regntass

Snart är 2015 också slut. Det har varit en tungt år på många sätt och vis. Många strider har genomlidits, både för mig och mina nära. Men det positiva är att de flesta av dem har vunnits, vilket jag är väldigt tacksam för.

 

 

En del människor har försvunnit ur mitt liv, vilket har inneburit mycket sorg...men jag har också kommit andra människor mycket närmare och även gjort helt nya bekantskaper. En viss bekantskap visade sig vara särdeles intressant. ;)

 

Jag har tagit en del beslut och kommer att testa nya vägar under året som kommer. Vägar som förhoppningsvis kommer att leda mig till nya äventyr. 

 

Snart ska jag iväg till jobbet, sista jobbpasset innan nyårsafton. Imorgon kommer jag vara busy med annat, så...

Gott nytt år på er!

 

^^

 

 

 

 

 

 

 

Ibland måste man inse att man inte kan ljuga för sig själv. Man ger det ett försök, men man känner hela tiden av en liten osäkerhet, en liten röst som säger: Nej, vad håller du på med?!

 

Jag hade min sista bredvidgång på nya jobbet idag. Efter lite snack med en kollega ringde jag chefen och sa som de var: jag passar inte riktigt in i detta. Jag jobbar bättre på en fast plats med struktur och rutiner. Man måste ju rannsaka sig själv, dels för sitt eget bästa, men också för omsorgstagarna. 

Så nu ska jag få börja gå bredvid på ett särskilt boende istället. Jag tror det kommer kännas mycket bättre, då jag är mer van vid att jobba inne på en avdelning. 

Det är dock synd, för jag kommer sakna mina kollegor. Ett väldigt gött gäng. Men, jag tror det kommer finnas goa människor på nästa ställe också. 

 

Man lär så länge man lever. 

Det är fyra dagar kvar till jul. Ute råder vårvärme. Jag tror bestämt att jag har sagt detta förr, men jag har inte precis någon julkänsla i år. 

 

Men, jag klagar faktiskt inte på den höga temperaturen. Det är riktigt behangligt att kunna gå ut utan jacka när man ska tvätta kl 7 en söndagmorgon. Man får inte ömmande istappar i näsan varje gång man andas. Mitt hår är inte statiskt som det alltid annars är under vintertid. Min hud är mjuk och ovanligt obesvärad för att vara så här års (alla som har torr hud vet jag vad pratar om). Det finns ingen snö att varken glädjas åt eller klaga på. Det finns knappt någonting som antyder att det egentligen är vinter, förutom allt julpynt i var mans hus och trädgård. Det är på det stora hela väldigt...behagligt. 

 

Igår spenderade jag kvällen med ett par av Dobertys Uttrar, det är en lokal sammanslagning av GAS-klubben och Povel Ramel-sällskapet här i Småland. Vi var visserligen bara tre personer totalt som dök upp, men vi hade trevligt ändå. Kvällen bjöd på småplock ur svt-arkiv, bland annat en uppesittarkväll från 1965 med Hasse och Tage. Vi förtärde glögg, lussekatter, ischoklad och annat farligt. Mycket julsånger blev det också. Det är inte ofta man får ta del av levande musik bestående av mandolin och keyboard. 

Alltid uppfriskande att lära känna nya människor. :)

 

Kvällen avslutades dock med ett besök hos den person som får mitt hjärta att slå några extra volter. ^^

Livet är underbart, trots allt. ;)

 

Det är som om världen har fått tillbaka sina färger. Det spelar ingen roll om jag tappar mitt busskort (vilket jag gjorde idag) eller om jag inte hittar några passande kläder trots att jag går igenom varje butik på Grand Samarkand, inget kan mota bort mitt leende. :)

 

Den där känslan av att längta efter någon, att veta att den personen också tänker på en...^^

 

Hrm, glöm vad jag sa om Tinder för en tid sedan. :P Det är lite som att köpa grisen i säcken, men det är värt en chansning. ;)

 

 

 

Life is sweet :) 

 

Livet skall levas nu, inte sen. Kom ihåg det! ;)

 

Mitt hjärta har inte slagit så här hårt sedan jag gick på gymnasiet och var dökär i en kille som kallades för Blomman (på grund av sitt efternamn).

Sometimes I regret not telling him...but it does not matter now. ^^

Oh dear...I think...it's starting to happen again. ^^

Have not felt this alive for years!

Såg sista delen av serien Boy Machine idag. Så himla underbart slut! Om ni inte har sett serien så jag kan tala om att den finns på tv4-play. Boy Machine handlar om ett svenskt 90-talspojkband som försöker göra comeback. Musiken från serien finns också på Spotify. Jag kan redan alla texter. :P Ja, det går inte att förneka att den typen av musik är catchy. Varför skulle annars Backstreet Boys fått sådana framgångar? (De har ju förresten gjort comeback också). 

 

Henrik Dorsin må vara mer känd för att framföra kupletter och dylikt (i musikaliska sammanhang), men han kan även leverera kärlek direkt in i hörselgången. ^^

Jag blev i alla fall berörd av nedanstående stycke. Låt er medryckas! ;) 

 

 

Jag har förresten tankar kring att starta en ny blogg, en ren musikblogg. Vad tror ni om det?