regntass

Ni vet när man tycker om någon så mycket att det nästan värker inom en... :)

 

Jag har spenderat en underbar helg med mannen utan strumpor (det låter för övrigt som en alternativ Beck-film) och skippat Växjös kulturnatt till förmån för soffmys och True Blood. Det kändes som en bra idé då och jag ångrar det inte det minsta.

 

Och...

 

Vi har skaffat biljetter till Sweden Rock Festival! ^^

För första gången ska jag gå på festival, en riktig festival. Dock skulle väl trogna festivalare säga att det inte är på riktigt utan camping-upplevelsen...men både jag och Sir Sockless är överrens om att vi inte dras till denna aktivitet. Vi har skaffat boende på annat håll. Vad som är än mer trevligt är att min kära vän R också kommer att bevista spektaklet samtidigt.

Det kommer sannerligen att bli en upplevelse. Jag är väldigt peppad! Jag kommer att få se Queen (Brian May och Roger Taylor) live! 

 

Den här veckan jobbar jag hela tre dagar ute på boendet. Det blir till större delen långa pass, men jag kommer nog att stå ut. Sen blir det att ansöka till KY:n och hoppas på det bästa. 

 

Life is good. Life i sweet. 

 

 

 

 

Fåglarna kvittrar, snön smälter och plusgraderna frodas. Än kommer våren att vänta i alla fall två månader, det är min gissning. Innan dess kommer vintern troligen att anfalla oss två-tre gånger till. 

Jag drömmer mig bort till den gröna säsongen. 

 

Jag är en late bloomer i många avseenden. Inte minst när det gäller tv-tittande. Det var faktiskt först igår som jag och Sir Sockless bestämde oss för att börja titta på True Blood (ja, jag vet...bara åtta år efter). :P

 

Jag bläddrar bland YH och KY på nätet. Prognosen för medicinska sekreterare/vårdadministratörer ser väldigt god ut i störrde delen av landet (yey!).

Prognosen för kommunikatörer/informatörer pekar käpprätt nedåt överallt (nähä!).

 

 

Livets lappkast avlöser varandra, men jag står åtminstone inte still i skidspåret.

 

Första riktiga arbetsdagen på gruppboendet gick bra. Jag fick svänga ihop lunch till alla omsorgstagare och det verkade faktiskt gå hem. Tror mig kunna bli bättre på matlagning via det här jobbet. :)

Det var lite pirrigt att ge medicin, men nu kan jag den proceduren med. Det är inte så komplicerat när allt kommer omkring. Man ska bara hålla koll på vilka mediciner som tas och framför allt OM de tas korrekt. 

 

Idag ska jag ut och försöka fixa min spruckna mobil. Hoppas att någon kan återställa den...och att kameran är oskadd. 

Igår var sista dagen på länsmansäggens trafikövning. Det är rätt märkligt att vara rattfull på jobbet. Det känns liksom fel att sippa lättöl innan klockan ens är nio på morgonen. Jag som är en sådan ölfantast också. :P

 

Alla klantar vi oss någon gång emellanåt. Igår strax innan lunch hade turen kommit till ett stackars länsmansägg som skulle utföra kroppsvisitation på mig innan de satte in mig i bilen. Av någon anledning ville han beslagta min mobiltelefon ur jackfickan. Han hade väl troligtvis något säkerhetstänk med det, om jag får gissa. När de väl sedan satt mig i bilen så ser jag hur personen ifråga väljer att lägga mobilen på biltaket. Vad händer? Jo, mycket riktigt. Den glider ner och dunsar mot den grusblandade isen nedanför och spricker. 

 

Nu är det ju så att vi inte ska ha värdesaker på oss under övningarna. Så egentligen var det ju lite oaktsamt av mig att ha den i fickan från första början. Men ändå, det var ingen våldsam övning där jag löpte risk att bli nedbrottad på något sätt. Jag blev hur som haver ganska upprörd under några minuter i bilen. Övningsledaren såg vad som hände och kontrollerade med mig om mobilen var helt trasig. Som tur var levde den fortfarande, men utan fungerande touchpad, alltså kunde jag inte använda den. Men efter några telefonsamtal med rekryteringsansvarig meddelade han mig att jag kommer bli ersatt för byte av glaset (thank heavens!), eftersom det ändå var en aspirant som orsakade det hela. 

 

 

När övningen avbröts fick jag en moloken ursäkt av aspiranten ifråga (stackarn). Jag var vid det tillfället ganska sammanbiten och bad bara om mitt körkort tillbaka innan jag satte mig i övningsfordonet igen. Jag hoppas att jag kan få tillfälle längre fram att tala ut med honom och framföra att jag inte hyser någon agg mot honom. För även om det visserligen var klantigt gjort av honom, så är det bara en materiell sak som kan ersättas. Allt löser sig till slut på något sätt. 

 

Det var då tur att jag hade en annan mobil hemma som jag kan använda under tiden. Den må vara väldigt trög, men det får gå. Sir Sockless erbjöd sig dessutom att låna ut en av sina gamla till mig. Raringen. :) 

 

På tal om att klanta sig. Vi gör ofta det i relationer, då vi förutsätter för mycket och kommunicerar för lite. Vissa grejer kan kännas svåra att prata om eller ens ta upp, men det är alltid bättre att tala ut, oavsett problemets karaktär. Det är vad jag har lärt mig under åren. :)

 

 

 

 

 

 

 

Underbart.

Burr. 

Ah, jag säger då det... ^^ 

Ser fram emot en kall vecka, en vecka med förhållandevis kalla arbetsförhållanden. Men, så länge jag vet att det finns någon som värmer mig när dagen är slut, då står man ut. Sen finns det ju faktiskt bara dåliga kläder, as you know. And I should know...after nearly ten years in the business. 

 

Alla ni som längtar efter kärleken, sluta fantisera om det perfekta filmscenariot där du möter din perfekta partner och lever Facebook-lycklig i alla era dagar. Rannsaka dig själv och inse att du inte är perfekt heller, men att det finns många där ute som kommer uppskatta även dina små defekter. Ge dig ut (online eller irl) och öppna ditt hjärta. Var vidsynt men inte godtrogen, det finns både troll och prinsar i den sociala skogen. En del prinsar är förklädda troll, men det brukar magkänslan avgöra ganska direkt. Så har vi det här med "prinsar" egentligen, vad är det för fel på vanliga icke adliga personer? De förtjänar en chans de också. ;)

Rädd att stöta på för många troll? Nedbruten av ständiga trollattacker i skogen? Längtar du efter att komma fram till sagoslottet med räds blotta tanken på skogen? Well, för att komma till slottet måste man ta vägen genom trollskogen, vare sig man vill eller inte. Fortsätt framåt. Med tiden lär man sig att springa ifrån de troll som dyker upp. Vad du än gör, sluta inte gå.

En vacker dag kommer du ut på andra sidan. Sen är det kanske inget sagoslott med en vacker prins på andra sidan skogen, som sagt, en del tycker det är hemskt trevligt med ett radhus och en vanlig hantverkar-kille. 

 

Nåja, jag är kanske inte rätt person att vara någon form av life coach...men jag har lärt mig att man aldrig ska ge upp i alla fall. Man måste åtminstone pröva sina vingar, oavsett vad det gäller.

Uppskatta det du har, lev i nuet och lev ut dina känslor med intensitet. 

 

Slutligen: avsluta alltid din dag med lite bra musik!

Igår invigde jag äntligen mitt sushi-set som jag fick av mamma och pappa någon gång för länge sedan då det begav sig... 2007. :P

Jag och Sir Sockless gjorde vår egen sushi. Vet ni vad, för att vara första gången så blev det faktiskt helt okej. Jag skulle till och med säga att riset blev väldigt bra. Vi gjorde gurk/avocado/räkrullar, en del med majonnäs (vilket inte passade jättebra märkte jag) och en del med wasabi. Jag gick efter ett recept för 4 pers, så undra på att vi fick lite grann över. Jag skar upp den sista rullen idag till lunch...och förfasade mig över att det var just den som Sir Sockless gjort med extra mycket wasabi.

Det rensade min näsa ganska bra kan jag säga. 

 

Igår tittade vi även på filmen Mammas pojkar. Om det är någon som kan göra bra filmmanus så är det Ulf Malmros. Har alltid gillat hans karaktärer. Nu är kanske inte Mammas pojkar hans starkaste kort i leken, men jag tycker fortfarande att det är fruktansvärt roligt när prästen börjar prata grillrecept under dopet.

Jag måste se hela Ack Värmland på tv4-play. Den utspelar ju sig i Molkom till och med. XD

 

 

 

 

 

 

Fick min delegering idag. Från och med idag och ett år framåt har jag tillstånd av ansvarig sjuksköterska på gruppboendet att ge medicin i apodospåse/ ur originalförpackning, samt att behandla eksem och svamp. 

Nu kan jag börja jobba på allvar. :)

 

Ska fira detta med att besöka Sir Strumplös (vi kan kalla honom för det eftersom han oftast går omkring barfota hemma hos sig) och titta på Dumma mej.

 

Vet ni, det är helt underbart att umgås med en person som inte använder Facebook, eller sociala medier överhuvudtaget. Alla behöver faktiskt inte veta vad man gör, hela tiden. Jag borde lämna Facebook jag med egentligen. Jag sitter ändå mer på Instagram numera. Mycket roligare med bara bilder att titta på. :P

Dessutom bidrar Facebook mest till självömkan och jämförelseångest, då man ständigt blir påmind om saker som andra har lyckats bättre/snabbare med i livet än man själv. Åtminstone är det så det framställs. Ändå kan man inte låta bli att klicka sig in där, time after time after time. För vem vet? Det KAN ju ha dykt upp något nytt och superviktigt som jag bara MÅSTE få ta del av. Eh, nä. 

 

Varför gick jag med överhuvudtaget? Jag startade min profil under 2009, under min vistelse i Japan. Undrar om det var just därför, för att andra skulle kunna hänga med i vad jag gjorde där? Jag minns faktiskt inte. Räckte det inte med min Japan-blogg?

Anyway... nu, sju år senare är jag fast och betraktar Facebook som lika väsentligt som morgonkaffet. Eller nä, nästan lika väsentligt.

Kaffe är åtminstone socialt associerat...till skillnad från sociala medier.

 

 

 

Hade min sista bredvidgång på gruppboendet idag. På onsdag får jag delegering, sen är det show time!

 

Det känns som om livet har börjat rulla på igen, vilket är gôtt. Jag har stått och stampat i tre år utan att komma någonstans...och jag har fått ta många allvarliga snack med mig själv under den tiden. Jag får tacka mina föregående släktingar för att de bidragit med bra gener och egenskaper, till exempel viljan att lära mig nya saker, samt förmågan att fokusera och agera när det väl har gällt.

Jag anar att detta året kommer innebära många positiva förändringar. Kommer jag bara in på min tilltänkta KY-utbildning också...då är det konge (som de säger i Norge). 

 

Vila i frid David Bowie.

 

 

 

 

 

Imorgon blir det Star Wars: The Force Awakens! ^^ 

Ser fram emot denna sjunde episod, som enligt ryktet sägs vara bra. 

Jag är kär. Livet är härligt. Punkt. ^^

 

Nyårsaftonen spenderades i glada vänners lag, närmare bestämt hemma hos R. Jag introducerade min hjärtevän för mina tre musketörer och jag törs drista mig till att hävda att de accepterade honom utan problem. ^^

Inför tolvslaget förflyttade sig den stora skaran till en annan fest. Vi två förflyttade oss hem till honom och skålade in det nya året med Malena Ernman. Vi behövde inte ens stå utomhus för att avnjuta diverse stjärnsmällar, det räckte med att stå i fönstret. Grannarna skjöt på rätt bra, ända till kl 3. :P

 

Det här året har börjat bra. :)