regntass

Sitter hemma och ugglar. Det har jag gjort ett bra tag. Jag räknas ju som arbetslös nu. Men att vara arbetslös i två månader är inte så farligt. Snart ska jag börja packa för sommarjobbet i Norge. Sen blir jag student i höst igen wihu!

Om det inte vore så kallt så skulle jag ta och jogga lite. Men blåsten och lågtrycket får mig att vilja stå i varmdusch hela dagen istället. Jag fryser till och med inomhus. Vart är majvärmen nånstans?

Drömde om ett möte inatt. Ett möte som kommer att inträffa nån gång i höst. Jag vet inte vad jag känner inför det egentligen. Är det inte konstigt? En människa som man älskat i flera år framstår plötsligt som en främling som det känns något olustigt att träffa. Det känns så bara för att vi inte haft kontakt på ett antal månader. Ett sms på nyår, det var allt.
Jag vill vara hans vän. Eller jag vill åtminstone att det inte ska kännas obehagligt att ses. Att jag återvänder till Växjö kommer ju innebära att vi springer på varandra ibland.

Det är alltid ganska spännande att återse nån man varit tillsammans med. Men hur fasen känns det att återse någon som man varit med så länge, så länge att man börjat fundera på framtida barn till och med? Tänk att sådant som kändes rätt ändå var helt fel i slutändan.
Detta har fått mig att tänka om lite. Man kan inte bara kasta sig i första bästa famn och hoppas på ljudet av bröllopsklockor.