Jag fattar det fortfarande inte
Jag har så äntligen fått ett jobb. Ett riktigt jobb i stan(slipper pendla), med arbetskamrater och skift. Jag begriper det inte...
Men så är det :-)
Finbesök, vinförsök och en ny soffa
I lördags hade vi L och S på besök. Vi åt kyckling och moderatpotatis, prövade på Per Morbergs vita vin (ett försök som lyckades väldigt bra), gladde oss åt en hyfsat rolig film och spelade det alltid lika roliga spelet Cards Against Humanity. Om ni inte vet vad det är, googla på det och ni lär vilja skaffa det själva, med förutsättningen att ni har hemsk humor vill säga. ;)
Dagen därpå kom mamma och pappa upp med sin gamla skinnsoffa som jag och J har fått överta. Med den adderade soffan har vi nu minst åtta sittplatser istället för tre i vardagsrummet. Vi möblerade även om lite och satte upp högtalarna på väggen. Det blev en så stor skillnad! Nu börjar det se ut som ett hem här. Fattas bara nytt soffbord, en matta, lite väggprydnader och fräscha gardiner så kommer det bli perfekt.
För några timmar sedan var jag på intervju. Jag tror aldrig att jag har varit så peppad inför ett jobb som det här. Det kändes som att intervjun gick väldigt bra. Jag tror att det kan gå vägen den här gången (jag vill inte verka för entusiastisk, men det vore konstigt om jag inte fick jobbet). Snälla, snälla, snälla, snälla!
Imorgon blir det dessutom två timmars jobb på länsmansakademin innan jag tar tåget till Göteborg.
Det blir nog en rolig vecka det här.
Ytterligare en kär gammal dam har lämnat oss
Sessan, 2000-2014
Som jag sa tidigare, gårdagen blev tung. Igår vid 20.25 somnade Sessan in på Evidensia Djursjukhus, omgiven av kärlek och stilla tårar.
Tack Sessan. Tack för alla kvällar du kom upp och lade dig mellan mig och J, för att visa att du fanns. Tack för alla morgnar, då du hoppade upp på min sovande lekamen för att leta reda på ett stycke bar hud att bestämt sätta klorna i för att jag skulle inse mina brister och istället börja ge dig uppmärksamhet. Tack för alla gånger du agerat värmekudde under mina PMS-dagar. Tack för alla tv-kvällar du förärat oss med ditt sällskap. Tack för att du stått ut med Kerstins påträngande beteende, Ofelias attityd och Misters dumhet.
Tack för all den tid du gav oss.
Vi älskar dig Sessan. Sov gott.
På väg?
Idag har varit en sådan där dag då jag känner att det börjar gå åt rätt håll igen. Måhända strömmar det massa positiv engergi åt mitt håll just nu, eftersom det kommer vara en väldigt negativ dag imorgon (jag kommer att berätta sen).
Ju mer jag läser på försvarets hemsida, ju piggare blir jag på att ansöka. Trodde aldrig att jag skulle hamna i dessa tankegångar, men livet kan överraska.
Imorse fick jag även nys om ett eventuellt jobb hemma i skogstrakten, ska ta mig en funderare där med.
Som grädde på moset (vem använder grädde på potatismos egentligen?) ringde de från Landstinget och frågade om jag fortfarande var intresserad av det jobb som jag sökt där. Givetvis var jag det. Ska därför gå på intervju på måndag. Nej, det är inget jobb som är relaterat till min utbildning, men säkerligen ett som kommer att utveckla mig personligen.
Så jag har lite alternativ, vilket jag inte har haft på länge. Känns bra.
Då kan jag stryka en sak från min bucket list
Har spenderat ett antal dagar hemma i skogen. Den årliga gaddkontrollen gick fint, liksom besöket hos frisören. Kort hår är bäst :)
Resten av tiden har jag ägnat på vinden. Det tog mig säkert fyra timmar att rensa ut allt oväsentligt skolmaterial, gamla leksaker, kläder, sänglinne och allmänt skräp som bara tagit upp massa plats i åratal. Visst har jag sparat en del, men bara det som har varit betydelsefullt.
Det är så gôtt med lite miljöombyte ibland. Framför allt har jag nästan skippat datorn och sociala medier helt under en hel vecka. Jag har bara rensat, gått i skogen, lyssnat på stillheten och tagit hand om Igor (som varit på besök hos veterinären). Sådant är nyttigt för själen. Har även fått en del nya idéer under tiden, idéer kring hur jag ska lösa min sysslolöshet.
Jag funderar på att ansöka till försvaret. Ska upp till Göteborg snart och gå på en jobbmässa där försvarsmakten kommer ställa ut. Då får jag se vad de säger. Enligt försvarsmaktens test på nätet så skulle jag tydligen passa bra inom flygvapnet. Might be something.
November är alltid en väldigt tråkig månad, eftersom det inte händer något alls på jobbfronten (inga övningar igen förrän i december). Så då är det kul att det blir väldigt mycket resande istället.
Igår kom vi hem ifrån Göteborg. Det blev en kort men intensiv helg. Som vanligt åkte vi med en "pensionärsbuss" med en trevlig reseledare. På vägen upp fick vi delta i tävlingar och lyssna på lite gamla (50 och 60-talets) toner och ord från västkusten. Vi inkvarterades på Clarion Post Hotel. Efter lite shopping tog jag och J oss en middag på John Scott's Pub. Sedan väntade kvällens föreställning av 30-årsfesten på Lorensbergsteatern.
Det tog mig bara 28 år, men nu har jag sett mina största idoler live på scen ^^. Det var en otrolig upplevelse. De körde ca 2 nummer per år som de varit verksamma tillsammans, 1982-2012. Det spelar ingen roll hur många gånger man sett det på tv eller youtube, det är fortfarande roligt när man ser det live. Det blev en hel del skratt och spontan allsång under kvällen, underbart. Efter föreställningen köpte vi hem Spånez improviserade dansbanslåt, som för kvällens föreställning blev "Krama mig, Marita" - en schlager i F-dur.
Det är nog den bästa födelsedagspresent jag har fått. Tack min älskade J!
Så det var en väldigt rolig helg. Men, tyvärr så måste ju något gå fel när en massa saker går rätt, enligt universums balansregler. När vi väl kom hem igen igår så insåg jag att jag hade glömt kvar kläder i garderoben på hotellrummet. Lyckligtvis kommer de hålla kläderna i receptionen tills jag hämtar dem igen om en vecka.
Kan varmt rekommendera Clarion Post Hotel. Mysiga rum, väldigt centralt (mitt emot tågstationen), god hotellfrukost och trevlig personal.
Dock kör de med en hemskt stark volym i baren om kvällarna. Vistelse direkt omöjlig för ömma öron.
Happy American Holiday!
Tja, då var Halloween nästan avklarat. En fest igår, en till ska bevistas idag.
Jag känner mig allt mer missanpassad på sådana tillställningar om jag ska vara ärlig. Igår blev det väldigt påtagligt. Jag trodde först att de berodde på mitt beslut att inte dricka, men insåg snart att det berodde helt på sällskapet. Lyckligtvis var jag inte ensam om den tanken. En av festdeltagarna lutade sig emot mig och viskade "Är det inte lite väl mycket barnkalas här?"
Det finns inget värre än 90-talister helt utan allmänbildning. Behöver jag säga mer?
Suck...
Jag längtar efter ett nytt liv, någon helt annanstans. För här utvecklas jag inte. Funderar på att söka ett hotelljobb i Japan (sprang på en sajt för utomlandsjobb förut). Bara åka iväg och känna att jag lever.
Blev lite inspirerad av serien Modellpojkar. Där fick man se människor som haft all trygghet i världen, men som ändå gett upp allting för att resa utomlands och följa sina drömmar. Det spelar ingen roll vad man har för dröm, men att faktiskt våga göra en sådan sak, att ta ett sådant steg, det beundrar jag.
Jag beundrar min barndomsvän M som valde att flytta till São Paulo i Brasilien, för det var det som kändes rätt för honom. Det var där han hittade hem, sin nisch, sin plats i livet.
Jag vill också hitta min plats i livet...
Det är sådant man börjar tänka på när man sitter i en soffa tillsammans med en pirat och en blodig ängel som inte känner till påven är eller vet var Vatikanstaten ligger.
