regntass

Fick min delegering idag. Från och med idag och ett år framåt har jag tillstånd av ansvarig sjuksköterska på gruppboendet att ge medicin i apodospåse/ ur originalförpackning, samt att behandla eksem och svamp. 

Nu kan jag börja jobba på allvar. :)

 

Ska fira detta med att besöka Sir Strumplös (vi kan kalla honom för det eftersom han oftast går omkring barfota hemma hos sig) och titta på Dumma mej.

 

Vet ni, det är helt underbart att umgås med en person som inte använder Facebook, eller sociala medier överhuvudtaget. Alla behöver faktiskt inte veta vad man gör, hela tiden. Jag borde lämna Facebook jag med egentligen. Jag sitter ändå mer på Instagram numera. Mycket roligare med bara bilder att titta på. :P

Dessutom bidrar Facebook mest till självömkan och jämförelseångest, då man ständigt blir påmind om saker som andra har lyckats bättre/snabbare med i livet än man själv. Åtminstone är det så det framställs. Ändå kan man inte låta bli att klicka sig in där, time after time after time. För vem vet? Det KAN ju ha dykt upp något nytt och superviktigt som jag bara MÅSTE få ta del av. Eh, nä. 

 

Varför gick jag med överhuvudtaget? Jag startade min profil under 2009, under min vistelse i Japan. Undrar om det var just därför, för att andra skulle kunna hänga med i vad jag gjorde där? Jag minns faktiskt inte. Räckte det inte med min Japan-blogg?

Anyway... nu, sju år senare är jag fast och betraktar Facebook som lika väsentligt som morgonkaffet. Eller nä, nästan lika väsentligt.

Kaffe är åtminstone socialt associerat...till skillnad från sociala medier.