regntass

Jag borde färdigställa mina svar på Hamletfrågorna...men nä, jag känner inte för det just nu. Kanske får ork till det längre fram, eller imorgon. Ibland måste man ta sig lite tid att göra ingenting. Nalle Puh frågade Christopher Robin hur man gör ingenting. Jag minns inte riktigt vad han svarade men jag vet att det är mycket enkelt. Jag tycker om att göra ingenting som även min klasskompis PJ sa en gång. Man bara låter tiden gå. Man kan också blogga för den delen, det är också ett sätt att göra ingenting, men samtidigt är det något man gör. 

Att göra någonting verkar idag betyda att man gör något betydelsefullt, något som räknas. 

Vad har du gjort idag? Ingenting. Så brukar man svara när någon frågar och man bara har gått hemma och dragit. Men samtidigt så har man ju gjort en massa grejer, även om det kanske inte räknas som någonting. 

Jag till exempel, jag har stigit upp, ätit frukost, tittat på ett avsnitt av Doctor Who, läst en blogg, kollat fb, skickat ett sms samt bloggat själv. Ändå har jag inte gjort någonting än. 

 

Jag har inte gjort klart mina läxor, jag har inte handlat julklappar, jag har inte bestämt vad jag vill jobba med, jag har inte börjat tänka på pensionssparande, jag har inte planerat framtiden. Jag har inte gjort något som räknas, något som räknas som viktigt, avgörande. 

Men det är faktiskt viktigt, det är viktigt att göra alla de där sakerna som räknas som oviktiga. Att göra ingenting. Alla mår gott av att göra ingenting. Folk skulle göra ingenting lite oftare tycker jag. Vi gör alldeles för mycket nu för tiden, för att det förväntas av oss att vi ska göra så mycket. Vi måste ta paus då och då och göra ingenting för att kunna göra någonting.

Tänk så här, tänk att livet är en mening. Orden i meningen är viktiga, avgörande för livets innehåll, men det är mellanrummen (ingenting) mellan alla ord som ger orden mening.

 

Igår körde jag spinning igen efter ett break på nästan en månad. Alla muskler är nu återställda, likaså min förtjusning över denna träningsform :) Fick in rätt teknik den här gången också, fullkomligt stapplade ut från cykelsalen när passet var slut. Ett annat plus är att jag inte har någon träningsvärk alls idag, jag kanske börjar kunna det här med stretching nu ^^. Imorgon blir det ett pass igen, cykel activio, samma grej fast man har klockor på sig som mäter hur mycket man presterar...om jag har fattat rätt. 

 

Idag har jag läst hela dagen, vi behandlar nu Hamlet under ett antal veckor. Jag har även beställt kurslitteratur inför den kommande kursen Film och nation som ska börja i mitten av november. Äntligen får jag träffa lite nya ansikten på riktigt! 

 

Jag och J börjar förbereda oss inför resan ner till Tyskland. Om några dagar ska vi bussa ner och bunkra starkvaror samt få vår beskärda del av höstrusket som tydligen ska härja lite extra där just då. 

 

Jag och R fick nys om ett exjobb som låter väldigt lockande. Vi har mailat företaget som annonserar om det, så nu får vi se om det kan bära frukt...eller om frukten om möjligt redan är plockad. 

 

Halloween är också överstökad. Var på lyckad Halloweensittning utklädd till The Emperor tillsammans med Han Solo, Luke, Leia, Yoda, Darth Vader, Darth Maul, Obi Wan och en liten Jawa. Alla hade anträngt sig mycket med kläder och smink, därför var det extra trevligt att Yoda tog hem priset för kvällens bästa utstyrsel. Jag satt bredvid några nya ettor vid bordet, en utav dem kom som den svenska Hollywoodfrun Gunilla Persson XD. Jag tyckte hon passade bra in bland alla varulvar, häxor och zombies.  

Sitter och skriver i mammas arbetsrum på musikskolan.Rätt utanför fönstrena går byggarbetsgubbar och spacklar eller vad de nu gör, slänger då och då ett öga innåt. Störigt. 

Jag har precis lagt in mina tankar om Romeo och Julia på vårt moodle-forum och hoppas att mina högt litteraturvetenskapligt utbildade kurskamrater inte ska döda mig. Känner mig ibland som Meekatt som slåss med maffiamammorna från Familjeliv.se, det känns som att man ska tänka och tycka på ett visst sätt och när man inte gör det så kommer de med glödande spett efter en. 

Nej, så illa är det inte haha. Jag har ju tur som bara behöver diskutera tankar och intryck istället för att munhuggas om ekologisk barnmat och varför man inte bör sätta ungarna på dagis. 

 

Idag ska jag till optikern och göra synundersökning. Sen ska jag göra något jag inte gjort sedan jag var 13 år, köpa nya glasögon. Optikern i Växjö tyckte att mina ögon förtjänar en linspaus några timmar i veckan för att jag inte ska torka ut ögonen helt. Har inte burit glasögon på sju år så det kommer kännas lite ovanligt. Men det kan ju vara kul, får se om jag hittar några fräcka bågar i snygg färg ^^. 

 

 

Just ja, var ju hos läkaren i fredags med. Checkade armen för att huden sticks och håller på. Det var som jag trodde, en hudnerv som kommit i kläm. Jag får stå ut med lite smärta i två veckor till, sedan ska det vara borta sa läkaren. Lite störande är det, kan inte luta mig på armen utan att det gör ont, men jag överlever. 

 

Igår skickade jag in min essä, får hoppas att innehållet duger.

Idag var första gången på länge som jag vaknade och kände att jag inte behövde tänka på någonting alls. Bara en liten svart katt som jamade mig i ansiktet, trampade på mig och försökte väcka mig från en alldeles för tidig tid på morgonen. 

Skulle på en av mina släktingars bröllop. Hade längre hår än jag brukar, hade nästan 80-talsfrilla. Jag och J kom in på stället där brudparet skulle vigas, ett enormt kapell. De andra gästerna gnabbades med varandra. Bruden själv blev upprörd och plötsligt var ingenting rätt längre. En tjej hade köpt en för stor grön kappa, mina örhängen gick sönder och mina kläder var inte vad jag hade tänkt från början. Alla blev osams och stämningen sjönk innan ens vigseln hade börjat. Jag blev trött på allting och gick ut. Utanför låg ett hamnområde med tråkiga betonghus. Snart hörde jag en manlig röst som ljöd i luften. Han drog ett kapitel ur Sveriges historia. Medan han berättade såg jag det framför mig. Året var 1248 och den tyske vikingen (nåntingnånting) skulle inta landet och tömma det på vaniljglass. När tysken ätit upp det sista tittade han ner i sin träskål och sa något trumpet på finska.

Den manliga rösten berättade vidare medan scenen fadade ut till en annan scen, ett grönt rum med en radioapparat. Jag förstod att det var ett radioprogram jag lyssnade på. Radion stod i ett dagis och ungarna lyssnade med stort intresse. Det stod på radion att programmet hette Från Kretajuice till tetrajuice. 

En av de små pojkarna ifrågasatte programmet och dagisfröken visste inte vad hon skulle svara. Pojken blev så upprörd så han grät. Just då kom hans pappa infarandes för att hämta honom. Pojken undrade om pappan kunde svara på hans fråga, men pappan såg lika oförstående ut och ville helst bara därifrån. 

Tydligen skulle programmet handla om hur man gjorde juice. Men jag hann aldrig uppfatta kopplingen mellan en tysk viking och juice innan jag vaknade. 

 

Ibland är man orolig och då pratar man med mamma och inser att man inte behöver oroa sig. Oftast är det så. Men ibland är det precis tvärt om. 

Min arm har varit avdomnad sen i söndags och jag misstänker att jag har skadat ett par nerver, det måste ha varit en rejäl smäll alltså. Igår började jag känna smärta i huden runt armbågen och idag har smärtan spridit sig längre upp. Samtidigt så har känseln börjat komma tillbaka lite på vissa ställen. Så jag antar att min teori stämmer. Ska till vårdcentralen imorgon och låte dem kika på armen...så får vi se om jag får bestående men för livet. Förhoppningsvis inte. 

 

Har extraknäckt tre dagar på snutakademin. Tre dagar av sporadisk oro och stillasittande på en stol. Jag blir ofta placerad på en stol så de kan arbeta ifred, de verkar tycka att det är bekvämast så. Inte så mycket action för min del, men jag får ju betalt likväl. Synd bara att lönen inte är högre än den är. Hörde att mina "kollegor" i huvudstaden tjänar lika mycket på en timme som vi gör på 2,5 timmar här. Det är lite surt. 

 

På söndag är det deadline för en essä om karaktären Bolingbroke i pjäsen Richard II. Jag är väl klar med det mesta av textinnehållet men ska bara skriva ut källorna och fixa till formatet. Upptäckte att det inte är så lätt att skriva en essä på max 1000 ord när man ska analysera och diskutera en så komplex karaktär. 

...och jag som trodde att jag hade blivit lite smartare med åren. Där gick jag bet.

Blev ingen utgång för mig igår. Nej, jag blev inte för full...jag blev för tom. Att förfesta i flera timmar i sträck utan att äta något förutom lite godis är inte så smart. Även om man nyktrar till och känner sig klar i huvudet men tom i magen, man är fortfarande körd. Att senare stå i ösregn i en knökfull kö utanför Sivans med skrikande och rökande människor gör bara saken värre. Ska köpa mig en nachostallrik när jag väl kommer in tänkte jag. Men ibland så går det inte som man tänkt sig. Efter 35 min så börjar man känna av det där...den där varningssignalen om att man bör sätta sig ner, för nu djupdyker blodsockret utan pardon! Men eftersom kösystemet utanför Sivans är så omständligt och liknar en hinderbana så går det inte att sätta sig ner. Man kan bara hoppas att man har tur nog att svimma nära utkanten av stängslet så att man åtminstone inte däckar i mitten av folkmassan. Den turen hade jag igår. Började luta mig mot stängslet, försökte säga till folk att jag snart skulle svimma. (Black out) 

 

Ligger på marken bland bland stövlar och skor som försöker flytta på sig. En vakt hjälper mig upp bak stängslet, håller min hand. Jag lutar mig över stängslet. (Black out)

 

....Varför sover jag med handskar på mig? hinner jag tänka...innan jag fattar att jag blir buren av två vakter. Svimmade jag EN GÅNG TILL? Herregud, nu är det illa.  

Blir satt i en stol inne på Sivans kontor. Mitt blodsocker är så lågt så jag inte ens ser någonting, bara massa gult virrvarr. Mår illa, kan knappt prata. Ambulans påkallas. Jag befarar att jag kommer svimma en tredje gång. Känner mig extremt ljud och ljuskänslig. Blir uppmanad av en vakt att spy. Jepp, det blir bättre av det. 

Jh ringer och ber att J kommer och ser till mig. 

Ambulansen tar tid på sig, kommer inte förrän efter 45 minuter. Men då har J redan hunnit cykla/springa till Sivans och tagit hem mig. Underbara J. 

 

Usch säger jag bara. Själva förfesten och sexpartyt hos Jh och M var kul...men det varade lite för länge. Det spelar ingen roll om man äter vid 16.30 och sedan festar fram till 22.00 utan att få i sig något mer närande. Då är man körd, i alla fall om man är såpass känslig som jag. Jag måste lära mig tänka efter före!

Idag har jag en halvt avdomnad överarm och flera blåmärken lite varstans. Gillar inte att armen känns bedövad, hoppas det går över snart. 

Ja, så kan det gå när inte haspen är på. 

Lyssnade med ett halvt öra när denna reklam kom på tv. "Just nu får du extra (hmfhm) när du köper matfett för femtusen kronor."

Matfett? Ska man behöva köpa matfett... för femtusen spänn!?

Att reklamen dessutom var för möbelbutiken MIO gjorde det hela bara mer märkligt. 

 

Imorgon blir det fest och utgång. Men innan vi släpper in karlarna till förfesten ska vi kvinnor ha ett eget litet party, nämigen ett sexparty. Har aldrig varit på ett sådant förr. Det är alltså en tjej från ett företag som kommer och pratar om och visar upp lite olika "leksaker" som man får köpa (om man vill). Kommer bli skoj! ^^

 

 

Idag steg jag upp kvart i sju och tvättade samt pluggade mitt plugg så nu är jag förberedd på lördagens Richard II-chat. Var in till stan en sväng och shoppade lite nödiga och onödiga kläder samt presenter till Jh och M som ska ha fest nu i helgen. 

Har känt mig effektiv idag. Kvällen har ägnats åt en lång dusch med body scrub och duschcreme i coconutserien. (Tack och lov att det är höst så man slipper raka benen och annat trams). Nyss mumsade jag in mig med coconut body butter. Nu är jag söt som en kärleksmums. Älska kokos! ^^

 

 

Fick en ny DVD-spelare på posten igår. Tack lillebror! :) Den fungerar perfekt. 

Imorgon ska jag mjukstarta med träningen igen och köra lite vattenträning danz. Hoppas mina muskler kan ta det efter förra veckans plötsliga värkattack. 

 

Känns bra att vara 26. Mycket bättre än 24 och 25. Tänk så ung och dum man har varit, nu kanske det är på tiden att bli vuxen och börja ta lite ansvar haha. Livet börjar vid 25 säger en del. Jag säger att det börjar vid 23, blir spännande vid 25 och underbart vid 26 ^^. 

Har ni tänkt på att nästan ingen människa ser ut att vara exakt lika gammal som sin ålder? Jag har i alla fall aldrig mött en 50-åring och tänkt att "han/hon ser precis ut som 50 år". Man brukar alltid dra ifrån fem år...eller i värsta fall lägga till fem (eller femton!) år till den egentliga åldern. Man kanske inte säger det om tonåringar lika lätt, men om ni tänker efter så säger förmodligen folk till er att ni antingen ser yngre (eller äldre) ut än vad ni faktiskt är. Folk som träffar mig för första gången gissar alltid att jag är 21-23 år. Jag undrar om jag någon dag kommer säga "jag är xx år" och få svaret "ja, jag gissade på det".

Visst, det är väl skoj att uppfattas som ung. Undrar bara vad folk baserar sina åldersbedömningar på, utseendet eller beteendet? ...Jag hoppas det är utseendet. 

Det enda undantaget jag har varit med om var när jag studerade här som 20-åring. En lärare trodde då på allvar att jag var 30 för att jag hade "ett så moget ansikte"....DET är inte ofta jag får höra XD. 

 

 

 

Har haft en väldigt rolig födelsedagshelg. Tror det slår det mesta jag har varit med om haha. Det började i lördags med maskeradfest för mig och L som fyllde 23. Jag gick som Catwoman, J som Neo i Matrix och L började som Spindelmannen, bytte sedan till klänning och till sist var det väl inga kläder alls. Det var en mycket trevlig fest, lika blöt som festerna brukar vara hos L och S. Under kvällen vistades jag med bland andra Bröderna Fluff, Snövit, Legolas, Magnum, Neo, Jokern, en till Catwoman (fräs), Edward Cullen, Broder Tuck samt Lilo och Stitch. Temat för festen var alltså film. Broder Tuck bytte karaktär under kvällen och blev Borat i mankini, något som kanske inte uppskattades av alla haha. J fick även på sig kilt under kvällen, samt en massa stickers (det fick de flesta av oss). Runt midnatt jag var och M (som kört upp hit med sin kille F) ganska trötta och beslöt oss att knalla hem. Vi lämnade manfolket till deras öden. Väl hemma började vi leta efter en luftmadrass...som inte fanns någonstans. M improviserade då fram en madrass av några soffkuddar. Strax efter två kom J och F tillbaka. Jag fick en något ovanlig start på min födelsedagsmorgon. Istället för tebricka och födelsedagssång i hopplös tonart vaknade jag av de disharmoniska ljuden av uppkastning. 

 

Frailty thy name is woman, cowardice thy name is man. 

 

Ibland uppstår det situationer som man inte hade räknat med. Vissa personer visar sig ha ett förflutet som man inte hade kunnat förutså och som får specifika konsekvenser. Män är enna´ riktiga fegisar ibland XD

Mycket får man erfara i detta liv haha. 

 

Sista jobbdagen idag. Nu blir det inte mer förrän om en vecka. Det gick bra idag, fick träffa lite nytt folk och studenterna skötte sig väl. Lite kul att en del av dem börjar känna igen mig efter att jag medverkat under tidigare terminer, en kille kom till och med ihåg mitt riktiga namn ^^. 

 

Imorgon ska jag ha ett adobe-möte med mina Shakespeare-klassisar. Får läsa på Richard II lite mer innan så jag har något att säga. 

Nu blir det Red vs Blue (har börjat titta från början igen) ett tag. Är trött efter dagens öh...slitsamheter. 

 

 

 

Idag var det upp tidigt för jobb! Masade mig ur sängen, bryggde mitt kaffe och såg på Smålandsnytt. Fick veta att IKEA redigerat bort alla kvinnor i den saudiarabiska versionen av varukatalogen. Jag vet inte vad som gjorde mig mest paff, att inga kvinnor fick synas eller att IKEA överhuvudtaget har marknad i Saudiarabien. Det är svårt att försöka anpassa ett koncept till en viss marknad när värderingar går isär. Ibland går det ju inte, det slår alltid slint åt något håll. Som i det här fallet. 

Vi pratade litegrann om det på jobbet, samtidigt som jag fick diskutera lite kommunikationsvetenskap och informatörsjobb med en av lärarna, som också läst för GP ^^. 

 

Dagens övning delade jag med en jämnårig kille, M som var en gammal lärarstudent. Jag fick mig påsminkad en fin blåtira. Jag var offer för brutalitet och psykisk manipulation. Rätt bra övning för dem, men det var lite segt för vår del. Sådana övningar tar tid. Men vi hade ändå kul. Till och från så kom de andra figuranterna ner till oss när det var lite paus mellan patrullerna. Idag var vi tre par, alla med samma övning fast med olika scenarier och åldrar. Två stycken kände jag inte igen först, det var en kvinnlig och en manlig skådespelare som tydligen jobbat på Astrid Lindgrens värld. Mannen hade en väldigt bekant röst. Det var M som knäckte koden och kom på vem han var genom att inleda med några ord från en stand-up. Då trillade slanten ner för mig, ja men det är ju du! ^^

 

Han tyckte det var skoj att folk faktiskt uppmärksammat och uppskattat detta lilla stycke komik som ändå har några år på nacken. Han blev nästan lite stolt när han fick veta att jag har detta inspelat på mp3. Så gav han oss smakprov på Lennart Jähkel, Vanheden och så lite Sven Wollter XD Asroligt!

Världen är bra liten ibland :)

Med ömma ljumskar masade jag mig uppför trapporna i huset. Andra och tredje våningen doftade popcorn. Öppnade min dörr, möttes av kokosdoft. 

Idag fick jag en helt annan bild av gymmet där jag tränar. Fick en inblick i hur goa människorna verkligen är där. Fullkomliga främlingar bryr sig mer än vad man kan tro. 

Tränade passet afropowerdance, ett pass som inte kräver så mycket hjärnkapacitet för att memorera svåra steg som vid zumba eller step. Däremot är tempot högt och rörelserna stora och yviga (därav mina ömma ljumskar). Jag tyckte att det var roligt, men det blev såpass jobbigt att jag fick håll i sidan och strax därpå snörde halsen ihop sig. Jag fick bryta och stappla ut för att försöka andas normalt. Jag kände ingen på passet. Likväl tog det inte mer än några sekunder innan två tjejer kom ut efter mig och frågade hur jag mådde. Ledaren kom också ut och försäkrade sig om att jag var okej. Tjejerna höll upp mina händer medan jag försökte få halsen att sluta väsa, de frågade om jag ville ha vatten, frisk luft eller druvsocker. En annan tjej som bara satt där och väntade på att nästa pass skulle börja, hon erbjöd mig till och med sin energybar. Så underbara själar det finns! Tack hörni! ^^ 

Efter ett kort tag andades jag normalt igen och bestämde mig för att gå in och köra resten av passet. Det gick bra. Har jag väl bestämt mig för att klara av något så ger jag mig inte! ;)

 

Jahapp, då fyller man snart år igen. Den gudlösa månaden har börjat (oktober kallas så i Japan). 

Mycket att förbereda inför helgen. Mamma och pappa, om ni läser detta, jag tror vi går på Akropolis. Blir enklast så ;)

Från imorgon blir det tre dagars jobb igen, ska ge mig in på en övning som jag inte gjort innan. Ska bli spännande.

 

Nu ska jag kolla vidare på femte säsongen av Sailor Moon.