regntass

Var riktigt ledsen igår. Ville bara gråta hela dagen. Fungerade inte alls. Kände knappt igen mig själv. 

And you know what...det är helt okej. Man måste få ur sig allt ibland. Det blir alltid bättre då.

 

Det är mycket bättre idag. Faktum är att det blev supermycket bättre för några sekunder sen då jag öppnade ett brev. Jag har fått en brevvän! ^^ Hur länge sedan är det man blev glad över en sådan sak? Hur länge sedan är det jag hade en BREVVÄN (eller ens använde ordet)? Hur länge sedan är det jag överhuvudtaget skrev till någon...som INTE är en vän på Facebook eller Instagram eller Twitter?! 

Tänka sig så mycket glädje ett handskrivet brev kan frambringa. Förmodligen är det för att vi skriver brev så sällan numera. Vi går miste om mycket i den digitala världen. 

 

嬉しい！:)