regntass

Mitt kök är klart och jag är inflyttad i lägenheten igen, bye bye baracken!

 

Idag kvistade mamma upp för att hjälpa mig montera lite möbler. Vi satte ihop mitt nya soffbord och...vår gamla soffa (familjens troligen mest hatade soffa, på grund av dess fåniga konstruktion). Det tog oss två timmar att få ihop eländet, men nu börjar jag äntligen få fason på vardagsrummet. Det ska bara till tapeter. Jag undrar när målaren kommer kunna avsluta detta egentligen. "Vi kommer så fort vi kan"...ja, när är det då?

 

Meekatt (min favoritbloggare) var i stan under tre dagar. Jag hade gärna letat upp hennes beiga kinderägg (hennes bil) på stan för att säga hej, men det var ju precis nu som jag skulle bli förkyld. Typiskt. Nåja, det känns coolt att hon har suttit på mitt favoritställe (Moshi Moshi) och ätit sushi i alla fall (jag följer henne även på Instagram).

Det är lite kul, faktiskt. :)

 

 

 

 

 

 

Det har inte skrivits mycket här på ett tag, men det beror på att jag haft lite saker för mig. Har bland annat varit uppe och jobbat på EASD2015 (European Association for the Study of Diabetes) i Stockholm under den senaste veckan. 

Lika kul och spännande som förra kongressen (EAU2014). Det var högt tempo större delen av tiden, men det var jag van vid sedan förra gången. Ca 18000 deltagare tog sig dit från världens alla hörn. Maffigt. Jag tycker alltid om att jobba på kongress i Stockholm, oavsett om det bara är för några dagar. Jag lär mig något nytt varje gång. Jag fick till och med ökade kunskaper i tyska det här året (organisatörerna var från Tyskland). 

 

Så det har varit en trevlig vecka. Jag träffade väldigt mycket nytt folk, besökte nya platser i stan, umgicks med en hel del trevliga människor...och fick dessutom upp ögonen för en stilig ordningsvakt på Stockholmsmässan. Hehe. 

Världen är full av fina män i uniform... ;)

 

 

 

 

Vaknade inatt med muskelvärken från helvetet. Jag vet inte varför högra sidan av kappmuskeln gör så ont som den gör, men det kanske beror på bristen av värme här i baracken. 

Kunde inte ens resa mig ur sängen utan att storgråta. Tvingade mig ner till apoteket för att köpa Alvedon och Voltaren.

Smärtan har släppt lite, men gör mig fortfarande något oböjlig. Jag fattar inte varför detta skulle hända just den dagen då jag ska upp till Stockholm.

 

Hoppas kunna klara av jobbet på kongressen. 

Jag har fått en del kommentarer från läsare som undrar vilken sorts öronproppar jag använder. 

 

Jag använder beige-färgade öronproppar av polyuretan ifrån Apoteket, närmare bestämt DESSA.

Idag är det söndag, vilket för mig innebär glasögon (min optiker har varnat mig för att ha linser för mycket), extrem sovmorgon (sova till halv elva, why not?) och att gå runt i pyjamas och min (före detta farmors) rosa Hello Kitty-morgonrock ända till klockan är ca halv tre på eftermiddagen. Varför ska man byta om tidigt om man ändå inte ska lämna lägenheten (baracken) förrän på kvällen? 

 

Igår umgick jag med H på stan, under väldigt regniga förhållanden, som det brukar vara när vi ses. Hade precis som brukligt en väldigt kul dag i hennes sällskap. Vi kom in på ämnet uppväxt under 90-talet och kom fram till att vi delade väldigt många erfarenheter och minnen. Jag trodde till exempel inte att jag skulle möta ännu en tjej som hade Super Mario på sin första skolryggsäck! ^^ Eller, någon som hade en sådan där fånig duschmössa som träddes över hela huvudet med ett litet fönster för ögonen (så man liknade en astronaut), som man hade i duschen efter skolgympan för att inte bli blöt i håret... Vad i hela friden var det för påfund egentligen!? 

 

Hehe, undrar vad dagens ungar hade sagt om alla dumheter man fick stå ut med då.  

(På tal om 90-talet, om ni inte har sett tv-programmet Retro, gör det! Ett måste för alla nostalgiälskare. Finns på svt-play.)

 

Nu är det september och den där jobbiga övergåsfasen från sommar till höst har satt igång. Ni vet, när man fryser i sin lägenhet/barack för att det blivit kallare ute men innan de satt igång elementen. När man går ut fullt påpälsad på morgonen för att det är KALLT och/eller regnigt ute för att sedan någon timme senare behöva ta av sig massa plagg för att sommarsolen beslöt att titta fram igen. När man sticker ut huvudet och känner av temperaturen, vänder tillbaka till tamburen (om nu folk har tamburer i sina hem eller vokabulärer fortfarande), inser att det är dags att ta på sig höstjackan och suckar djupt "det var den sommaren".  

 

Brr! -_- 

 

 

 

 

 

...Blip!................Blip!...............Blip!................................Blip!

 

Så har det låtit ända sedan jag flyttade in i modulen. Det är alltså grannens brandlarm. Igår så anmälde jag att det läckte från handfatet, vilket en vaktmästare kom och rättade till. Imorse såg jag dock att det nu läckte ifrån toaletten istället. -_- Jag tänkte, hur många gånger ska jag behöva ringa kundtjänst och felanmäla saker här? Det började kännas dumt. Men, jag gjorde så i alla fall och passade på att berätta om kaffebryggaren som till synes inte fungerade plus grannens blippande brandlarm. 

Någon timme senare knackade samma vaktmästare på dörren igen och hade redan svaret på problemet innan han ens gått in genom dörren. Läckan på toaletten var givetvis kondens, vilket nu i efterhand är förståeligt eftersom allt dryper av fukt därinne, då jag stängt av fläkten (här började jag känna mig lite extra blond). 

 

Vidare tog vaktmästaren tag i min kaffebryggare, som inte reagerade på uttagen vid vasken. Vaktmästaren kollade så att jag inte glömt slå på någon strömbrytare någonstans, men så var inte fallet. Han föreslog att vi skulle byta ut den mot grannmodulens, då det ändå inte bodde någon där. Han gick in i den blippande grannmodulen (ja, DÄR hade jag åtminstone rätt i min bedömning), fixade brandlarmet och gav mig en annan kaffebryggare. Jag prövade den i köket, men inte heller den tycktes fungera. Vaktmästaren prövade då att koppla in den på ett annat uttag, DÅ fungerade den plötsligt. Jaha, var det då fel på kontakten vid vasken? Han tyckte det var märkligt...ända tills han upptäckte timer-vredet...(HÄR blev jag väldigt blond kan jag säga). Gah! DX Hur har jag inte kunnat upptäcka att man ska vrida på en timer?! 

Så givetvis var det bara det som var problemet. Suck...pinsamt. 

 

Jag vill inte mena på att man är dum för att man är blond (säger jag som är naturligt blond), men tyvärr är det ju ofta synonymt med det, idiomatiskt sätt (blond och blåögd) och därmed ofta lätt att ta till. Jag använder det när jag vill beskriva hur det känns att bli medveten om hur otekniskt lagd jag är, hur påtagligt det blir när man möter just en händig, tekniskt lagd person.

Inte för att blonda personer per automatik är otekniskt lagda heller...men vem fasen orkar vara helt PK nuförtiden? ;)

 

Hur som helst, vid vissa tillfällen känner man sig så att säga lite extra blond.

Jag kanske borde flytta till USA och bli Hollywood-fru i alla fall... :P

 

På tal om Hollywood-fruar, Gunilla sa en så underbar sak i ett avsnitt häromdagen, då hon pratade om sin bakgrund.

"Jag har haft ett väldigt... rikt liv. Det vill säga, jag har varit tillsammans med väldigt rika män."

 

Det är bra Gunilla...det är bra. XD