Tjänstefel och vattenkannor
"Varför finns det matprogram på tv? Av samma anledning som vi har porrfilm: det är för att de frysta pirogerna ska smaka lite bättre."
Kom ni ihåg vem som sa det?
Nu sitter jag inne i huset med datorn och har lyssnat på Hasse & Tage medan jag har spelat Animal Crossing ett tag. Jag borde gå ut och gå en sväng så inte ögonen kollapsar fullständigt. Gå, andas och fundera över livet och kärleken...nåja, det sistnämnda behöver jag inte fundera över så mycket. Jag vet hur läget är.
Blev väldigt nojjig igår. Trodde jag råkat ut för nånting...men idag verkar eländet ha gett med sig.
Drömde om kärlek inatt.
Jag tror jag satt inne i ett studierum på mitt gamla gymnasium då det kom förbi en lång ljus kille i grå tröja som började prata med mig. Han var polis tydligen. Det dröjde inte mer än några sekunder innan vår gemensamma attraktion var ett faktum. Han började kyssa mig med stor passion. Då läget precis börjat bli horisontellt öppnades dörren till rummet och hans chef kom in. Polischefen skällde ut honom efter noter och jag kilade tyst iväg. Kvar satt killen i rummet som nu blivit svart, nämen jösses vad han blev lik Johan Glans! Han såg ledsen ut.
Chefen fick tag i mig och förklarade att killen begått tjänstefel. Jag gick ut genom en dörr och kom ut på en bakgård med rabatter och rödaktiga vattenkannor utspridda på en grusplan. Stället var bekant, jag hade varit där i en annan dröm för länge sen.
Sen vaknade jag av att mamma knackade på dörren och ville ha sina nycklar. Själv ville jag tillbaka till killen i studierummet. Men drömmen var alltför långt borta.
Drömmar säger verkligen mer om en själv än man tror. När jag tänker tillbaka på åren med V så förstår jag det. Vartenda gång som han var med i en dröm...så slutade det med att jag var sur på honom eller stack ifrån honom, eller att han stack ifrån mig och gjorde dumheter. Och vartenda gång jag satt på tåget till Växjö så blev jag alltid arg inombords för något han gjort eller sagt som jag trodde att jag förlåtit honom, men nej. Det fanns kvar som en knagande smärta inombords. Undra på att alla korten lades på bordet när jag drömde. För drömmar är ju väldigt svåra att kontrollera, de visar på vad du verkligen känner för stunden. Även om man inte själv kanske vill erkänna det.
Kom ni ihåg vem som sa det?
Nu sitter jag inne i huset med datorn och har lyssnat på Hasse & Tage medan jag har spelat Animal Crossing ett tag. Jag borde gå ut och gå en sväng så inte ögonen kollapsar fullständigt. Gå, andas och fundera över livet och kärleken...nåja, det sistnämnda behöver jag inte fundera över så mycket. Jag vet hur läget är.
Blev väldigt nojjig igår. Trodde jag råkat ut för nånting...men idag verkar eländet ha gett med sig.
Drömde om kärlek inatt.
Jag tror jag satt inne i ett studierum på mitt gamla gymnasium då det kom förbi en lång ljus kille i grå tröja som började prata med mig. Han var polis tydligen. Det dröjde inte mer än några sekunder innan vår gemensamma attraktion var ett faktum. Han började kyssa mig med stor passion. Då läget precis börjat bli horisontellt öppnades dörren till rummet och hans chef kom in. Polischefen skällde ut honom efter noter och jag kilade tyst iväg. Kvar satt killen i rummet som nu blivit svart, nämen jösses vad han blev lik Johan Glans! Han såg ledsen ut.
Chefen fick tag i mig och förklarade att killen begått tjänstefel. Jag gick ut genom en dörr och kom ut på en bakgård med rabatter och rödaktiga vattenkannor utspridda på en grusplan. Stället var bekant, jag hade varit där i en annan dröm för länge sen.
Sen vaknade jag av att mamma knackade på dörren och ville ha sina nycklar. Själv ville jag tillbaka till killen i studierummet. Men drömmen var alltför långt borta.
Drömmar säger verkligen mer om en själv än man tror. När jag tänker tillbaka på åren med V så förstår jag det. Vartenda gång som han var med i en dröm...så slutade det med att jag var sur på honom eller stack ifrån honom, eller att han stack ifrån mig och gjorde dumheter. Och vartenda gång jag satt på tåget till Växjö så blev jag alltid arg inombords för något han gjort eller sagt som jag trodde att jag förlåtit honom, men nej. Det fanns kvar som en knagande smärta inombords. Undra på att alla korten lades på bordet när jag drömde. För drömmar är ju väldigt svåra att kontrollera, de visar på vad du verkligen känner för stunden. Även om man inte själv kanske vill erkänna det.
Trackback
