regntass

 

Lekte framför tv:n med Kinect hos L idag, jag kommer kanske ha lite träningsvärk imorgon. Hopp och studs och fläng.

 

Såg Världen är full av dårar. Briljanta N, skönsjungande V, alltid lika strålande P och otroligt lysande C (du hade rätt Ester).  Åter grips jag av längtan tillbaka till scenen, men bara för några timmar. Sen försvinner känslan och ersätts av verkligheten. Tråkigt, men så är det.

 

Alltid ska man ha något som gnager.

Men det finns alltid tankar som lindrar. Tankar om ungdomlig beundran och förälskelse som rann ut i sanden, för att sedan blomstra igen på ett nytt sätt. Det finns många människor jag beundrat och fortfarande beundrar för olika saker. Jag har i princip alltid fallit för folk som skapar nånting. Kreativa själar. Jag är lycklig som har en särskild Trubadur som håller om mitt hjärta. Han inspirerar mig. ^^