Gå inte förbi

Har ny favoritlåt av Peter Jöback, hans duett med norska Sissel: Gå inte förbi.

Ah, jag önskar jag kunde skriva låtar, ur mitt huvud kommer bara nått som kanske kan påminna om dikter. Jag får hitta en tonsättare.

Rödhakarna flyger runt mormors hus, mormor känner ansvar att jaga iväg alla kajor som äter upp småfåglarnas mat. Det är jobbigt säger hon, men snälla nån det är djungelns lag som gäller! Fåglarna här är inte längre fåglar, de fungerar mer som prydnader i trädgården. Stora kajor ska vi inte ha, nä, vi vill ha småfåglar i våra trän!

2010 verkar vara ett år av förändringar, framförallt avsked till höger och vänster. Varför kan ingenting nånsin stämma överens med vad man hade förväntat sig? Det är inte lätt att vara människa. Sånt som har varit i flera år...är plötsligt inte längre.
Vissa grenar brister bara helt plötsligt. Även om det var sådana kvistar som inte växte på trädet från början så känns det märkligt.

Snart ska jag in till stan för att möta brorsan. Imorgon bär det av till Norge för oppläring. Sen tillbaka hem för att fixa färdigt uppsatsen...den eviga plågan.

Around the house and in my head.

Joakim sjöng

Just nu känner jag bara NEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEJ!

Varför händer allt detta på en gång?

Jag har äntligen hittat ett bra svar på frågan, vilken är min sämsta sida?
Jo...jag handlar först och tänker sen.
Innebär alltid massa extra arbete.

Jag skulle vilja svära som Thåström nu.

En vän har gått ifrån oss

Jag trodde inte det var sant när jag gick in på hans sida på facebook. Jag kunde inte begripa...men alla sa samma sak. Ingenting man skämtar om. Sorgen på skärmen var stor.

Att du skulle lämna jordelivet så snabbt, så ung, så ambitiös. Jag kände dig knappt egentligen, men jag tyckte mycket om dig. Jag kan inte förstå att det här har hänt...det går inte att greppa.

Jag ska minnas dig som den glada person du var, med ditt snälla leende och dina kramar i stormen. Jag lovar, jag ska inte skynda mig fram i livet. Jag ska gå...lite långsammare.

Vila i frid
R.W

Ta i trä eller Fader vår

Trots den mardrömslika opponeringen så blev vi båda godkända. Givetvis under förutsättning att vi gör de sista ändringarna i uppsatserna. Vad gäller mig, så har jag en hel del att ändra på. Jobbet tar banne mig aldrig slut! Det mesta är dock enkla redigeringsgrejer. Men ett fåtal punkter kommer ta sin lilla tid att få kläm på...suck. Min ork är på upphällning.

Imorgon ska jag träffa en japan och prata lite över en fika.




Jag är orolig just nu.
Jag är rädd just nu.
Jag är orkeslös just nu.
...Men mest orolig.

Jag ser er, jag ser ALLT!

Nu är det varmt och grönt ute, 16 grader och fågelsång, blommor och kattungar som slår volter på verandan. Släpp fångarne loss! DET ÄR VÅR!

Idag kommer mor och far hem från semestern. Jag har två dagar kvar hemma. Sen bär det av till Götet, till opponering, till shopping...och till dig. ^_^

Efter sommarjobbet i Norge och min kusins bröllop i Augusti hoppas jag kunna ta tåget från Stockholm till Karlstad för att äntligen hälsa på M. Borde nog hinna med det innan studierna börjar.

Jag har spring i benen, ikväll ska jag ut och hylla lilla Ida med en joggingtur.

Nä, nu kan jag inte sitta här i pyjamas längre. Dags att inviga min nya klänning.


"Man, this looks suspicious"

Omeraisu

Idag besökte jag Sayaka i Växjö, jag fick även träffa hennes pojkvän V. Vi åt Omeraisu och pratade om lite allt möjligt. Hon fick sina försenade födelsedagspresenter av mig, ett litet troll och en naturtrogen säl i miniatyrstorlek. Ja, det är typiskt norska grejer.

Varför har jag ont i magen? Är väl nerverna som börjar spöka igen. Eller så har jag magkatarr. Tusan också...


Sakura

Kylan är borta. Luften är fuktig och varm. Fiskarna simmar i dammen. En svag bris för med sig doften av mammas planterade hyacinter. Ett tilltagande surr hörs från det blommande körsbärsträdet. Tittar opp, bina flyger mellan grenarnas vita blommor. Skogen har börjat bli ljusgrön. Hjärtat andas lättare.
Så är våren här igen.


Igår var L här och gullade med våra små pälsbollar och stod ut trots att husets nedervåning var svinkall. Sen åkte vi hem till henne och hade Taco & Lips-kväll. Jag blev ganska trött rätt snabbt, beror nog på att det är mycket varmare i deras lägenhet än här. Vi kollade också på två filmer, The boy with the striped pyjamas och The deal.

A har väldigt vacker sångröst, det hoppas jag att hon tar vara på.

Snart ska jag ut och gå, hoppas att det inte blir regn.


 

Undtz undtz undtz!

Sitter vid datorn med en kopp persikote. Har kopplat in mina högtalare till datorn (därav titeln på inlägget). Var tvungen att få höra godbitarna i lite annan kvalitet.
Vissa låtar som man kan tycka är ganska medelmåttiga blir ofta väldigt bra med lite bättre ljudförutsättningar.

När man hör Fångad av en stormvind med högtalare så blir det ytterligare fart och framför allt fläkt i lilla Carolans unga stämma.

Börjar bli lite nervös inför min redovisning/opponering nästa vecka. Jag vet ju inte riktigt exakt vad de förväntar sig av en. En sak är säker, jag kommer inte sitta och läsa innantill på 20 sidor vad jag ska säga. Jag kommer säga vad jag tyckte när jag läste uppsatsen helt enkelt. Jag tar det inte på stort akademiskt allvar faktiskt.
Men jag måste kolla genom min egen uppsats mer för att upptäcka eventuella misstag...men, är inte det opponentens uppgift egentligen? Or what?
Måste maila min handledare om det där.

Gud vad jag vill till Japan nu! Hoppas jag kan träffa Sayaka i veckan eller åtminstone innan jag åker upp till Götet.
Min passion för japanska språket är återuppväckt sen den legat och halvslumrat i några månader.
赤鳥。。。あなたのおかげです。大好きよ!

Mor och far har semester på Maffiaön. De chillar, dricker kaffe och läser pocketböcker.

Våra kattungar består av två hannar upptäckte jag för nån dag sen...typiskt, jag som hade ställt in mig på att Zoe var en söt liten hona. Men nejdå...det får bli en liten Zosse istället.


Regntassar och Ranelid-inspiration

Kaffebryggaren bubblar i köket. Mamma har resfeber. Själv tittar jag på min favoritanime-serie Zero no tsukaima.

Igår var jag ute och gick en timme på kvällen. Jag brukar göra det för att ryggen inte ska gå sönder efter att jag suttit still hela dagen.
Vandrade med regntassar i skogen. Inget är sig likt längre. Per och Gudrun har förstört så mycket.

Igår föll en sten från mitt hjärta. Äntligen.

Såg på Du Levande av Roy Andersson. Ganska långdragen film, men rätt genial.

Utanför hopar sig molnen, som för att finna tröst som Ted sjöng.
Jag och undrar om molnet Jag och molnet Du nånsin kommer att sväva på himlen Vi.


Tankar på hemmaplan

Sitter hemma och ugglar. Det har jag gjort ett bra tag. Jag räknas ju som arbetslös nu. Men att vara arbetslös i två månader är inte så farligt. Snart ska jag börja packa för sommarjobbet i Norge. Sen blir jag student i höst igen wihu!

Om det inte vore så kallt så skulle jag ta och jogga lite. Men blåsten och lågtrycket får mig att vilja stå i varmdusch hela dagen istället. Jag fryser till och med inomhus. Vart är majvärmen nånstans?

Drömde om ett möte inatt. Ett möte som kommer att inträffa nån gång i höst. Jag vet inte vad jag känner inför det egentligen. Är det inte konstigt? En människa som man älskat i flera år framstår plötsligt som en främling som det känns något olustigt att träffa. Det känns så bara för att vi inte haft kontakt på ett antal månader. Ett sms på nyår, det var allt.
Jag vill vara hans vän. Eller jag vill åtminstone att det inte ska kännas obehagligt att ses. Att jag återvänder till Växjö kommer ju innebära att vi springer på varandra ibland.

Det är alltid ganska spännande att återse nån man varit tillsammans med. Men hur fasen känns det att återse någon som man varit med så länge, så länge att man börjat fundera på framtida barn till och med? Tänk att sådant som kändes rätt ändå var helt fel i slutändan.
Detta har fått mig att tänka om lite. Man kan inte bara kasta sig i första bästa famn och hoppas på ljudet av bröllopsklockor.

Vandringsstigar i sovgemaket

Stiger upp vid tio-tiden, ställer mig på golvet för att ta på mig morgonrocken...och så känner jag hur det kilar nånting över fötterna på mig. Tittar ner. 15 myror håller på att bilda myrstig från under en madrass bort till en plastlåda med grejer. En gympasko senare var där 15 döda myror. Jag tycker inte om detta. Jag slår ihjäl de små krypen för att de biter mig medan jag sover.

Just nu ligger Bulgur och sover i knät på mig. Han är bäst när han ligger still och är tyst med undantag för enstaka suckar eller kurrningar. Annars är han en tjôtande studsboll.

Mötte Maxe vid midnatt igår, han satt på trappan och hälsade mig med sina kattungepitch-läten. För jag tror inte ens kattungar jamar så högt som han. Han fick mat inne och sen rusade han ut som om han trodde att jag skulle ta honom till veterinären för kastrering. Det är så märkligt, han brukade vara så tam och kelig innan. Nu är han så räddhågsen av sig, eller väldigt försiktig i alla fall.

Ska ta och skriva ut min och Es uppsatser, det blir ca 80 sidor. Jag är klar med vad jag ska säga på opponeringen på ett ungefär. Men att försvara min egen uppsats...det blir en annan sak. Nåja, det är ändå två veckor kvar till opponeringen.

Brorsan lagade lunch idag, lite oväntat men uppskattat.

Jag vill spela Cooking Mama!


Minneskortet aktiverat

Jag kom på det! Jesus heter TB! Mycket gammalt kommer till en när man står och hänger tvätt.

Och så har jag av nån anledning gått och nynnat på den här lilla låten under hela dagen, med inslag av Mörrumsdialekt.

Min blåa overall, den slängde jag i ån
Jag köpte mig en ny, för jag kan inte sy
Jag fick ta en lån, för skorna var för små
.....?.......?
Jag sa till chefen att nu är det dags
......?....och jag har jobbat till max
Men efter det sa han nix och jag fick inte ett pix
.....?.....

Jag kommer ju inte ihåg hela texten. Är det någon läsande revyveteran som minns?


För en gång skull tittade alla åt mitt håll. Är det inte komiskt egentligen? Detta är kullen 2010...


och detta var kullen 2009. Jag tycker mig urskilja ett mönster här...


Bulgur chillar och gillar läget på pappas biltak.



The kiddiecats


Salmiak vågar sig över frigolitkanten. Är han inte en söt linslus?


Bulgur håller redan av sin lillebror. Underligt att Couscous låter honom vara nära ungarna.
Zoe äter som vanligt.


Couscous: I said NO cameras! Fattar du dåligt eller?

Tjänstefel och vattenkannor

"Varför finns det matprogram på tv? Av samma anledning som vi har porrfilm: det är för att de frysta pirogerna ska smaka lite bättre."

Kom ni ihåg vem som sa det?


Nu sitter jag inne i huset med datorn och har lyssnat på Hasse & Tage medan jag har spelat Animal Crossing ett tag. Jag borde gå ut och gå en sväng så inte ögonen kollapsar fullständigt. Gå, andas och fundera över livet och kärleken...nåja, det sistnämnda behöver jag inte fundera över så mycket. Jag vet hur läget är.

Blev väldigt nojjig igår. Trodde jag råkat ut för nånting...men idag verkar eländet ha gett med sig.

Drömde om kärlek inatt.

Jag tror jag satt inne i ett studierum på mitt gamla gymnasium då det kom förbi en lång ljus kille i grå tröja som började prata med mig. Han var polis tydligen. Det dröjde inte mer än några sekunder innan vår gemensamma attraktion var ett faktum. Han började kyssa mig med stor passion. Då läget precis börjat bli horisontellt öppnades dörren till rummet och hans chef kom in. Polischefen skällde ut honom efter noter och jag kilade tyst iväg. Kvar satt killen i rummet som nu blivit svart, nämen jösses vad han blev lik Johan Glans! Han såg ledsen ut.
Chefen fick tag i mig och förklarade att killen begått tjänstefel. Jag gick ut genom en dörr och kom ut på en bakgård med rabatter och rödaktiga vattenkannor utspridda på en grusplan. Stället var bekant, jag hade varit där i en annan dröm för länge sen.

Sen vaknade jag av att mamma knackade på dörren och ville ha sina nycklar. Själv ville jag tillbaka till killen i studierummet. Men drömmen var alltför långt borta.

Drömmar säger verkligen mer om en själv än man tror. När jag tänker tillbaka på åren med V så förstår jag det. Vartenda gång som han var med i en dröm...så slutade det med att jag var sur på honom eller stack ifrån honom, eller att han stack ifrån mig och gjorde dumheter. Och vartenda gång jag satt på tåget till Växjö så blev jag alltid arg inombords för något han gjort eller sagt som jag trodde att jag förlåtit honom, men nej. Det fanns kvar som en knagande smärta inombords. Undra på att alla korten lades på bordet när jag drömde. För drömmar är ju väldigt svåra att kontrollera, de visar på vad du verkligen känner för stunden. Även om man inte själv kanske vill erkänna det.




People...

vad både de norska och svenska dataexperterna misslyckades med...har min bror precis lyckats med. Han har fixat min trådlösa nätverksanslutning! Två speciella knapptryck var tydligen allt som behövdes. Som jag har lidit i onödan!

Men nu är jag glad, riktigt glad. Tack brorsan!

Peter Jöback sjöng "En sång om oss"

Håll i mig hårt och håll mig nära, ge mig en sista chans
Minns att jag en gång var din kära, är det mycket att begära?
Så håll mig hårt är allt jag ber dig, som ingen annan fanns
Jag kanske aldrig mer får se dig, det är vår sista dans


Idag ska jag in till stan och fika med R. Hoppas att solen tittar fram lite.

Satt vid vår lilla valborgseld igår medan mörkret föll och skogen började ge ifrån sig ljud
som om andar valsade runt bland granarna. Nåja, jag hade en katt med mig ifall att.

Satt och drömde mig tillbaka nästan 10 år. Jag saknade revygänget. Skratten, gitarrspelen och anekdoterna. Jag kunde se alla sitta där runt elden som högstadieelever. R, L, M, G (som jag var kär i), R (som jag också var kär i), K, S, A, Jesus (nä, vad hette han nu igen?), E, T, M och alla de andra som var med.
Vart tog tiden vägen? Jo, den gick. Den gick och kom aldrig mer.


RSS 2.0