regntass

Med ömma ljumskar masade jag mig uppför trapporna i huset. Andra och tredje våningen doftade popcorn. Öppnade min dörr, möttes av kokosdoft. 

Idag fick jag en helt annan bild av gymmet där jag tränar. Fick en inblick i hur goa människorna verkligen är där. Fullkomliga främlingar bryr sig mer än vad man kan tro. 

Tränade passet afropowerdance, ett pass som inte kräver så mycket hjärnkapacitet för att memorera svåra steg som vid zumba eller step. Däremot är tempot högt och rörelserna stora och yviga (därav mina ömma ljumskar). Jag tyckte att det var roligt, men det blev såpass jobbigt att jag fick håll i sidan och strax därpå snörde halsen ihop sig. Jag fick bryta och stappla ut för att försöka andas normalt. Jag kände ingen på passet. Likväl tog det inte mer än några sekunder innan två tjejer kom ut efter mig och frågade hur jag mådde. Ledaren kom också ut och försäkrade sig om att jag var okej. Tjejerna höll upp mina händer medan jag försökte få halsen att sluta väsa, de frågade om jag ville ha vatten, frisk luft eller druvsocker. En annan tjej som bara satt där och väntade på att nästa pass skulle börja, hon erbjöd mig till och med sin energybar. Så underbara själar det finns! Tack hörni! ^^ 

Efter ett kort tag andades jag normalt igen och bestämde mig för att gå in och köra resten av passet. Det gick bra. Har jag väl bestämt mig för att klara av något så ger jag mig inte! ;)

 

Jahapp, då fyller man snart år igen. Den gudlösa månaden har börjat (oktober kallas så i Japan). 

Mycket att förbereda inför helgen. Mamma och pappa, om ni läser detta, jag tror vi går på Akropolis. Blir enklast så ;)

Från imorgon blir det tre dagars jobb igen, ska ge mig in på en övning som jag inte gjort innan. Ska bli spännande.

 

Nu ska jag kolla vidare på femte säsongen av Sailor Moon.