Peter Jöback sjöng "En sång om oss"

Håll i mig hårt och håll mig nära, ge mig en sista chans
Minns att jag en gång var din kära, är det mycket att begära?
Så håll mig hårt är allt jag ber dig, som ingen annan fanns
Jag kanske aldrig mer får se dig, det är vår sista dans


Idag ska jag in till stan och fika med R. Hoppas att solen tittar fram lite.

Satt vid vår lilla valborgseld igår medan mörkret föll och skogen började ge ifrån sig ljud
som om andar valsade runt bland granarna. Nåja, jag hade en katt med mig ifall att.

Satt och drömde mig tillbaka nästan 10 år. Jag saknade revygänget. Skratten, gitarrspelen och anekdoterna. Jag kunde se alla sitta där runt elden som högstadieelever. R, L, M, G (som jag var kär i), R (som jag också var kär i), K, S, A, Jesus (nä, vad hette han nu igen?), E, T, M och alla de andra som var med.
Vart tog tiden vägen? Jo, den gick. Den gick och kom aldrig mer.

Trackback
RSS 2.0