fick lite värdefull info när jag kom hem, mitt certificat of egilibility är på väg! När jag har det kan jag äntligen ansöka om ett visum inför Japanresan. Fick reda på mitt resultata från shinbuntentan också, 69%, yes! Fyra resultat kvar att invänta.

Jag funderar på att sluta äta bröd, jag har förätit mig på sånt här hos mormor...jag mår illa bara jag tänker på't. Kanske jag tänker så bara för att jag fortfarande är mätt sen julbordslunchen och mår lite illa just nu, men jag tänker i alla fall skära ner på det rejält.


"Det är inte lätt när man är liten och randig"

Idag förstod jag mig äntligen på mitt antivirusprogram och rensade ut alla trojanska hästar ur datorn, för inte hade dom försvunnit inte...nädå, de gömde sig, förökade sig och bjöd in kompisar till nått informationsarkiv som de sedan gick och betade i. Men nu ska eländet vara väck!

Jag har aldrig riktigt lagt märke till hur lättstött jag är. Eller det kanske bara är då V retas med mig eller lägger fram sån där fakta som man inte riktigt vill veta för att man sen får dåligt samvete över hur man lever. Det finns många obekväma sanningar här i världen....nu kommer inte jag kunna dricka en cappuccino utan att känna mig ansvarig för vattebristen i länderna där de har kaffeplantage. Det krväs tydligen 100 liter vatten för att producera kaffebönor till 1 kopp kaffe. F-n också...!

Människan är i sanning en stor idiot....

V säger att jag säkert kommer bli en bra mamma...men en gnällig fru. Haha, det får vi väl se...när eller om det nån gång sker. Japanerna har en bra ändelse för sånt där: -tara
"Okot-tara, shiruyo" (Det får vi se, om/när det sker)

Imorgon ska vi åka iväg till Trollhättan och hälsa på en syster till mormor. Jag har inte varit hemma hos henne på säkert 15 år kom jag fram till igår. När man var liten var det svårt att hålla reda på alla människor (som redan då var gamla) som tydligen hörde till släkten på nått sätt. När man var på släktträffar eller kalas av de mer folktäta slagen, då kände man sig alltid så liten bland alla okända gamlingar som man skulle hälsa på, en efter en. Jag kunde aldrig minnas vad de hette eller hur de var besläktade till mig...men le skulle man och vara artig, sitta stilla vid bordet till på köpet och lyssna på de vuxnas prat och skratt som man inte begrep ett dugg. Tristessen kom alltid sådär efter 8 minuter. På sådana tillställningar fanns det alltid smörgåstårta, det enda positiva som jag minns det.

Nu när man är äldre så är det lite enklare att hålla reda på vem som är vem, vem som är skild, vilkas halvsyskon som är vilkas och vem som inte gillar vem osv. Många saker fick man inte veta som barn. Frågade man för mycket om vissa delar av släkten så tystades man ner eller fick något svävande svar. Jag förstod aldrig varför en del saker var så hemliga eller till synes jobbiga för föräldrar att prata om när jag var sådär 7 år. Nu när historia efter historia har berättats för mig så kan jag nog förstå varför man inte vill prata med barn om sådana saker...hehe, det är en intressant släkt jag har.

Nu blir det glögg snart verkar det som. Funderade på att köpa glögg häromdagen på Willys med jag gör inte av med en hel flaska på två veckor så det skulle vara onödigt. Årets glögg har en smak av kryddnejlika och blåbär har jag läst nånstans, ni vet, den där glöggen som tar slut på princip samma dag som den börjar säljas eftersom efterfrågan är så enormt stor. Hehe, precis som folk hänger på låset på systembolaget i Karlshamn den dagen glöggen kommer i sortimentet får man här i Götet vara extremt snabb om man ska få tag på den. Jag försökte förra året men lyckades inte eftersom den redan var slut i hela stan enligt en expedit.


Nä, jag vägrar

Folk från Danmarksjobbet mailar mig och säger NU att de inte vet om de ska betala sin restskatt eller inte! Jag har inte fått nått brev från SKAT sedan i oktober, och då sa ju K att det verkade som om jag skulle slippa restskatten. En av  mina kollegor sa att hon sett på danska Tastselv på nätet att hon fortfarande har restskatt. Jag har aldrig varit inne på den sidan eftersom jag deklarerade via blanketter. Jag vägrar att tro att det fortfarande kvarstår problem, jag har inte fått nått brev från SKAT om detta. Nä, jag vägrar!

Just nu vill jag bara glädjas åt att alla tentor är avklarade och att det bara är att invänta betygen.
Hade min konversationstenta idag, fick berätta min lilla saga som presentation, det gick bra. Men själva konversationen med läraren gick mindre bra, när man är nervös och det dessutom sitter en andra lärare bredvid och gör anteckningar om allt man säger så blir det ofta lite...svårt. Jag skulle berätta för min "klasskamrat" att en annan i klassen varit på Tv nyligen. Jag vet inte om jag fick fram så mycket vettigt, men jag hoppas att det gick bra ändå.

Är hos min mormor just nu, ser på Nobelfesten samtidigt. Bussen hit var knôkad med folk, mest skolungdomar. Hörde fem högstadiekillar som diskuterade festhak, tjejer som var "tråkiga att ta" (jag vet inte exakt vad de menade) och deras funderingar kring gymnasievalet. En av killarna sa "Jag har IG i matte nu...men jag tror jag kommer in ändå, *skratt*"
Varpå en annan svarade "IG i matte?! Fan, du kommer gå IV din looser!"
Tänka sig att IV har ett sådant dåligt rykte överlag.

Haha, jag skrattar åt Nobelprispresentatörernas tafatta försök att hålla tal på japanska! Det låter oerhört skrattretande. Men jag måste ändå säga att det är ganska starkt av dom att ändå försöka för de japanska pristagarnas skull. Tyska och franska är nog lite enklare att läsa tal på, även för den oerfarne.

Det värsta är över

Ytterligare en tentadag avklarad. Wasaku-tentan var inte jätteknepig, det lite knepiga var dock att komponera en förklaring på ca 100 tecken om svenskt julfirande på 30 min. Tro mig, det är inte alltid så lätt att förklara ens egna seder ibland.  När jag skrivit nästan allt kommer det för mig att det saknas nått, jag har berättat om julstädning, julgranen, julklapparna, glöggen, maten och Kalle Anka...herregud jag har ju inte nämnt tomten! Så under de sista 5 minuterna (läraren var faktiskt så snäll att hon gav oss 5 min extra) hastade jag ner att i vissa fall klär någon ut sig till tomte för barnens skull...men att tomtetroende barn i Sverige minskar. Jag vet inte om det stämmer med det lät lite uppsatsaktigt.

Efter den tentan var det dags för shinbun-tentan, alltså översättning. På sådana tentor har vi alltid tre delmoment, 1½ timme på oss. Först ska man läsa en text och svara på frågor. Andra delen går ut på att man ska översätta en text. Sista delen består av huvudrubriker som man ska översätta. Det var vid den delen som det skojiga hände...
Jag gnäller ofta över teknikens under som jag inte förstår mig på och att de medel man har att använda sig av ska fungera utan problem...särskilt under en tenta!
Allt material vi översätter ligger på kursportalen. När en timme och tio minuter har gått och jag ska börja på att översätta rubrikerna så stängs plötsligt hela kursportalen ner! Läraren får lite smått panik när han inser att det inte bara är den hjälplösa otekniska blondinen (jag) som har problem utan alla i hela språklabbet. Han ringer IT-service eftersom inte nån kan komma åt kursportalen. Jag trodde att tentan skulle gå åt skogen när det skulle ta 15 minuter innan allt var återställt enligt IT-gubbarna, men läraren skickade ut materialet via mail och gav oss en halvtimme till, rätt nice. Så det kändes till slut rätt bra. "Säg till om det är nått ni får problem med" säger dom alltid. Men, hehe...jag tror aldrig att jag nånsin räckt upp handen och vädjat hjälplöst mot läraren så många gånger under en tenta innan.

Tre tentor kvar

Gjorde Kanji och J301-tentorna idag. Kände mig ganska förberedd på kanjin den här gången. Visserligen upptäckte jag att jag gjort 6-7 misstag när jag kollade hemma, men även om jag gjort det plus några till så ska jag nog ändå få godkänt. J301 var inte svårt, faktiskt lättare än förra gången.

Imorgon kommer fas två, den svåraste delen enligt mig. Wasaku och den som vanligt nervpiskande shinbuntentan. Har aldrig skrivit nån wasakutenta innan...så det blir intressant att se hur den är upplagd. Wasaku innebär uppsats eller ordkomposition. Tydligen ska det ingå som ett delmoment att skriva en liten uppsats på ca 100 tecken...inom loppet av en timme. Hoppas att hon ger oss ett ämne som man känner till och som man inte behöver slå upp många okända ord för att kunna skriva.

Jag är inte så nervös inför onsdagens konversationstenta, har hyfsad koll på vad jag ska säga. Det var inte så svårt att hålla tre separata presentationer i huvudet på en gång, men jag bör repetera kycklingreceptet några gånger till.
Själva tentan tar max 10 minuter. Först ska man dra lott om vad man ska presentera. Antingen får man förklara reglerna i en sport/spel, eller förklara ett matrecept eller att berätta en liten historia....allt under loppet av 1-2 minuter och givetvis på japanska.
Mina alternativ är:

1. Förklara hur man utför leken "Skosnöret", det är inget riktigt namn men jag gav den det för det lät enkelt och bra. Det är en "övning" som min förre klasskompis G kom på under vårt intagningsprov till Estetlinjen.

2. Förklara hur man gör kyckling i ugn (mitt eget recept).

3. I korta drag berätta en saga som jag och min kusin F hittade på och skrev ner på Öland för ungefär 12 år sen. Handlar om prinsessan Raminta som hamnar på en fest i en skog och springer på sitt livs kärlek Fjolkesnotte.

Personligen hoppas jag på att få berätta sagan eller förklara leken.

Efter det ska man ha en dialog med läraren i ett sorts rollspel. Återigen får man dra lott om situationen och om det är en kompis eller en lärare man pratar med, språket skiftar mycket beroende på vem man pratar med. Detta är för att man inte ska vara så förberedd, så det blir lite svårare så.

Mental feber

Har varit mentalt medtagen idag, har oroat mig över det ena problemet efter det andra och gnällt lite i ett mejl till en lärare om det hela. Sen har jag pratat med V och beklagat mig över nutidens svårigheter och annat elände som har gnagt i mig det senaste dygnet. Det är tentorna som gör mig till ett nervvrak light antar jag. Men det känns i alla fall mycket bättre när man fått gråta ut all skit och det finns nån som lyssnar på en. Ibland måste man tillåta sig själv att må dåligt för att sen bli bra igen. Det är nog ungfär som en mental feber. Det känns för jäkligt under tiden, men det är nyttigt för kroppen då allt det onda bekämpas och försvinner. (Lärde jag mig på Hjärnkontoret för massa år sen)

Min farmor har efter sitt 85-åriga liv äntligen skaffat sig en dator! Fick ett skype-samtal från brorsan och blev förvånad över att se farmors lägenhet i webbcamskärmen. Min bror ska lära henne datateknikens alla under eftersom lärarna på datakursen totalt misslyckats med detta. Jag har lärt henne hur man sms:ar på mobilen, men om hon minns hur man gör är en annan sak.

Sitter och repeterar alla drygt 450 kanjikombinationer som vi ska kunna till på måndag, det är ord och inga visor...ja för hur fasen skulle det låta om kanji bestod av visor?









Hatar Mac-datorer!

Pluggade lite imorse, mest kanji. Sen åkte jag in till stan nån gång vid halv två för att inte fastna i soffan med alla papper och slöa hela dagen. Jag tycker om att gå på stan, i den bemärkelsen att bara på stan utan att köpa nått. Bara gå och gå medan mörkret lägger sig över stan och till och från lyssna på folks samtal lite diskret.
Jag åkte ner till Järntorget för att eventuellt kolla i nån affär, jag hittade inget av intresse men rätt vad det var så sprang jag på JB. Jag har inte sett honom på nästan ett år så det var en rolig sammandrabbning. Tydligen så jobbar han som vikarie på skolorna runt om i Haga, haha ungarna måste älska honom!

På Indiska inhandlade jag lite mer ljus, sånt går ju åt i vintertider. Jag gick förbi Biopalatset och kollade visningstiderna för Vi hade i alla fall tur med vädret igen, jag funderar på att gå imorgon faktiskt....eller med tanke på att tentorna stundar så kanske det ändå är bäst att gå när de väl är avklarade. Jag får inte med mig V på den filmen för han har inget intresse av den säger han. Nån som vill gå med mig?

Nu doftar rummet av White Blossoms, tja...det är en blommig doft i alla fall.

Vi gjorde en testtenta i torsdags på shinbun-lektionen, för mig gick det inte alls bra....men det tror jag mest berodde på att den satans jävla Mac-datorn inte ville göra som jag ville! Varför i hela friden har de Mac-datorer på universitet när det nästan alla använder PC? I varje fall känner jag inte många som har Mac. Översättningarna gick i alla fall inte bra, jag fick tillbaka resultatet av läraren idag, jag fick 62% rätt. Men jag blev ändå förvånad över att jag kunde få godkänt trots att jag dabbade mig såpass mycket. I och för sig var det en omtenta vi fick testskriva, och omtentor tror jag har tendens att vara aningen svårare än originaltentan. För texten vi skulle översätta förstod jag inte mycket av, den handlade om finanskrisen. På originaltentan översatte vi en text om Snömannen. Så det är liiite skillnad tycker jag.


Jinglecats börjar gnälla i örat på mig

Ja just det, Jinglecats. Har ni inte hört dom så tycker jag ni ska lyssna på en låt, deras version av Stilla natt är fin den...om man gillar katter.

Hittade två julklappar till på stan i dag, funderar på om jag ska köpa nått litet mer till brorsan. Känner alltid ett litet stygn av samvete ifall mamma och pappa får två julklappar var och brorsan bara en.

Jodå, jag klev upp imorse och kollade på Skägget i brevlådan. Verkar vara rätt hyfsat faktiskt, det är roligt att se att de för varje år slänger in mer och mer vuxenskämt här och där för att hela familjen ska kolla påt'. Men jag måste säga att det är en väldigt stor kontrast mellan dagens julkalendrar och till exempel Sunes Jul där pappan svor som en tokig, hade sådana manus lagts framför producenterna idag så hade de dragit efter andan av ren förskräckelse så de satte pappren i halsen.


Vad är väl december utan ljus?

Har sån träningsverk i hela kroppen idag, lat som jag är så orkar jag ju inte gå på nått gym utan gör massa övningar hemma istället. Med V som coach blir det sällan smärtfritt...men effektivt kan jag tänka. Han lärde mig nått som jag kallar för knälyft, man står bredbent med en tyngd i armarna (i mitt fall en ryggsäck med gamla böcker) på ca 10 kg, går sen ner rak i ryggen på huk med fötterna utåt (som om man vore en groda ungefär) och sen upp igen. Tar fruktansvärt i låren....aj.





 

RSS 2.0