Sista natten på ön

I tisdags kom V hit...och tiden gick fort som vanligt, idag packade han sina vingar och flög hem till Finland. Men vi hann med rätt mycket ändå, på våra sista dagar här i Götet (för i år). På onsdagkvällen gick vi på Bergakungen och såg Patrik 1,5. Den var väldigt rolig och motsvarade väl våra förväntningar. Efter att den var slut tog vi en rask promenad bort till tågstationen istället för att ta spårvagnen. Höll först på att vandra helt fel bortåt Kortedala, är inte lätt när man går i stan när mörkret fallit. Trodde inte att vi skulle stöta på några packade pers en onsdagkväll men likväl mötte vi ett par ragglande gubbar runt 65 som skrattade åt nått som hade med brustna bäcken att göra.

På torsdagkvällen hade vi vår höjdpunkt som vi sett fram emot jättelänge: Stand-up på Ruby! Vi kände oss lite malplacerade till en början då vi klev in på hotellet bland alla finklädda människor men det spelade ingen roll eftersom vi bara hade ståplatser i bakgrunden. Det var inte lätt att stå upp i 2 timmar i sträck, kändes ganska mycket efteråt. Men när man skrattar så glömmer man av det under tiden.
Kvällens komiker var André Wickström och Henrik Schyffert. André var först ut och enligt min mening allra bäst, han drog några gamla skämt men det mesta var nytt. Han gjorde en hejdlöst rolig framställning utav ett dansband där han agerade fyra pers samtidigt! Underbar komiker.
Henrik gjorde mig lite besviken, han var inte dålig,  bara lite för mycket under bältet kan jag tycka. Visserligen passade det bra eftersom han var sist och publiken hade blivit hyfsat dragna och mer mottagliga för sådant. Det är intressant att se hur otroligt bra vissa komiker kan improvisera utifrån vad nån i publiken råkar kläcka ur sig när de tror att ingen hör. Jag och V tänker absolut gå dit igen nån gång, men att vi ska försöka nappa åt oss sittplatser nästa gång. Då måste man också beställa mat som är hyfsat dyr men det kan det vara värt. Bara man inte sätter sig mitt framför scenen....livsfarligt om man inte vill uppmärksammad av uppträdaren. Johan Glans hade vart kul att se, men då måste man nog vara ute två månader i förväg anar jag.

Jag hade velat gå på julmarknaden på Liseberg, men kom jag ihåg det? Nä.
Vi gick i alla fall runt i Nordstan igår och letade upp en ny jacka åt V. Det tog en eeeevig tid för honom att bestämma sig för vilken storlek han skulle ha, den ena såg bättre ut men den andra satt något bättre. Han tog säkert mer tid på sig än vad jag gör i vanliga fall i provrummet. Så det är minsann inte bara tjejer som tar god tid på sig när det gäller att välja kläder hehe.
Igårkväll kollade vi på Polarexpressen här hemma. En av de mest konstiga julhistorier jag sett.

Efter att vinkat av älsklingen på Landvetter satte jag av inåt stan och gick runt i Nordstan igen. Jag har alltid lättare att hitta grejer om jag får gå själv i lugn och ro har jag kommit fram till. Till slut hittade jag det som jag länge sökt efter, en kjol och passande väst till i svart. Himla snyggt. Nu har jag nått till jul o nyår.

Ska börja packa mina saker snart nu ikväll. Imorgon bär det av hem till skogarna igen. Inte förrän då kommer jag att få lite äkta julstämning. Det kommer förmodligen bli en grön jul i år igen, men man får ändå vara tillsammans med familjen och de lurviga små liven igen.
På tal om lurviga små liv, jag drömde inatt att jag skulle ta mig bort till en olycka som skett nånstans, jag skulle plocka med mig massa verktyg och en kattunge liten som en tesked och stoppa ned i en cykelkorg och cykla i djupsnö bort till olycksplatsen. Märkligt.
Jag drömde att det var krig häromdagen, att alla människor i Sverige skulle fly från...nått, vad det nu var som anföll oss. Så jag och min familj plus tusentals andra flydde till fots utmed vägarna och i skogarna, jag föreslog att vi skulle ta oss till sommarstugan eftersom ingen skulle leta där.Jag såg hur någon filmade allt med en jättegammal kamera, och så fick man se hur alla såg ut i den, det var som att se en svartvit film från första världskriget, gamla kläder hade alla på sig också av nån anledning. Innan jag vaknade hann jag tänka "varför i helsike filmar han med en sådan kamera? Vi har ju ändå moderna digitalkameror nu."

Nu får det bli ännu en riskaka och ett avsnitt av Hana Kimi, den bästa doraman jag sett hittills.

Trackback
RSS 2.0