regntass

Vet ni vad som är jobbigt med att läsa juridik? Man får lära sig en massa saker om vad som är lagligt och inte lagligt.

 

Inatt sov jag dåligt. Kunde inte somna på grund av festande idioter. Drömde oroligt. Steg upp 05.30 för att simma med S. Körde 60 längder, blev rätt mör. Det känns när man gjort uppehåll.

Fick ett meddelande idag som gjorde mig glad och lätt om hjärtat. Livet blir så mycket enklare om man gör vad som känns rätt. Man får svälja stoltheten ibland, men det är det ofta värt.

Jorden snurrar åt rätt håll igen :)

J kom för att låna en bok av mig idag. Hon var nyfiken så jag drog det hela för henne. Åter igen känner man sig som en idiot.

Men idiot eller inte, nu är mina opponeringskompletteringar färdiga. Jag har till och med nästan fattat hur man ska tänka kring vårt senaste juridiska övningscase. Men jag räds tentan litegrann. Fick se juridiktentan från 2010...jag säger bara GAAAAH!

Mars lider sakta mot sitt slut. Jag undrar vad april kommer bära med sig.

Jag längtar till helgen. Då ska jag träffa lite vettigt folk, nämligen min käre bror och farmor. Ser fram emot det.

Jag lyssnar på glad musik, gör mig fin och dansar framför min spegel (trodde aldrig jag skulle erkänna det men där har ni det). Känner mig snygg, känner mig bra. Känner mig till och med duktig som läst allt material om upphovsrätt innan helgens slut. Förstår mig dock inte på det senaste juridiska caset vi fått. Har nästan färdigställt mina kompletteringar vad gäller opponeringen som ska lämnas in senast fredag. Produktiviteten sjuder! Nu ska jag bara komma igång med joggningen och simmandet igen så snart jag blivit helt kry. Tänk vilka lappkast sinnet kan göra på livets skidbackar ändå :) Tur det, annars hade väl själen tvingats göra en bivack varje gång man ramlar i kärlekens nyckfulla störtlopp.

...varför har jag snöat in på skidtermer? Det är vår nu för fasen! XD

Gläds åt min första norska läsare i skaran ;)

Inne i stan spatserar glada människor på gatorna, bildar köer till glasskioskerna och överallt ser man små lila färgklickar bland vimlet, välfyllda och klirrande systemkassar. Det är som att hela staden ler. Våren verkar ha kommit för att stanna.

Själv sitter jag och begrundar min tillvaro. Jag känner mig oerhört lätt men utan den där positiva känslan. Den kommer nog efterhand. Igår var jag på fest hos J och T för första gången. Trevligt att träffa lite nytt folk, bland annat en lustig finlandssvensk som kom överallt ifrån och som verkade intresserad av allt och alla. Han pussade på de flesta och var därmed på det fysiska planet extremt icke-finsk. Efter några timmar gav sig de flesta ut till De Luxe här i stan. Jag hängde på. Antiklimax kan jag ju säga. Det var ingen höjdare alls. Jag tog mig två glas vatten och en drink och begav mig sedan hem igen med S, E och nya bekantskapen A. Kallt ute var det också. Ledsen var jag med. Allt var en enda röra.

För några timmar sen dök han upp på fb. Jag orkade inte med eländet mer och bekände mitt inre, visade mitt hjärta som det var. Mellan raderna bad jag honom att krossa det... och det gjorde han.

Känslan av att äntligen få veta är...vad säger man...bitter sweet.

Men jag är lättad. Nu vet jag. Nu kan jag sakta glömma det här och gå vidare.

Oroa er inte för mig. Jag klarar mig alltid ;)

Det finns alltid en morgondag.

Jag tvekar. Jag famlar i mörkret. Jag försöker få ihop livets pussel. Jag är nyfiken...men rädd. Man är inte modig utan att vara rädd. Därför fortsätter jag trots obehagen. Jag längtar... undrar om han gör det.

Till råga på allt så har vi juridikkurs nu! Mitt huvud är fullt när jag går ut från föreläsningen, jag är lite smartare men mycket tröttare än när jag gick in.

Jag är ganska slutkörd just nu... det är nästan så att jag vill ställa in teaterlek-kvällen på Tufvan idag. Men, har vi ansträngt oss och satt upp handgjorda skyltar om det på campus så får jag ge det en chans...och hoppas att någon dramasinnad själ tittar in.

Imorse hade jag svårt att andas, kändes som om jag kvävdes från insidan. Otaliga host och snytanden för att rensa mina luftrör. Drog in ångor med oleum basileum, låg på golvet och försöka att behålla lugnet. Zenbuddhismen från andra ring har lärt mig det åtminstone. Halsen ömmar inte längre. Det gör däremot den nedersta vänstra delen av buken. Verkar ha ont i en muskel där som sticker till varje gång jag hostar, inte kul.

Har läst om sekretess, PUL och gamla datalagen idag. Förstår inte allt, men det mesta. Har två kapitel kvar att läsa inför morgondagens föreläsning.

Jag gillar vår juridiklärare. Hon är inte alls som jag befarade. Goda vibbar. Folk måste bara lära sig att tala tydligare, för hon verkar höra lite dåligt.

Min högtalarsladd har börjat glappa :(

Det är tur att jag har mina Beyerdynamic-lurar ^^ Mamma fick provlyssna. Hon godkände.

Imorgon börjar juridikkursen. Jag ska försöka orka mig dit. Får andas oleum basileum hela natten så kanske jag blir kry.

Jag hatar verkligen att vara ensam nu. Varje gång mamma och pappa är här så går tiden så oerhört fort. När jag står vid dörren och kramar dem adjö så känner jag mig liten igen. Det känns som när man lämnades på dagis allra första gången och absolut inte ville att mamma skulle gå. Lite den känslan får jag när jag stänger dörren, tittar ut genom dörrögat och ser dem försvinna i trappan.

Det är mycket som går mig emot nu. Någon gång bör den här svackan ta slut tycker jag. Men än är det inte över. Jag känner på mig att hjärtat kommer att brista i poetisk mening, att ett totalt bryt är av nödvändighet för att en senare lycka ska infinna sig.

Jag har skrivit en liten haiku om detta.

Jag blir så frustrerad när världen inte snurrar som jag vill. När den till synes inte snurrar alls.

Sen är man på dåligt humör också...jag vill inte känna så här! DX

Nåja, blir jag bara host och snuvfri så kommer jag nog börja tänka klarare.

Imorgon kommer mamma och pappa, då kommer det kännas lite bättre.

Det finns då en baksida med allting. Nu ligger jag förkyld i soffan...jag SA ju att det var en dum idé att springa tidigt på en kall och fuktig morgon, varför lyssnade jag inte?!

Får se om jag orkar gå på seminariet imorgon, troligen inte. Träffade R och U idag och vi bestämde att U kör hela presentationen. Varför ska jag sitta där och snörvla i tre timmar?

Önskar att jag kunde sova bort hela dagen... det är mycket jag önskar mig nu. Minsta lilla förkylning kan få hela ens sinne ur balans. Jag vill inte vara ledsen och känna mig ynklig...men ibland får man väl bara acceptera vad man känner.

Hoppas att jag inte blir jättedålig, jag måste kunna se Ljust och Fräscht nu på söndag. Då får jag skippa Is fest på lördag om jag ska ha nån chans :(

 

Idag ringde mitt gamla elbolag också och frågade varför jag bytt till ett annat bolag. Det är väl ett märkligt förhållande vi har till våra elbolag? Alla beter sig om om de var ens bästa vän...och när man hittar en ny vän som verkar trevligare (billigare) så ringer de med gråtmild stämma och undrar varför man inte vill leka längre. Inte nog med att man måste stå ut med allt tjôt om hur mycket bättre det ena bolaget är än det andra, man ska behöva få dåligt samvete också!

Steg upp tidigt idag för att springa runt sjön...innan frukost. Jag vet inte vad som flugit i mig, innan frukost orkar man ju inte med nån större ansträngning! Det blev inte så mycket spring just, jag fick inse min kropps begränsade energiförråd samtidigt som musklerna gnydde och hellre ville tillbaka till sängen. Men jag tog mig runt sjön i alla fall.

Nog för att det är vackert när solen går upp, men jag föredrar nog att springa på kvällen. Det går mycket lättare då. Då är jag full av överskottsenergi.

Tänk att man ska behöva springa runt i alla möjliga dyra sportaffärer för att leta efter en träningsjacka...och ändå hitta det bästa alternativet på H&M ^^

Ska bli gött att simma imorgon igen, som omväxling. Nämen se, nu är klockan nästan åtta! Då har onsdagen börjat. Ikväll ska jag och G sätta upp lappar angående vår nästa teaterlek-kväll. Skam den som ger sig!

Ojoj, nu är det projektplansseminarium snart! Arbetet fortskrider i ett högt tempo med textproduktionen på många plan. Jag sitter inne och extrakollar stavning och andra småfel... när jag egentigen vill ut i solen. Min termometer visar nästan 12 grader! Jag har hängt in vinterjackan i garderoben och bytt till vårjackan.

Ska snart ge mig ut och gå till ICA. Sen ska jag springa ikväll. Kanske blir runt den andra sjön den här gången. Det börjar bli lite tjatigt med min vanliga runda. Fast jag kan ju pröva att springa åt andra hållet förstås. På torsdag blir det simning med S igen :)

Hm...jag tror det blir en dusch innan ICA, ska pröva mitt nya schampo som jag köpte på The Body Shop. Det doftar som en regnskog. Får se om det kan få mig att bli lite exotisk ^^

 

 

Men man blir också något annat... förväntansfull, varm och fnittrig.

Suck...imorgon är det måndag.

Det handlar inte om Trisslotter.

Jag var och kollade på Den svenska björnstammen igår. Jag hade inga förväntningar eftersom jag i princip bara kände till en låt som de gjort. Men det var trevligt, har ju sällan sett artister live. På Stenladan var det inte mycket folk när vi steg in på övervåningen. Många 18-åriga hotpants gjorde snart entré och intog dansgolvet. Den manliga unga skaran satt utmed väggarna. Folkskaran blev större ju närmare elvaslaget kom. 23.05 intog Den svenska björnstammen scenen och folk blev som vilda. Tätt packade stod vi vid scenen och försökte dansa på det lilla området vi hade. Sedan gick vi hem till J och K. Kvällen hade inte bjudit på så många romantiska undertoner...men jag hade väl inte riktigt koll på vad jag ville själv heller. Han fanns där i alla fall och var trevlig och leende. Men jag insåg när jag gick hem att det jag kanske kände för honom inte alls var samma som jag kände för Honom. Jag har aldrig behövt vela så mycket mellan killar som det här året hittills!

Jag var sorgsen när jag lade mig vid halv två. Jag insåg att jag hade saknat en person väldigt mycket under hela kvällen. Jag fattade inte varför jag tänkt så mycket på honom egentligen, han hade ju inte hört av sig på flera veckor.

Så vaknade jag strax efter nio imorse. Pling! Ett nytt sms. Jag trodde först det var R...men se, det var från Honom!

Jag kan bara säga som så att jag ser fram emot morgondagen ^^

Drömde att jag och mamma var på väg till ett sjukhus för att se om de hade en avdelning för hjärtfel. Morfar var tvungen att läggas in någonstans för sitt dåliga hjärta. Mamma gick vidare in i sjukhuset, men jag drog mig för det och ville hellre titta i Glitter-butiken utanför. Jag gick in och letade efter ett hårband. En sliten kvinna med slitet hår slet för två därinne, hon skulle nog snart gå in i väggen tänkte jag. Jag tittade bland hårbanden, velade mellan ett litet lila som kostade 49 kr och ett annat större leopardmönstrat som kostade 149 kr. Jag gick ut igen. Nu hade morfar lagts in på avdelningen. Mamma var nere och pratade med pappa vid en parkering, pappa hade inte tid att besöka morfar, han skulle iväg och simma eller spela tennis. Mamma sa att hon i alla fall skulle upp och titta till honom, morfar kanske skulle känna igen visarna på klockan sa hon. Mamma åkte rulltrappa upp till sjukhusets andra våning. Jag stannade kvar där nere ett tag och gick in på Glitter igen. Den slitna kvinnan fortsatte jobba, bära kartonger hit och dit. Varuhuschefen Per Morberg kom ner och undrade om hon var den enda som jobbade där, det var ju skandal! Morberg tog plats bakom kassan och bad kvinnan gå hem innan hon slet ut sig. Jag vinkade åt Morberg som kände igen mig, han pratade ett tag med mig om hur hemskt det är att kvinnan arbetar ensam i butiken. Han illustrerade hennes slitna utseende genom att ta på sig en blond stripig peruk. Jag köpte ett gult hårband och gick sedan ut mot rulltrappan. Där mötte jag en sinnessjuk kille som sa "Nu kommer dem nu kommer dem!" och log mot mig och försökte bita mig i handen. Jag hade mött honom tidigare. Hans assistent (en ung tjej) sprang efter honom och bad honom sluta, hon tittade ursäktande på mig. Jag kom upp till andra våningen, mötte F som pratade om sin kommande förfest. Jag gick in i sjukhusets restaurang och fann mamma där. Hon undrade om jag ville hälsa på morfar, men jag var lite rädd för det. Vi behövde ju inte väcka honom sa mamma, bara titta till honom lite.

Katastrof, det föll så platt. Teaterlekskvällen... inte en enda person dök upp. Tråkigt på ett sätt, men givande på ett annat. Jag fick gå igenom övningarna med G min medkompanjon och fick på så sätt en trevlig pratstund med honom. Man kan alltid se saker från den ljusa sidan. Vi ska försöka dra ihop folk på annat sätt inför nästa försök om två veckor igen. Att skapa ett event på fb kan ha sina fördelar, men egentligen är det överskattat när man ska locka folk till ett evenemang som inte innebär alkoholförtäring. Trist men sant när det gäller studenter här på campus. Nåja, jag har fått mig ett par goa skratt i alla fall. Nu är det bara att se fram emot morgondagen också. Imorgon kommer Den svenska björnstammen hit och spelar på Stenladan. Närapå 500 pers ska dit...så jag hoppas att vi kommer in.

2007

Kuu Shiratori har länge haft en dröm, en dröm där hon möter en vacker prins som sträcker ut handen och säger "Kom så går vi...tillsammans".

Kuu är en vanlig tjej som går på Academin med sina kompisar. Kuu och bästa kompisen Kozue (t v) ser fram emot den kommande skolfestivalen där en stor dans ska hållas. Det sägs att man knyter ett evigt band med den man där dansar med. Kuu gör inga framsteg i att bjuda en danspartner men känner sig inte ledsen över det. Kuu har alltid känt sig underligt...tom.

En dag kommer en ny elev till Academin, Kyoushiro Ayanokouji. Han är lång och vacker och påminner väldigt mycket om den prins som Kuu sett i sina drömmar.

Det verkar som om ödet har fört honom i hennes väg. Men ödet tycks vilja något helt annat än vad Kuu kunnat ana. En dag möter Kuu en vacker flicka på skolans tak och kort därpå blir de attackerade av en varelse. En strid tar vid och det visar sig att den vackra flickan heter Setsuna och är en Absolut Ängel, en supermänniska som kan kontrollera robotliknande metallförstärkningar av den egna kroppen. Setsuna tillhör Kyoushiro. Kuu bevittnar honom kyssa Setsuna efter striden, något som är nödvändigt för att en Absolut Ängel ska få energi. Kuu dras in i ett hisnande drama och får snart reda på anledningen till varför hon känner sig så tom.

En ytterligare Absolut Ängel är Kaon (t v) som är en av de som försöker att kidnappa Kuu i början. Kaon ägs av den elaka Mika som omger sig med olika älskarinnor, däribland den tystlåtna Himiko (t h). Himiko älskar dock bara Kaon och gör allt för att hjälpa henne, inte minst att förse henne med energi. (Kaon och Himiko är samma karaktärer som Chikane och Himeko i Kannazuki no miko som jag recenserat tidigare.)

Idag höll Mr Stropp sin mest intressanta föreläsning hittills. Jag vet inte om det är vi som vant oss vid hans sätt och lynne eller om det är han som slappnat av lite. Kul var det i alla fall, branding och digital närvaro var dagens ämnen. Sedan hade vi gruppmöte och saker och ting verkar flyta på bra. Jag sitter och klurar på en artikel om sommarjobb, vet inte hur jag ska vinkla det än bara. Sedan blir det väl att tota ihop nån rolig text utifrån vår målgruppsanalys.

Imorgon blir det Teaterlek på Tufvan. Får se hur många som dyker upp, om vi blir väldigt få så kan jag nog komma på nått konstruktivt så det blir kul ändå. På fb säger sig 3 personer komma definitivt och 3 kanske kommer. Drömläget skulle ju vara om 10-15 pers kunde dyka upp....but I don´t think so. Jag glömmer så lätt att alla människor inte är improbenägna eller scenvilliga. Alla kan inte släppa greppet, plocka fram barnasinnet och bara vara någon annan ens för en kort stund, leka, larva sig. Teater och drama är väl inte allas grej antar jag. Många varken behöver eller vill stå i rampljuset, i fokus, vissa skyr det till och med. Jag minns en gång för tio år sen då vi repade Revy på folkets hus i Mörrum. Lollipops pappa körde hem mig efter repet och jag diskuterade det hela med honom, uppspelt som jag var över den kommande premiären. Jag minns att han sa "Om jag fick en miljon...så KANSKE jag skulle ställa mig på en scen."

Det var ju tur att han fick en dotter med scengener i alla fall ;) Annars hade världen aldrig fått ta del av Lotta Pottman, Lysistrate eller Janet i The Rocky Horror Show.

Då var sommarjobbet kirrat! Vet inte varför jag använde just det uttrycket. Det blir fyra veckor spenat och sedan eventuellt ytterligare jobb lite längre norrut på Fyn. Jag ringde kontaktpersonen i Danmark nyss och det visade sig att jag redan var tillsatt, han hade pratat med företaget och fixat allt. Lite bristfälligt kommunikation där men det är ju kul att vissa grejer går på automatik.

Nu är det bara praktikplatsen kvar att ordna. Ska nog gå vägen det också.

Jag tror jag har förbättrat min kondition lite. Var ute och sprang ett varv runt sjön igår, invigde mina nya träningskläder. Det känns i låren idag. Springa några gånger i veckan plus simning på torsdagar är nog rätt lagom för mig.

Hade shoppingsöndag igår. Köpte sagda träningskläder och en ny pyjamas.

Jag har börjat äta couscous istället för pasta. Det tycker magen mycket bättre om och så går det snabbare att göra också, perfekt!

Jag drömde förresten att Couscous kom tillbaka :( Jag drömde massa konstiga grejer utöver det, till exempel att jag blev tillsammans med en kille och fick en sms-bekräftelse på det. Snacka om att man är påverkad av internet! Jag beställer väl för mycket kurslitteratur på Lycknis haha. På tal om det så beställde jag fyra böcker häromkvällen. Insåg att jag bara måste läsa böckerna som ligger bakom Game of Thrones! Sagt och gjort, fyra pocket för 180 kr, taget!

Men jag bör också börja läsa juridikböckerna nu, tentan är om lite mer än en månad. Juridik tycker jag faktiskt är roligt, kanske mest för att GP gjorde förra årets juridikföreläsningar så intressanta. Vi får se vad kommande veckorna har att erbjuda.

Krokusarna har kommit upp. De står och ler mot förbipasserande som antingen rastar hunden, joggar eller är på väg mot ICA. Solen skiner och plusgraderna vågar sig fram. Kanske snart dags att byta till vårjacka? Men det ska bli liiite varmare först innan jag tar av mig mössan. Måste akta mina små öron.

Idag vaknade jag upp frisk och kry. Snuvan är som bortsnuten!

Igår var jag och R på ett av Växjös fristående gymnasium och jagade elever som kunde tänka sig skriva på enkäten vi använder i projektet. Det var övervägande tjejer som ställde upp.

Sedan åkte jag hem och satte mig att sammanställa resultaten, det tog ca tre timmar. Nu har vi samlat in alla enkäter vi behöver och ska bara sammanställa resultaten från alla fem skolor vi varit på. Det känns som att projektet håller på att ta lite form snart.

Mitt kök doftar av Skona Citrus. Känns bra när man städat. Lördag är städdag hos mig.

Jag längtar tills jag kan köpa en egen soffa och lite mer möbler för trivsam inredning. Snart dags att skaffa en bättre och större tv också. Men det får bli till mitt nästa boende.

Idag har jag spelat diabetiker hela förmiddagen. En favorit i repris för min del. Har inte medverkat i den övningen på flera år. Att bli omhändertagen, buren, nerlagd och visiterad/klämd på av stiliga gossar i polisuniform.... jag kan inte säga annat än att jag älskar mitt extrajobb ;) Lönen kunde gott vara högre, men i slutändan gör jag det mest för att det är roligt och givande.

Efter jobbet ringde R på dörren och konstaterade att vi nog klarar oss på godisfronten imorgon på de olika skolorna. Sedan gick jag för att skriva ut enkäter på bibblan. När jag gick tillbaka passerade jag ett par ur Amår-mässan-crewet som eskorterade självaste Alex Schulman som just nu håller föreläsning i N-huset (tror jag). Stilig karl det där, han är precis lika lång som han ser ut. Tänk vilka kändisar som har bevistat campus genom åren: Blondinbella, ena killen från Lyxfällan, Per Holknekt och det var nästan att Petter kom hit, men de sålde inte tillräckligt många biljetter så han fick ställa in.

Nu ska jag ta mig lite mer whiskey, vitlök och te. Snörvel.

Så ska jag även fortsätta lyssna på avslappnande musik i mina nya Beyerdynamic DT 990-lurar som jag fick med paket igår. Just nu är livet bra ^^.