regntass

Nu är schemat för uppsatsseminarierna klart. Jag är ganska nöjd med upplägget om jag får säga min åsikt. Jag har hamnat i en seminariegrupp där vi bara är tre grupper, fem pers totalt. Jag har fått äran att opponera på ett av klassens vassaste radarpar. De har liksom ALLTID hängt ihop och gjort allt tillsammans under de här tre åren. En kombo som uppenbarligen har fungerat väl, för de skriver fruktansvärt bra. De fick väldigt mycket beröm för sin b-uppsats förra året, varför jag tror att det kommer bli en utmaning men också roligt att få opponera på deras c-uppsats. 

 

Jag är också nöjd med de som ska opponera på min uppsats. Jag tror att det kommer bli ett bra uppsatsseminarium. 

 

Idag träffade jag E över en lunch på stan. Vi ses ungefär en gång per år och pratar nytt och gammalt. Vi kom på oss själva med att klaga över hur lite vi går ut numera, så då bestämde vi oss för att köra utgång imorgon kväll. Kommer nog bli trevligt. Sivans och Stallarna har fått min beskärda del besök under de här åren, men sällan har jag förflyttat mig bort från campus och in till stan för utgång. Haha, där har vi det igen, man går in för att gå ut XD

 

Väldigt varmt väder idag. Hoppas det håller i sig till på lördag, då är det avslutningsgrillning som gäller för alla kommedianer. Initiativet kom från några tvåor som ville fira att terminen snart är slut. För oss treor blir det nog det sista galejet innan vår examensfest. 

Samma dag som grillningen håller N en harajuku-fashion-fest hos sig. Jag ska försöka ta mig över till den festen också lite senare under kvällen. Jag menar, det får jag bara inte missa :) 

 

 

Lämnade nyss in uppsatsen till min handledare. Nu väntar två dagars mental ledighet innan nästa uppgift tar vid: att läsa in mig på en ny uppsats och skriva opponeringsunderlag. Den femte och sjunde juni är det uppsatsseminarier för hela slanten. Tack och lov är det arrangerat så att man endast behöver delta på fem olika uppsatsexaminationer totalt eftersom det är så många uppsatsgrupper. 

 

Nu må det bära eller brista.

Nu är jag kanske klar med uppsatsen. Kanske.

Jag har rättat till alla småfel som min käre far så vänligt upplyste mig om. Jag har skrivit innehållsförteckning, gjort en framsida och har till och med varit ambitiös och skrivit ett förord. 

Imorgon ska jag läsa igenom allting och på måndag en gång till för att hitta fler eventuella skavanker. Kanske lika bra att låta mina föräldrar läsa igenom det nyaste också. 

Sen blir det att läsa på ett kapitel om opponering och börja förbereda nerverna inför slutexaminationen.

Jösses...det är verkligen slut snart. 

 

Jag söker jobb nu, så att ni vet. Hittar ni någon tjänst för en informatör eller något som har med kommunikation eller skrivande att göra så kan ni väl tipsa mig? ^^

 

Jag har börjat drömma om uppsatsdisponering, det är inte ett dugg kul. Jag tänker på uppsatsen när jag lägger mig och när jag vaknar. Ska jag behöva drömma om det nu också? Det är precis så här jag reagerar när jag fokuserar väldigt mycket på någonting som antingen känns viktigt, jobbigt eller bådadera. Det är precis som de gånger jag jobbat som servitris och drömt att jag sorterar bestick i sängen. 

 

Uppsatsen börjar väl i alla fall bli klar nu. Idag skickade jag min senaste version till min handledare, så får vi se om hon tycker vi ska ha ett möte till innan deadline, som är på tisdag. Jag har kommit till det stadiet då jag knappt ens längre vet vad jag kan göra med texten för att få den bättre, även om jag innerst inne vet vad som skulle kunna förbättras. Men då är jag rädd att jag sabbar något i mitt resonemang. Blä, jag är så trött på detta nu! Men det får man ju inte känna, än mindre säga. Ska jag ha en chans att få ett jobb i den här världen så tillåts jag väl aldrig vara trött på något. Alltså, jag gillar det jag har åstadkommit på de här tio veckorna, tro inte annat. Men när man är så upptagen med något under en lång tid att ens sömn och mentala välbefinnande påverkas av det...då är det ett ganska tydligt tecken på att det är nått allvarligt galet med det här prestationssamhället. 

 

Jag läste en krönika i Aftonbladet som hade med det här att göra, alltså att det moderna samhället idag bygger på att man ska prestera och vara management-aktigt hela tiden. Krönikören drog anekdoter tillbaka till 70-talet då man tydligen aldrig kom till jobbet före kl nio, tog två timmars lunch och lät saker och ting ta sin tid (vilket man uppenbarligen gjorde i Stockholm i varje fall). Inte som idag, när många människor skyndar iväg till jobbet, presterar, jobbar över, skyndar hem igen och ändå sitter framför sina laptops till långt efter midnatt för att bli klar med en sak som tillhör jobbet. Det är banne mig inte hälsosamt! Vad hände med "jobba för livet, inte leva för jobbet"?

 

Hehe, inte ens ute i det riktiga arbetslivet och jag är redan skeptisk. Nåja, jag kanske överdriver. Vad vet jag? 

Jag vet i alla fall en sak, jag skulle hellre jobba som badvakt på heltid än att jobba på callcenter eller nått annat jobb som kräver att man är energisk och så fruktansvärt framåt (påflugen) hela tiden. Allt färre jobbtillfällen kräver allt mer spetskompetens och prestigefullhet bland arbetssökande. Ju fler som utbildar sig på högre nivåer, desto högre blir kraven på arbetsmarknaden eftersom jobben inte blir fler utan färre, så håller det på så i en mental kapprustning eller vad man nu kan kalla det. Om trehundra år kanske endast management-människorna är kvar, de som har utvecklat den där speciella påflugna prestigeattityden. Jorden kommer bestå av hyperaktiva män och kvinnor som springer runt och svamlar om inhouse-kompetens, twitterflödeskonsultering och operativa strukturlösningar. Eller...är det inte redan så? Är det inte det som jag ska syssla med?

 

Jag var på en fest häromkvällen där en av killarna berättade om sin högutbildade syster. Hennes karriär hade stigit ändlöst uppåt...ända tills hon träffade en man, gifte sig och fick barn. Då flyttade hon till Gotland och började odla grönsaker istället. Killen jag pratade med tyckte i sitt berusade tillstånd att systern gjort ett misstag.

Att byta ett toppjobb i en storstad till att odla grönsaker på landet... är det så konstigt att man gör det egentligen? Kanske är det just för att grönsaker kräver tid. Tid som vi annars inte upplever att vi har.

Grönsaker växer inte snabbare för att man vill det. I grönsakslandet finns ingen chef som kräver att de nya morötterna ska ligga på hans skrivbord senast kl tio nästa morgon. 

Jag tror systern valde rätt. 

 

 

 

 

 

 

 

 

Nu har jag så äntligen satt punkt på riktigt. Stapplade iväg till bussen efter en natts störd sömn (katter och dinosaurier var inblandade) och kom fram till campus ca halv åtta. Kvart i nio kom besiktningsmannen och kikade igenom min lägenhet. Allt var reko! ^^ Jag tog ett sista farväl av min tomma ekande lya och åkte in till kontoret med nycklarna. Jag firade den lyckade besiktningen med en bento på Moshi Moshi. Mätt blev jag. Länge sedan jag åt wakame, detta underbara sjögräs.

 

Lägenhetsstädning...tog bara fem timmar. 

Hoppas inspektionen går bra imorgon.

おやすみ。

 

Jahapp, vad har hänt nu då? Jo, så här kan man väl sammanfatta det, de tre åren i min lilla campuslya är till ända. 

Sätter på min 70-talslista på Spotify. Tommy Körberg börjar sjunga Släpp fångarne loss. Solen skiner, fåglarna sjunger och genom vädringsfönstret sprider sig vårluften in i sovrummet. Doftar ljuvligt. 

Det är nu som min Göteborgs-längtan griper tag i mig. Det är nu som man sakta ska spatsera uppför Avenyen, hänga på gräsmattan utanför Humanisten, ta sig ett glas vin på någon uteservering och bara njuta av livet (som jag och K gjorde...var det förra året?) 

Växjö i all ära med sin expansiva grönska och allt vad det är, Göteborg är min vår och sommarstad nummer ett och kommer förmodligen alltid att vara det. 

 

Jag vill så gärna åka dit med J och visa honom allting. Skulle vara kul att gå på Liseberg igen. Jag tror inte jag har varit där sen 2002 eller något sånt, kan ha varit 1999 också. Har för mig att det var den våren som jag åkte med Svenska Kyrkans Unga till Liseberg och jag svimmade i kön till Burger King för att det var så varmt.

L, du får rätta mig om jag har fel ;)

 

Idag ska jag ha handledningsmöte. Har skrivit ihop ett första utkast till uppsatsen, hoppas hon inte sågar mig totalt. Men, jag är beredd på att få omstrukturera och kanske rent av ta bort vissa delar eller aspekter av uppsatsen. Den är lite rörig just nu som jag själv tycker. Metoddelen kan avgränsas mer, men jag vet inte riktigt hur. Usch, det ska bli gôtt när det här är över. 

 

 

 

Jisses, det var en Valborg som hette duga! Det var inte den folktätaste jag har varit med om och i sanning inte den varmaste (mössa och vantar gällde för de få som var närvarande) men ack så roligt jag hade!

Det var bara jag, J och Jh som samlades på ängen och lyssnade på vad de mer eller mindre nyktra artisterna hade att erbjuda på den mobila scenen. De flesta andra hade för länge sedan givit vika för det kalla vårvädret och fortsatte sitt festande inomhus. Men vi satt kvar och hade roligt åt allt som förflöt. 

 

Idag har jag skrivit ner lite fler diskussionspunkter i min uppsats och försökt få tag på min handledare igen. Har bett om ett handledningsmöte nu på måndag, hoppas hon svarar. För nu börjar det bli dags att sätta igång med skrivprocessen på allvar och försöka få ihop eländet. Jo, jag kallar det så för att det är så jag tänker om det ibland. Eller rätt ofta numera om jag ska vara ärlig. Att jag är skoltrött gör inte det hela bättre. 

Ja, jag är rätt skoltrött nu, man blir det efter snart 6,5 år på universitet. Jag blir lite avundsjuk när jag ser miljöarbetarna gå i sina orange reflexoveraller och kratta löv i parkerna. Arbeta med kroppen ute i friska luften, vore underbart för själen. Så tänker jag. 

 

Meeen, jag ska härda ut hela vägen. Hela den här sista månaden (Är det redan så kort tid kvar!?). 

Imorgon ska jag köpa biljett till examensfesten som ska hållas för oss den åttonde juni. Hm, då kommer nästa problem: Vad ska jag ha på mig?!