regntass

Jeezuz man...nu är det mycket igen. Här gäller det att läsa innan nästa tenta! Idag har jag analyserat två Rapport-sändningar...jag är rätt trött. Men jag gjorde allt grovgöra idag för att slippa göra så mycket imorgon då Robin kommer. ^^

2000

Så var det dags för den första haremsserien kan man säga. Genren harem innebär just att historien kretsar kring en manlig huvudkaraktär som omges av ett flertal kvinnliga karaktärer som alla skapar någon sorts (ofta romantisk) relation med honom. Sådana här serier är ofta baserade på data/tv-spel, så kallade dating sim-spel, Love Hina är dock baserad på en manga. Med harem brukar också följa romantik och humor i väldigt stora doser. Love Hina är inget undantag.

Det här är alltså karaktären som allt handlar om, han heter Keitaro och är en tönt rent ut sagt. (Jag fattar inte varför alla hjältar ska se ut så här, ni kommer fatta vad jag menar efterhand). Han har misslyckats med att komma in på Tokyo Universitet (Todai) två gånger i rad. Men kämpar tappert vidare år efter år på grund av ett löfte han avgav till en flicka som barn, de två skulle ta sig in på Todai tillsammans. Saken är bara den att han varken minns hennes namn eller vem hon var. Hur som helst, efter att hans föräldrar kickat ut honom ur huset blir han kontaktad av sin farmor som vill att han ska se efter hennes flickpensionat medan hon är ute och reser i världen.

Sagt och gjort, ta hand om ett pensionat och plugga inför inträdesprov samtidigt, det kan väl inte vara så svårt...eller?

På pensionatet bor fem flickor som mer än gärna sätter den nya ägaren i arbete, det är ju trots allt egentligen ett pensionat endast för kvinnor. Det är Kaolla som är spralligare än en duracellkanin, lilla blyga Shinobu som är bra på matlagning, den flörtiga Kitsune som älskar alkohol, Motoko som är mästare på Kendo och avigt inställd mot män samt Naru som är något våldsam och handlar förhastat. Naru är också väldigt smart och försöker även hon ta sig in på Todai. Naru blir Keitaros främsta kärleksobjekt. Men han drivs av tanken att försöka hitta sin barndomsvän på Todai och velar mellan sina känslor.

(Mutsumi är en tjej som Keitaro och Naru träffar på en resa, hon kommer att få stor betydelse för Keitaros sökande efter sin barndomsvän)

Serien är full av mycket komiska moment (ofta med erotiska undertoner) som stackars Keitaro råkar ut för. Han försätts ofta i situationer som han inte rår över själv varav han blir rejält utskälld och ofta "utslagen" i den bemärkelsen att Naru ger honom en rak höger så att han flyger ut genom tillgängligt fönster.

Kul serie som håller hög standard genom alla 25 episoder. Det finns även en andra säsong som kallas Love Hina Again som också är sevärd.

Vilken kanonstart på en helg ^^

Igår var jag och J på förfest hos en kille hon träffat på Tysklandsbussen. Vi blev en glad skara...och så händer något helt random, vem kliver in geonom dörren om inte en kille jag gick med på låg och mellanstadiet! Det tog honom några sekunder att känna igen mig, hehe...kära gamla FB. Världen är liten ibland.

Sen gick vi ut på Sivans och dansade och träffade nytt folk. Riktigt skoj.

Det var en yster blandning av vanliga fredagsdansare, märkliga typer i rutiga skjortor och till med en och annan stekare.

 

Jag och J dråsade sen hem vid tre. Sen var det upp till brunch klockan 11 idag. Brunchen på Sivans är något jag ska gå på fler gånger, där finns i princip allt. Mätt blir man också. Jag står mig nog till ikväll.  Så nu är jag rejält trött...

Snart kommer J hem med drullfullbussen och då blir det förfest och sedan utgång.

 

Hon steg upp kvart i fyra imorse, att hon orkar!

 

Just nu tittar jag på ett program som heter Konferensresan. Seems like skräp.

Backar från tv:n när jag ser en grupp kvinnor som jobbar på en Beauty Parlor eller vad det nu är. Jag ser bara blondering, plast och botox...jättevackert, verkligen.

De moderna Bond-filmerna verkar bara handla om att springa på tak och osäkra byggställningar.

 

Snart kommer J hit, hon ska sova över och stiga upp tidigt imorgon för en Tysklandsresa över dagen. Jag har inköpslistan klar. Medan hon klirrar med kassar ska jag göra ytterligare ett försök att hitta mer kläder på stan. Jag var inne idag och fick väl tag i nått aningen varmt, men jag vill ha en cardigan...som inte är beige eller sitter konstigt. Modet är helkasst nu tycker jag. Beige, vitt, tegel, naturgrönt, ljusgrått, puderrosa, ännu mera beige och dessa hopplösa blommönster....it does not work for me.

 

På tisdag kommer min drömprins! ^^

 

Lååång dag idag. Trodde jag skulle somna redan vid ett-tiden. Föreläsningarna (10-13 och 15-17) innehöll mycket intressant men jag lyssnade bara halvt om tre kvart. Tur är väl att GP alltid flikar in med sina vanliga kommentarer. Han pratade av nån anledning om Jane Austen vid ett tillfälle och drog ett exempel på vad som skulle kunna vara en kärleksdikt

"Du är som en duva med åtta vingar...eller nått sånt där, jag vet inte"

Jag fick glada nyheter imorse. Jag fick vg på hemtentan vi hade över julhelgen och till min stora förvåning även på NWT-arbetet! Det hade jag då inte räknat med.

1992

Så kommer vi till nästa serie. Sailor Moon är en av de få animeserier som visats på svensk television på svenska. Jag kom i kontakt med serien när jag gick på lågstadiet. Ett par år senare gick serien i repris på tv och då började jag spela in avsnitten på vhs. Jag minns särskilt episod 76 som jag och L skrattade oss fördärvade åt, då röstskådespelaren till den onda karaktären Esmeralda skapade ett riktigt WTF-moment.

Endast seriens två första säsonger finns dubbade på svenska, vilket jag som gediget fan tyckte var synd. Jag kan räkna serien som största anledningen till varför jag började studera japanska.

14-åriga Usagi Tsukino får av den talande katten Luna veta att hon är Månhjältinnan Sailor Moon vars uppgift är att rädda världen från ondsinta figurer. Till sin hjälp har hon ytterligare hjältinnor som representerar alla planeterna i solsystemet. Hennes stora kärlek Mamoru Chiba hjälper också till i form av Tuxedo Kamen (eller Maskerade Rosen som han kallas på svenska). Serien har 200 episoder uppdelade i fem säsonger. Det är ytterligare en typisk shoujo-anime och den första serien som kom att skapa genren magical girl. Varje säsong har nya fiender som tjejerna får slåss mot samt nya karaktärer som dyker upp här och var. Efterhand som hjältinnorna blir kraftfullare blir också monstren mer intelligenta och svårslagna. Eftersom det är shoujo är det gott om romantik inblandat. Det är en saga där gott strider mot ont.

(Sailor Moon och Tuxedo Kamen)

Serien går från att vara gullig till att vara bitvis väldigt mörk. Många dystra ämnen tas upp vilket gjorde att oroliga föräldrar rasade när serien kom till Sverige. Sailor Moon ansågs olämplig och alldeles för våldsam för unga tjejer att titta på.

Ändå har Sailor Moon nått stor popularitet och är en av de mest kända shoujo-animeserierna i världen.

(Sailor Saturn med kraften att förgöra hela världen i ett slag)

(Hjältinnornas ledsagare Artemis och Luna. Dessa är ofta i luven på varandra och står för den mesta komiken i serien)

Tsuki ni kawatte oshiokiyo! Och jag ska straffa dig i Månens namn!

Konfrontation...så var det avklarat. Men allvarligt, vad var oddsen?

Idag hade vi vår första lektion för terminen. Den här terminen verkar väldigt lovande med tanke på innehåll. Vi ska göra en nyhetsanalys, förmodligen komma i kontakt med en redaktion eller medieorganisation och hålla en fiktiv presskonferens bland annat. Det blir också en del lagskrift att ta sig igenom, men det måste man ju också hålla lite koll på som framtida informatör.

GP hade tillfrisknat någorlunda från sin influensa (jag visste väl att det skulle till nått extra) och var glad över att bli av med "tramset". Han gjorde reklam för sin bok som ingår i kurslitteraturen med orden "Den här boken har blivit så populär att den inte går att köpa längre. Jag har åtta stycken exemplar ifall någon vill köpa. Detta säger jag inte för att på något sätt försöka höja mitt självförtroende, det är ju jämt på topp. Den här boken är alltså jävligt användbar!"

En annan smått chauvanistisk kommentar under dagen var:

"Idag är de flesta journalisterna kvinnor. På chefspositionerna är det dock fortfarande som det ska va."

En feminist som inte förstår ironi hade inte klarat fem minuter i hans klassrum XD.

Här är nog mitt bästa exempel hittills, hört över en brusig telefonlinje:

Vad personen verkligen säger "Jag funderar på att tatuera mig igen."

Vad jag hör "Jag funderar på att kastrera mig igen."

....Igen? XD

Min bror och jag har allt annat än tråkiga föräldrar. Bara en stund runt middagsbordet har under åren framkallat många garv.

- Tycker du inte om vinet?

- (irriterat) Jag vet inte, jag fryser om fötterna.

Äntligen har mitt halsont försvunnit. Snytmaraton och hosta är vad som står på agendan. Nu har jag läst kap 8-9 i Weibulls bok och sammanfattningen i boken av vår egen högt ärade GPs författarskap, according to instructions. På måndag och onsdag blir det sjutimmarslektioner för att kompensera vår förlorade tid. Vad oerhört roligt detska bli.

1976

Idag ska jag börja från början och gå långt tillbaka. Jag minns inte första gången jag såg Candy Candy, men jag fick den av en släkting när jag var 6 år gammal. Ett videoband med tjockt vitt plastfodral och bild på framsidan, köpt på nån videobutik i Värmland. En japansk animerad serie dubbad på svenska. Candy Candy på svenska är en raritet om jag får säga det själv. Jag har bara mött en person till som haft Candy Candy på svensk vhs. Serien har 115 episoder, mitt vhsband rymde förmodligen episod 5-8. Serien innehåller många tragiska moment och mamma blev inte glad över att se lilla mig sitta och storgråta framför tv:n. Jag förbjöds titta nått mer på kasetten. Tror ni jag löd mamma? Hehehe. Trots sorgligheterna var jag fast för Candy Candy. Jag ville så gärna veta vad som hände med denna storögda unga hjältinna. Det skulle dröja mer än tio år innan jag fick reda på sagans slut.

Historien utspelar sig kring 1900-talets början i USA. Föräldralösa Candice White (Candy) växer upp på ett barnhem, hon skiljer sig från mängden genom att vara pojkaktig och väldigt busig. Vid 10 års ålder skiljs hon från sin bästa vän Annie som adopterats av den rika familjen Brighton. Fru Brighton vill inte att sociteten ska få reda på att Annie är adopterad, därför tvingas Annie avbryta sin brevväxling med Candy. Candy blir förkrossad och springer upp på kullen ovanför barnhemmet, där möter hon en äldre pojke klädd i skotsk kilt som spelar säckpipa. Han tröstar henne och säger att hon är vackrare när hon ler. Candy tycker att han ser ut som en prins. För att muntra upp henne spelar pojken på säckpipan, Candy tycker det låter som (sniglar?), varpå båda brister i skratt.

Plötsligt försvinner pojken framför Candys ögon. Hon väljer att kalla honom Prinsen på kullen. När hon än känner sig ledsen tänker hon på honom. Hon önskar att hon en dag ska få träffa honom igen.

En dag får Candy reda på att en familjen Leagan önskar adoptera henne. Men det visar sig att hon endast ska vara sällskapsflicka åt familjens två barn Lisa och Neil. Dessa två visar sig vara allt annat än snälla.

Detta kan man väl säga är öppningen till hela historien. Man får följa Candy ungefär 6 år genom hennes liv, på vägen mot lyckan. Det är en historia full av dramatik, kärlek och sorg. Serien är grundad på en manga som kom ut 1975.

Så varför ska man se detta då? Är man ett fan av shoujo anime (alltså serier som är riktade mot unga flickor med allt glitter och gulligull som det innebär) bör man absolut se Candy Candy. Serien är full av amerikanskt överklassmode från förförra sekelskiftet, vilket kan vara ögongodis nog. Jag har nog aldrig sett en serie med så mycket tårar innan. Det bidrar dock till att man känner för huvudkaraktären väldigt mycket. Historien tar oss från Candys barnhem, den rika överklassens miljöer, en strikt religiös skola i London, ett sjukhus i Chicago, till Broadways scener och in i första världskrigets tumult. Serien kan ibland kännas lång men detta ger bara en episk touch på det hela.

Eftersom serien är skapad på 70-talet har den en ganska annorlunda tecknarstil än vad man kan se idag. Framför allt är människorna tecknade på ett aningen mer naturtroget sätt, med det menar jag att flickorna till exempel inte har översizade bröst eller pinnsmala midjor. Sen att allt är väldigt gulligt i övrigt får man väl ha överseende med.

(Typiskt för shoujo är applikationer av rosor, hjärtan, stjärnor och glitter...mycket glittrande ögon)

(Och hjältarna har ofta väldigt fagra och mjuka drag)

Är det konstigt att jag föll för detta som liten? ;)

Varje morgon är det samma sak, halsen värker och det kliar ända ut i öronen. Så är rösten kass (obefintlig) ett par timmar. Det blir alltid bättre framåt kvällen...men Det blir alltid värre framåt natten ;)

Funderar på om jag ska göra den här bloggen lite mer inriktad, kanske ska jag börja lägga in lite anime-recensioner här och var. Det är ju trots allt ett av mina stora intressen. Folk som bloggar skriver ju ofta om just nånting. Fast det är klart, det finns många som skriver om ingenting också. Min blogg fungerar ju främst som ett medium för mina närstående som kanske inte alltid står så nära geografiskt att hålla lite koll på vad jag gör nu för tiden. Plus lite allmänt tjôt som föga bidrar till någons allmänbildning. Inte för att animeserier gör det i så stor skala heller, men detta är något jag känner för. Ska jag bli kåsör måste jag börja nånstans.

Så här långdagen halsvånda har jag inte haft på flera år. Att det aldrig försvinner...

Massor av text och massor av tid, men ytterst lite vilja och ork. Så ser vardagen ut nu.

Snart kommer brorsan hem, då ska vi fira honom och far på deras födelsedagar. Det blir åtminstone skoj.

Såg på en film om Monica Zetterlund igår...från 1989 var den väl. Störde mig otroligt på att de visade fel årtal vid några tillfällen, filmen Att angöra en brygga är ju från 1965 och inte från 1974! Hur kan man göra en sån tabbe? Liksom, bara titta på kläderna!

Dåligt.

Det var då ett låååångt jullov.

Jag vill att min hals ska bli bra nån gång!

Halsen ännu sämre idag. Jag ligger vid datorn och knaprar riskakor, läser kurslitteratur, söker sommarjobb, tittar på Svenska Hjärtan och skrattar åt Mongo och Myspersson.

 

Är irriterad på det norska skattesystemet. Jag kan inte beställa nytt skattekort via nätet tydligen, jag måste dit personligen (igen!) för att få ett nytt! Jag vet inte ens om jag orkar bemöda mig med det där... jag vill ju inte ens jobba där längre. Jag börjar tänka att jag kan jobba med vad som helst under sommaren...bara jag är i Stockholmstrakten. Vad som helst så länge det lönar sig.

När jag så äntligen får en chans att bli sambo (och dessutom bli matte åt en katt) så vill jag slåss med alla mina klor för att det ska bli så.

Med halsont, muskelvärk och trötthet är jag tillbaka i småländska skogen. Fick veta för nån timme sen att föreläsningen är inställd imorgon eftersom GP också är sjuk. Fast han måste vara rejält sjuk för det ska mycket till innan han viker sig, av vad vi fått erfara i alla fall.

Jag har nu läst en tiondel av hans bok vi ska ha den här delkursen. Det är nog bara han som kan skriva om EU-journalistik och få det att låta roligt.

Nu har jag lånat mammas mixer ^^, ska nog göra en bananshake snart.

Usch, jag mår inget vidare. Varför sitter jag här?

Nästan vart femte år drabbas jag av denna förbannelse. Fast jag blir inget monster efter solnedgången, utan jag drabbas av en liten irriterande sak. Vid 15, 19 och nu 24 år så får jag en liten vagel i ögat! Varför!? Förra gången fick jag operera bort dom, jag hoppas det inte går så långt den här gången. Ish...

 

Snart blir det passions&apelsin-marängpaj. Jag måste börja göra paj hemma i lyan. 

Har blivit rejectad av två redaktioner, som förväntat egentligen. Men de svarade åtminstone.

 

Sasse har tagit Maxes plats på soffan, att Maxe finner sig i det!

Sitter hemma och njuter av att se katterna jaga flugor eller titta på fåglar genom fönstret. Skrattar åt att en senpai just slog kinden i sin tv (hur man nu lyckas med det). Går en sträcka på gåbandet. Trivs med livet i största allmänhet. Tycker det är trist att en vän alltid lyckas hoppa i fel killtunna. Må hon finna lyckan snart.

Gläds åt att Sasse är riktigt kelig av sig.

 

Imorgon blir det kärt återseende med syster Ester. På fredag blir världen full av dårar och förhoppningsvis uppstår ett möte med L.

 

Igår var det muffinstävling på ett av Gordon Ramsays mat&skällprogram.

Ack muffinsfrossa...

 

Klar med redovisningen, gick hyfsat smidigt. Nu kan jag släppa det eländet och fira med en veckas semester.

 

Ibland undrar jag vad i hela friden varför och vad jag säger till folk. Honestly...

Man grämer sig ofta över små kommunikationsdefekter och misstag, men frågan är hur mycket folk bryr sig egentligen.

 

 

Trodde aldrig att jag skulle tänka så här, men jag önskar att jag hade en I-pad. Eller att jag hade en mobil att lyssna på Spotify i åtminstone.

 

Just nu lyssnar jag på La dolce vita. After Dark rules!

Så var vi klara med eländet. Hoppas vi blir godkända. Redovisning imorgon.

Favoritlåt idag: Playing with fire av Brolle

Ytterligare ett par har bildats...kanske. Hehe, jag kanske skulle platsa inom skvallerpressen. Mycket finns att skriva om när man bara känner till halva sanningen. Nevertheless, jag blir full av glädje så fort kärleken spirar, oavsett hos vem.

Just nu tittar jag på britter som fånar sig och mördar varandra kors och tvärs.

Det är lika bra att bege sig hem imorgon, elen ska tydligen stängas av till och från under veckan i mina områden. Jag hoppas mina frysvaror inte går hädan under tiden.

Kanske kan mina önskedrömmar besannas i sommar, kanske...

Det gäller att vidga sina vyer varje år! Utmaningar! Press!

 

Nåja, blir det inte som jag vill har jag alltid Norge att falla tillbaka på.

 

Har kollat på Frostbiten idag. Kanske ska jag fortsätta vampyrtemat och kolla på Låt den rätte komma in som visas ikväll. Den boken skulle jag vilja läsa, såg att den fanns som billig pocket på Akademibokhandeln. Det är så mycket jag vill ha nu.

 

Vad ska jag göra hela nästa vecka? Har ju bara en redovisning på måndag och that´s it. Kanske drar jag mig hemåt eller så drar jag och shoppar pocket och läser ett par dagar. Suck, kan inte den här snön smälta bort nu så att jag kan ut och springa snart?! Det droppar nått våldsamt från taken.

 

Såg en onödig pryl på Elgiganten idag, en sån där pryl som inte bidrar med någonting men som man ändå skulle vilja ha bara för sakens skull: ett duschmunstycke med lampor som färgar vattnet efter temperatur. Grönt för kallt, blått för ljummet och rött för varmt. Perfekt för den som älskar att duscha i mörker.

Har just sett på The Producers (2005). Först tyckte jag att det var lite väl hysteriskt och aningen överspelat, men sen blev det bättre. Denna versionen är så gay som den kan bli XD!

 

Källa: http://www.musicalsonline.com/images/producers/carmen.htm

 

- Shows should be more pretty
Shows should be more witty
Shows should be more...
What's the word? 
-...Gay? 
- Exactly!

 

 

 

Nu snöar det för fullt. Fortsätter det såhär (vilket är troligt) så kommer vi nog inte upp till huvudstaden i alla fall. Tråkigt, men vad ska man göra?

 

Min farmor är en liten mashmallow ^^

Åtminstone tycker hon det när hon har sin nya rosa-fluff-morgonrock på sig. Gulligt.

Jag vill också ha en sån!

 

Jag har suttit still alldeles för många dagar nu. Jag måste ut och ströva i snöyran ett tag.

Jag ska börja med att ströva till ICA och handla grönsaker.

Efter allt jul och nyårsfirande med diverse onyttigheter så längtar jag efter tomater och spenat.

Kanske kan jag hitta nått kul recept i min nya kokbok.

Nånting med fisk...

Löslugg?

Fejkade bröst, näsa, hårförlängningar...och nu löslugg?

Herregud vad folk hittar på.

 

Jag orkar inte ens skriva om eländet idag...jag är så trött på allt.  Vill bara sätta igång med andra terminen och studera politik, känns mycket lättare än detta. (Det kommer jag säkert ångra att jag skrev).

 

Nä, nu gaskar vi upp oss här!

- Claes Eriksson

Min trubadur, min Allan i Dalen...mitt hjärta slår för dig i takt med din musik.

 

Idag har jag lyckats hitta presenter till både J, N och R. Åt J har jag hittat 楽しくて繋がった紙。Åt N blev det 必定な物。Vad det blev till R tänker jag inte skriva ens på japanska, för jag vet att han tar reda på sånt lik förbannat ;).

 

Jag var på shoppinghumör så det blev ett par billiga örhängen och två långärmade toppar till mig, en grön och en rosa. Jag måste ha lite mer långärmat, man vet ju inte om det blir en kallfront framöver.

 

Imorgon blir det att (förhoppningsvis) avsluta eländer nr 4. Men jag är positivt inställd.

 

Och jag ska tydligen tillbaka till Stockholm redan om ungefär två veckor. Bror och fars födelsedagar ska firas ihop, de fyller ju så tätt varje år, envisa som dom är.

Jag hoppas jag kan få träffa min trubadur då...åtminstone en stund.

 

 

Har haft en härlig helg i kärlekens tecken. Många upplevelser på både ont och gott. Det är mycket som kan hända i snöiga Stockholm.

Middag med Akatoris familj. En vacker gåva. Nyårsfest hos Den rosa katten. Raketsmällar och flygande lanternor till ljudet av idioternas signaturmelodi (tjalalalala!) ?. Mellandagsrea-spaning. Chokladshopping i Gamla stan. Massor av 愛 och filmtittande. Middag med blivande brudpar. Skratt och prat. Udda återseende av...Bumbi (!!!!!!!!?) Det var ett nyår att minnas.

På ditvägen kunde jag åtminstone ta tåget, men när jag skulle hem till Växjö igen...nä, givetvis gick det inte då.

Jag och Akatori skyndade för att hitta bussgaten jag skulle till. Akatori, du hade kunnat stå kvar minst en halvtimme till. Som alltid i paniktider vet varken passagerarna eller knappt ens förarna vart bussarna ska gå. "Jag vet inte, jag har bara fått order om att köra till Malmö". Det visade sig att den bussen vi Smålandsbor skulle med gick en halvtimme senare. Klockan sju på kvällen startade en aningen förvirrad men positiv chaufför bussen mot Alvesta. Byte till Växjöbuss i det tysta lilla samhället. Jag var hemma strax efter ett.

Nu är jag hemma i alla fall. Gôrtrött som sig bör. Om jag skulle rösta på nån hjälte eller eldsjäl som det görs galor om nu, så skulle det vara busschauffören som fick rycka in rekordsnabbt och köra buss från Stockholm ner till Alvesta, han skulle faktiskt även köra ända ner till Kristandstad under nattens lopp. Trots detta var han glad och skrattade åt det.

Tack.