regntass

Har jobbat en hel vecka. Är sliten. Inte så talträngd. Man blir det av att upprepande spela ett scenario med svårmodiga ingångsvärden. 

 

 

Jag visste inte att Gotland var en huvudstad. Jag måste ha varit sjuk under den geografilektionen i skolan. 

Gotland är tydligen "Matlandet Huvudstad" i år. 

 

Klippte mig idag. Det blev väldigt kort som vanligt och snyggt som vanligt. Precis som vanligt lägger inte far märke till min utseendemässiga förändring. He never does :P 

Vad är det med fäder (eller rättare sagt män) och sådana detaljer egentligen? 

 

På tal om frisyrer. När jag knatade hem genom skogen idag så passerade jag ett gäng ungar och en fröken. Det var en av mina gamla fritidsfröknar. Hon såg likadan ut fortfarande! Varför har vissa människor samma frisyr i 20 år? Jag förstår det inte. 

XD

 

Med ens så verkar världen så liten.

Ändå vill jag utforska den till varje pris för att inte gå miste om något. 

Jag får alltid sådan reslust när vädret är tråkigt och livet känns som en tom godispåse som bara väntar på lite gött innehåll. 

Språkreseledare i USA. Servitris på Cypern. Engelskalärare i Vietnam.

...Why not? 

Jag har kommit på det! Hur lyckas man gå på en fest, ha trevligt och såpass roligt att man stannar relativt länge (alltså efter midnatt) utan att bli trött och bespara kroppen en massa elände? Jo, man kör alkoholfritt. Det är den enkla sanningen. Jag borde ha kommit på detta för länge sedan. Det har jag ju gjort i och för sig, men lik förbannat envisas man med att återkommande gå emot sitt vett. Det är då märkvärdigt hur hjärnan fungerar! Hur som haver... 

 

Vi var på inflyttningsfest igår hos några vänner. Jag hade jättekul och satt i många timmar med några andra i köket och diskuterade allt från Shakespeare till Avengers. Vid tjugo i ett började vi dra oss hem och jag var knappt ens trött (!). Hade jag nyttjat rusdrycker så hade jag blivit trött och velat gå hem redan runt tio-snåret. Förmodligen hade jag mått dåligt också. 

Man bör alltså hålla sig nykter på fester helt enkelt. Jag vinner åtminstone på det, jag inser det nu. Ekonomiskt är det också ^^. Något som fler kanske borde testa? 

 

Som jag har sagt tidigare, man kan faktiskt ha roligt utan att ha kul! :)

 

Var riktigt ledsen igår. Ville bara gråta hela dagen. Fungerade inte alls. Kände knappt igen mig själv. 

And you know what...det är helt okej. Man måste få ur sig allt ibland. Det blir alltid bättre då.

 

Det är mycket bättre idag. Faktum är att det blev supermycket bättre för några sekunder sen då jag öppnade ett brev. Jag har fått en brevvän! ^^ Hur länge sedan är det man blev glad över en sådan sak? Hur länge sedan är det jag hade en BREVVÄN (eller ens använde ordet)? Hur länge sedan är det jag överhuvudtaget skrev till någon...som INTE är en vän på Facebook eller Instagram eller Twitter?! 

Tänka sig så mycket glädje ett handskrivet brev kan frambringa. Förmodligen är det för att vi skriver brev så sällan numera. Vi går miste om mycket i den digitala världen. 

 

嬉しい！:)

Vet ni vad det värsta är med att vara arbetssökande? Det är inte det att man måste tacka nej till saker för att man inte har råd, det är inte heller uppgivenheten som ibland kan uppstå när man tänker på framtiden och hur arbetsmarknaden ser ut idag. Nej, det värsta är att man blir mer och mer cynisk. Man slutar tro gott om människor. Jag börjar känna så. Jag börjar bli ett jag som jag inte gillar alls. 

 

Hur lätt är det att resa sig gång på gång efter ett nederlag? Hur många nej tål man? Jag tål många. Det är inte alla nej som gör mig ledsen. Det är tystnaden, ignoransen. 

 

Vad pratar jag om? Jo, jag fick äntligen svar från stället jag var på intervju på, de som skulle höra av sig i slutet av förra veckan. Men de hörde inte av sig självmant. Igår tog jag personligen kontakt för att jag ville ha ett tydligt besked. Då fick jag ett svar i stil med "Jag tänkte precis maila dig och berätta att vi valde en annan person."

 

...Sure you did. 

 

Jag får försöka intala mig själv att detta bara är en fas, en erfarenhet som är menad att stärka mig. Det är bara det att jag blir så ledsen när jag pratar med en arbetsgivare som är trevlig och positiv, som sedan inte hör av sig med feedback. 

 

Nej, nu får jag göra något roligt. Så här kan jag inte ha det. Jag tänker inte låta dem knäcka mig! Det är det bara den gamle mannen i Jojimbo som får, om han frågar. 

Hehe. ^^ 

(Spelar ingen roll att det bara är en av mina läsare som fattar skämtet, det passar så bra in här. :P)

 

 

 

...i dagens jobbannonser får mig att både skratta och bli irriterad (eller konfunderad) på samma gång.

 

Läste en annons där de sökte en musiklärare. De ville ha en pedagog som skulle vara "positiv, stresstålig och ha ett tydligt elevfokus". Tydligt elevfokus? Är det inte det man har generellt om man jobbar som lärare? Vad ska man annars lägga fokus på i läraryrket?

Jag tycker att en del som annonserar skriver lite väl övertydligt, lite dumförklarande. Det är precis som om ett företag som vill ha en ny IT-support skulle skriva "du bör ha en naturlig fallenhet för att trycka på tangenter". 

 

Sedan stör jag mig oerhört mycket på särskrivningar, som kanske är bekant. Jag tycker det är så komiskt och samtidigt irriterande när ett (ofta framgångsrikt) företag söker en multikunnig, erfaren person och listar önskemålen så här:

 

- Du ska ha fyllt 18 år

- Du har minst 5 års erfarenhet av branschen

- Tidigare arbete inom politiskt styrd organisation är en fördel

- Du behärskar SAP, CNC och CSS.

- Kunskaper i Ofelia, Violin, Opera eller HotSoft är meriterande

- Du är en fena på Java EE och MS SQL Server

- Du ska tidigare ha jobbat som IT ansvarig

- Du är väl förtrogen med digitala kommunikations kanaler

- Körkort B och tillgång till bil ett krav

- Du kan uttrycka dig på svenska i tal och skrift

 

Jag upplever att många glömmer att lägga till den sista egenskapen.

- Du bör kunna skriva utan språkliga missar, för det kan inte vi

 

;) 

 

 

 

 

Nej, jag har fortfarande inte hört något. De sa att de skulle höra av sig i slutet av veckan, men inte har de gjort det. 

Nåja, de kanske tolkar "slutet av veckan" som en söndag?... Måndag?

 

Seriöst, vi är TVÅ stycken som söker tjänsten, inte 200! 

Att ge besked oavsett om det blir ja eller nej, det tillhör väl, vad säger man, god sed? 

Snälla människor, ge mig ett svar! 

 

 

 

 

Det här är seriöst bland det roligaste jag har sett på länge. Skrattar så jag går av på mitten!

 

 

 

Jahapp, då är det bara att vänta på ett telefonsamtal i slutet av veckan. Intervjun gick bra idag (tror jag). Men det är en till person som de ska prata med innan de bestämmer sig. Det är ju positivt i alla fall, inte alla gånger man har 50 procents chans att få jobbet. 

 

Spännande. 

 

Igår var en lång dag. Jag gick upp tidigt för att ta bussen bort till Samarkand när butikerna öppnade. Letade igenom massa affärer och hittade lite nya kläder...som jag ska använda på måndag...då jag ska på intervju ^^. Jag bunkrar upp med självförtroende och förhoppning, som man alltid måste inför en sådan sak, även om mina tidigare intervjuer inte burit frukt. Nåväl, ue wo muite aaarukouuuu...

 

Som sagt, det var en lång dag igår. Våra grannar S och L skulle köra iväg till IKEA och frågade om vi ville följa med när alla slutat jobbet. Så vid fem-tiden bar det iväg mot Älmhult. Det var första gången jag var på det nya IKEA och jag tyckte att upplägget var väldigt praktiskt. Först köttbullar i restaurangen och sedan några timmar tittande, letande och shoppande. Jag fyllde på doftljusdepån (som alltid). Vi köpte ett påslakan till vår säng (vilket var behövligt då vi bara hade ett till vårt gigantiska dubbeltäcke innan), presentpapper, en iskubsform och säkert något mer som jag inte kommer ihåg. S och L köpte ett halvt nytt kök...i princip. 

Sedan bar det av hemåt, men rätt var det var började L tjata om glass och bilen tog en omväg till närmsta snabbmatskedja. Givetvis var glassmaskinen sönder när vi kom fram, så det blev ingen glass. Lite gnäll, lite läsk och så in i bilen igen. Vi var väl hemma vid halv nio ungefär. Vi fick med oss hem en påse lussebullar av dem. S har en tendens att alltid baka för mycket, så överskottet lämpar hon över på oss, vilket vi tar emot med glädje. Jag tycker dock det är lite av ett helgerån att äta lussebullar innan Lucia...men det sa jag också om att dricka julmust innan december. J har fått mig att bryta en del traditioner, suck.

 

Idag var jag på spinning. Jobbigt pass. Jag tror inte jag är lämpad för att träna på förmiddagen, det känns alltid bättre på kvällen. Jag har mer energi då. 

 

Imorgon blir det Halloweenfest och jag ska återuppta min Catwoman-skepnad från förra året. Fast det här året skippar jag klorna/lösnaglarna, jag kunde ju seriöst inte göra NÅGONTING med dem på mig XD Hur bär sig folk åt som har lösnaglar för jämnan?!