Tankemässigt lappkast, bäbistidning och teknisk förälskelse

Min J gjorde det! Han klarade provet! Nu har han grönt certifikat i CNC! 
Jag är så glad för hans skull! :) 
Samtidigt fick jag ett mindre sammanbrott tidigare idag. Min uppsatsidé, mina funderingar, mina frågor...har hundratals andra redan svarat på! Jag kände att det inte ens är lönt att försöka rota fram någon annan vinkling på det. Jag fick tänka om drastiskt. Jag är fortfarande inne på samma område, men testar ett annat spår. Får se om GP tycker att det duger. 
Man blir aldrig så frustrerad som när man tycker sig ha kommit på världens idé...och sedan hittar en massa studier om samma sak som andra har hunnit göra före en!
Suck...
Nåja, saker och ting ska väl lösa sig ändå. Jag får tänka positivt. Jag debuterade med en sak idag: jag köpte mitt första nummer av tidningen Vi Föräldrar. Det var enbart i studiesyfte för er som undrar ;) Det är nämligen genus och media som är mitt undersökningsområde för uppsatsen...so far. 
Ni tänker "och hon undrar varför hon drömmer om bäbisar och graviditet hela tiden". Hehe, jag vet, det kan vara en påverkande faktor ;).
 
Jag och J firade hans certifiering med att gå på Burger King som öppnade i stan idag. Det var faktiskt över förväntan gott. Burgaren hade en smak av grill och sommar, me like! :)
Sedan gick vi och inspekterade nya Xperia Z (som släpps om en vecka). Vi kollade först på Mediamarkt om de hade ett demo-exemplar. En anställd visade oss ett exemplar som visserligen inte gick att sätta på, men vi fick i alla fall hålla i mobilen. Hon rotade fram den ur en låda eftersom de inte placerat ut den. Tydligen var det inte meningen att kunderna skulle se den än, men hon gjorde ett undantag för oss, snällt. Jag tyckte att den verkade lite stor vid första anblick. Jag skulle snart ändra mig.
Vi gick till en 3-butik i stan och frågade samma sak där, hade de något exemplar? Jodå, tjejen försvann och kom snart tillbaka med ett exemplar...som var på dessutom ^^. J och jag provade oss igenom (eller ja, mest J) telefonens alla funktioner. När vi testat kamerafunktionen var jag helt såld. Jag bara MÅSTE ha en sådan! Jag ska definitivt beställa en...någon gång. Min nuvarande lilla Xperia MiniPro har blivit ganska senil. Enligt J beror det på att det inte finns så mycket utrymme på den. Xperia Z beskrivs av många som Sonys nya flaggskepp, så jag antar att det är bra grejer. 
 
OCH jag fick överraskande snabbt hem min nya adaptersladd till laptopen! Den här ska då inte lilla Ofelia få tugga sönder. Tror det är dags att plocka fram citronen...hehehe. 

Det var då tusan!

Mina jobbiga drömmar fortsätter. Drömde först att jag var gravid. Sen vaknade jag och var tacksam för att det enbart var en dröm. Somnade om. Drömde att jag deltog i en sådan där familjemiddag när hela släkten samlas för ett högtidligt tillfälle, precis som i en amerikansk såpopera. Farmor var familjens överhuvud, det ska ju alltid vara någon som har den positionen. Hm, är det kanske mer likt Gudfadern?
Strunt samma. Jag fick intrycket av att middagen var stel och formell, att ingen egentligen ville vara där. Farmor kom och gratulerade mig för att jag var med barn. Då fattade jag varför middagen hölls. Jag bad alla vara tysta och förklarade högt och tydligt att jag inte var gravid, det var bara något som jag hade drömt. Stämningen blev om möjligt ännu mer spänd och stel. Farmor blev uppenbart men återhållsamt upprörd och försvann från köket (vi var hemma i vårt kök). Jag blev ledsen och gick och gömde mig ute i en stor skorsten på altanen (fråga inte). Efter ett tag gick jag in igen, då hade alla gäster försvunnit utom mamma och pappa. Jag frågade om jag hade förstörd allt nu. Pappa svarade "Tja, inte helt. Det är fortfarande en solros (i min dröm mätte man stämningen med olika blommor, en ros betydde god stämning, medan solros inte var fullt så bra men ändå inte hopplöst). Men du måste ha gjort något journalistiskt fel."
WHAT?!
Jag önskar dessa drömmar kunde lämna mig ifred.
 
En ledsam dröm följdes upp av en negativ upptäckt jag gjorde imorse. Min adaptersladd till laptopen fungerar inte längre. Antar att det är för att lilla Ofelia tycker om att bita på sladden. Så det blir att beställa en ny, annars är det kört. Förhoppningsvis kan jag beställa en europeisk sladd den här gången. Tror jag får börja gnida in sladdarna med tabasco eller nått så lilla nuttan håller sig borta.
 
Det är ju det jag säger. Du SKA inte sitta vid den där svarta lådan hela tiden! Det finns faktiskt viktigare saker! Nu kan du ägna dig åt att ge mig uppmärksamhet istället.

Som Facebook fast jobbinriktat

LinkedIn kan vara lika beroendeframkallande som Facebook. Har suttit med det parallellt med uppsatsidén i två dagar nu. Men, det kan nog föra gott med sig. Har redan sökt två jobb som jag funnit den vägen. Ena platsen var tillsatt, men kanske att jag kan roffa åt mig den andra.
 
Idag har jag försökt utveckla min problemställning lite...och kanske hittat ett syfte med hela studien. Körde ett spinningpass vid kvart i tre. Det var en förvånansvärt bra tid att träna på kände jag. Brukar oftast träna på kvällstid då överskottsenergin är som värst, men se detta gick bra med. 
 
Dagens "fredagsmys" bestod av ostbågar och The Master, en väldigt märklig film (även om skådespelet var väldigt bra). Så fort en film är tråkig eller bara allmänt konstig och långdragen så får den toppbetyg av kritikerna. Varför är det så? Jag har uppenbarligen inte fullt så högt kulturellt kapital att jag kan uppskatta sådant. Hehe, det får jag nästan vara glad för. 
 
Imorgon blir det glitterfest hos N. Ser fram emot en förnöjsam kväll. 
 
Kerstin tjôtar igen. Suck. 
 

Att timmar går åt så fort!

Min datainsamling börjar så smått. Imorgon har jag förhoppningsvis samlat på mig halva materialet. 
Idag har jag skrivit klart ett reflektions-paper, försökt förstå mig på LinkedIn utan framgång (dumma teknik att krångla!) och sökt ett jobb. Någonstans måste man ju börja. 
 
Körde spinningpass igår med tema 90-tal. Ser fram emot mars-temat. Det ska tydligen vara quiz, alltså får vi svara på frågor samtidigt som vi cyklar. Kreativt! 
 
Ofelia och Kerstin löper SAMTIDIGT. Ett gnäll avlöser ett annat. Fördelen är att de är ovanligt gosiga av sig. 
 
Ack så timmarna går...
 
 
 

Sessan gästbloggar

 
Godmorgon mitt herrskap! Sessan var namnet. Jag är tolv år (blir tretton i höst)... så show some respect! Det är jag som bestämmer här hemma. Det är jag som bestämmer vart jag ska ligga eller sitta, INTE du. Om du lämnar din plats i soffan får du faktiskt skylla dig själv. Jag tar det jag vill ha. 
Nu vill inte jag framstå som bitter eller så, det är bara det att jag vet hur jag vill ha det. Jag förtjänar saker och ting, jag är ju faktiskt gammal. Respect your elders som det heter på ett människospråk. Jag håller mig dock fortfarande ung, jag leker fortfarande till och från. Uppskattar särskilt tygfrukten ni ser på bild. Men till skillnad från Ofelia som gömmer sina leksaker inne i sängkläderna så låter jag mina ligga framme fullt synliga. Det finns ju ingen som skulle våga sno dem ifrån mig. 
Annars är jag ganska kelig av mig. Eller snarare, jag förväntar mig att du alltid ska ha tid för mig. Vill jag sitta i ditt knä så gör jag det. Människor skapades inte med knän för ingenting, knän är menade som sittplatser för katter, speciellt för mig.
Det spelar för övrigt ingen roll vad det är för typ av fysiskt möjlig sittplats det är. Din mage, din rygg, dina ben, dina axlar, jag kommer att placera mig där om och när jag kan. 
 
Dörrar ska vara öppna! Jag tycker inte om stängda dörrar. Oftast räcker det med att jag krafsar upprepade gånger på dörren så kommer någon av de där tvåbenta figurerna och öppnar den åt mig. Inte kanske för att jag vill gå in genom dörren, men den SKA vara öppen. 
Jag älskar att slicka på plastpåsar, det smakar gott.
Godis är också gott. 
 
Jag tycker om Kerstin också. Eller hon är den som jag kan tolerera här hemma. Ofelia stör mig inte så mycket men den där Mister, han irriterar mig! Han kallas söt men är en riktig retsticka! Jag brukar daska till honom när jag får lust. Varför det? Jo, för att han provocerar mig. Trots att han vet mycket väl att han står under mig så muckar han gräl då och då. Han vet också att han aldrig kan vinna över mig...och ändå fortsätter han. Han brukar följa efter mig vart jag än går också. Han har uppenbarligen inte många höns hemma. Jag skulle kunna tycka synd om honom...fast det är inte min natur. Han ber om det. Han får skylla sig själv.
Det är jag som bestämmer. 
 
 

För alla som eventuellt undrar, det är inte Göteborgsposten.

Fredag igen då. Idag har jag börjat skriva på ännu ett paper där jag reflekterar över (eller lovprisar) en c-uppsats som jag har blivit tilldelad. Det ser så logiskt och enkelt ut, men ack så mycket arbete som ligger bakom en sådan bra uppsats! Jag vet det alltför väl...och jag har ändå bara skrivit uppsats i japansk litteratur vilket innebär lite andra förhållningsregler. 
Jag fick snabb respons av GP som tyckte att min mailade uppsatsidé var "spännande" och att jag säkert skulle kunna göra en "bra kulturanalys" av det. Han gav mig till och med tips på böcker jag kan använda. Tack för det! Hehehe, jag som älskar just kulturanlyser, nu får jag göra en som mitt slutliga projekt på den här utbildningen! Fast jag ska inte ropa hej ännu. Jag måste komma fram till en mer konkret problemformulering, hitta teoretiska utgångspunkter och hela köret. Fast det känns ändå rätt bra att ha kommit fram till en idé så här tidigt på terminen. Jag var orolig att jag skulle gå aningslös ett bra tag. Får hoppas att det kan gå vägen nu.
Jag undrar om det finns ett yrke som heter kulturanalytiker. Jag hade sysslat med det på heltid om det var möjligt. Be mig analysera en bild eller ett filmstycke så kan jag hålla på i evigheter! XD
 
Hela nio läsare igår! Wohoo! Så många har inte blickat in här på länge. Hade hela femton läsare en gång i tiden. Vart tog ni vägen egentligen? 
 
Just det ja, det var Alla hjärtans dag igår. Det blev middag på stan som planerat och ingen bio som förmodat. Vi mysade ner oss i tv-soffan hemma istället och förtärde diverse onyttigheter...som man ju gör när man älskar varandra. Ibland kan det bli lite mycket. Min mage verkar tycka att man ska älska varandra med måtta. Tur det, annars hade jag nog gått upp mer än vad jag faktiskt har gjort i den här relationen. "Fyra kg kärlek", det får min diktsamling heta, om jag någon gång skriver en sådan.
Fast först måste jag skriva en citatbok. J uttrycker sig nämligen väldigt roligt/udda till och från. Det vore trevligt att samla alla dessa uttryck i en bok när jag fått ihop tillräckligt många. Mitt favoritcitat hittills är utan tvekan "Din mage pratar med min snopp". Kanske kan bli en bra titel till och med. 
 
Bokmässan, here I come! ;) 
 
 
 
 
 

Idag brainstorm. Imorgon fortsatt halvklart med risk för spridda idéer.

Tänk så många idéer man kan få av att läsa andras uppsatser. Att forska innebär att stjäla som GP säger. Min första problemformulering förändrades drastiskt efter att jag läst fyra c-uppsatser inom genus, media och identitet. Jag har snott friskt i fråga om metod och tankemodeller, fast vridit utgångspunkten åt mitt eget håll. På så sätt kommer jag kanske fram till samma resultat som de andra, fast med ett ännu outforskat perspektiv. 
Hoppas GP godkänner mitt problem. Det må vara ett rörigt problem ännu, men med lite handledning så kanske det kan bli något vettigt av det. 
 
Imorgon är det Alla hjärtans dag. Då ska jag och gosen ut och äta lite gott och kanske gå på bio. Verkar dock bara vara Die hard once again cause I will never stop dying hard som går på rimlig kvällstid. Jag hade gärna sett Vi som är så miserabla att vi sjunger, men den visas enbart mitt på dagen. Synd. 
 
Igår körde jag ett spinningpass på 70 minuter för första gången. Det var tufft. Till skillnad från de vanliga 55-minuterspassen där man ofta ska ligga på grön eller gul nivå (ansträngande respektive mycket ansträngande) så skiftade det här betydligt "manligare" passet mellan blå och röd nivå (lätt ansträngande respektive extremt ansträngande). Vi låg för det mesta på gul nivå, men sedan kom intervallerna mellan just blå och röd nivå. Det tog musten ur de flesta. Testosteronet dansade i luften (det var ca 55 procent män närvarande plus manlig instruktör).  Jag som vanligtvis är fokuserad på andningen och inte ödslar energi på att utstöta diverse vokalbaserade ljud (som många gör till följd av ansträngning), till och med jag lade till mig med ett "uuääah" i den intensiva slutdelen av passet.
Jag är glad att jag faktiskt klarade av det. Men det är inget jag planerar göra till en rutin. Det vanliga passet fungerar gott för min del och är nog mer lämpligt för min kapacitet. 
 
 
 
 

Rosa fluff på hjärnan #Zero no tsukaima

Exploding sun, så kass film så att den har Sverigepremiär på kanal 5 XD Jo, vi sitter och tittar på den nu, istället för melodifestivalen. Tydligen så gick bananen och den där nye ungtuppen vidare. Man behöver inte ens följa spektaklet på tv, det räcker med att kolla på twitter. Men jag satt faktiskt bänkad framför melodifestivalen förra lördagen. Det var i ärlighetens namn bara för att se YOHIOs bidrag. Efter att ha lyssnat lite mer på hans låtar och framför allt sett ett klipp där han sjunger i Bingolotto så kan jag konstatera att han är fantastisk. Vilken röst den pôjken har! Han ska bara träna upp tekniken ytterligare för att kunna hantera de där högre partierna. Ge honom några år till så har vi en fullfjädrad svensk Gackt-kopia. Han kommer säkerligen skruva upp intresset för visual kei här hemma :) 
Bara väntar på att hans bidrag ska dyka upp på Spotify också. Låten i sig var kanske inte så märkvärdig rent textmässigt, men den sätter sig på hjärnan. 

Zero no tsukaima
2006
Vad får man om man blandar Sagan om Ringen med Harry Potter? Jo, då får man Zero no tsukaima. Det är åtminstone så jag ser på historien om Louise (bilden). 
Louise går på en trollkarlsskola i en värld i en annan dimension (vars geografiska uppbyggnad liknar Europa). Hon kallas elakt för Zero eftersom hon inte behärskar något av de fyra elementen. Hon är alltså kass på magi. Alla studenter frammanar sin egen ande (spiritus familiaris)...eller husdjur, hur man nu väljer att se det. Louise gör ett försök men frammanar istället en ung kille ifrån nutida Tokyo, Saito.
Saito har inte mycket val än att bli hennes lojale hund (för det är så hon behandlar honom). Han försöker ta sig tillbaka till Japan men upptäcker snart att han i den här världen själv har underliga krafter. Hans egentliga namn visar sig vara Gundalf (see what I mean). Efter ett tag inser han att han är delaktig i svaret till varför Louise inte kan bemästra magi. Serien handlar om deras båda äventyr tillsammans med många andra karaktärer. 
Trots att serien lånar mycket av Tolkiens och Rowlings verk så måste jag säga att den här serien är fruktansvärt bra! Kan man stå ut med att 99 % av alla kvinnliga karaktärer (utom Louise) är abnormt storbystade (vilket givetvis skapar komplex för Louise) så kan man njuta av den här humoristiska och väldigt romantiska serien. Zero no tsukaima har i princip allt. Det är en serie som är väl värd att se. Fem av fem fästingbett! 
 
 
 
 

Vappa och massa björnar

Har vappat J några dagar. Vappa: vård av sjuk pojkvän/partner. Det tycker jag kan bli ett nytt ord.  J har haft frossa de senaste dagarna, inget kul alls. Jag har aldrig själv haft det, men det måste vara jobbigt att vara kokhet samtidigt som man fryser. Jag fick vira in honom i två täcken och en filt innan han kände sig någorlunda varm. 
På det sättet är J lik min far, han blir mycket sällan sjuk (inte ens förkyld) men när det väl händer så slår det till ordenligt. 
 
Idag är jag tillbaka på campus för att jobba lite. Ska ligga och blöda hela dagen, inte så kul men det ger lite slantar. 
Nu har vi börjat våra seminarier och föreläsningar också. Har fått ett intervjumaterial som vi ska analysera och göra någonting av. Jag jobbar med L. Känns bra att få något konkret att jobba med några dagar så jag slipper tänka mer på själva uppsatsidén till c-uppsatsen...som jag inte har än. Att det ska vara så knepigt att komma fram till ett vetenskapligt problem! Usch...jag önskar jag visste vad jag ville göra. 
 
Jag har lyssnat en del på Utada Hikaru den senaste tiden. En av hennes låtar har satt sig på hjärnan för att den är så söt. En gullig liten barnvisa. Jag går och nynnar på den här hela tiden ^^. Nu är ju den här versionen lite pitchad men det duger ändå. 
 
 
Jag är en björn, en björn, en björn, en björn.
Jag är inte en bil, en björn, en björn, en björn.
Jag kan inte gå men jag kan dansa.
Jag kan inte prata med jag kan sjunga.
Jag är en björn, en björn, en björn, en björn.
 
Jag är en björn, en björn, en björn, en björn.
Jag avskyr att bråka. En björn, en björn, en björn. 
Min rival är friterade räkor.
Jag måste ha varit choklad i mitt tidigare liv. 
Jag är en björn, en björn, en björn, en björn.
 
Hej! Jag heter Kuma (Björn).
Hur mår du?
 
Jag är en björn, en björn, en björn, en björn.
Jag är sömnig på vintern. En björn, en björn, en björn. 
På kvällen säger jag "godnatt Herr Kudde". 
På morgonen säger jag "godmorgon Herr Kudde". 
Jag är en björn, en björn, en björn, en björn.
 
 
På kvällen säger jag "godnatt Herr Kudde". 
På morgonen säger jag "godmorgon Herr Kudde". 
Jag är en björn, en b-björn, en björn.
En b-björn, en björn, en björn. 
 
 

AXE-moln

Igår fikade/brunchade jag med kinesiska L och japanska M på Tufvan. Det var jättetrevligt. Nya bekantskaper kan betyda så mycket för vardagen. Det gick lätt att prata japanska med M. Hon vill att jag ska träffa fler av hennes vänner, så det lär nog bli fler fikastunder tror jag :)
 
Simmade i 40 minuter idag. Jag fattar inte varför en del människor använder parfym när de simmar. Det är föga trevligt att simma in i ett moln av AXE eller godisdoft (som det nu var eftersom en högstadieklass invaderade simhallen). 
 
Imorgon drar jag och J till Kalmar en sväng. Miljöombyte förnöjer ibland. Vi ska kika lite på IKEA bland annat. Jag ska köpa lite nya doftljus som vanligt. Js vardagsrum är alltid snäppet trevligare om kvällarna ifall det doftar som en kanelbulle eller kladdkaka. 
Usch ja, hehe ;) 

RSS 2.0