regntass

Ibland måste man inse att man inte kan ljuga för sig själv. Man ger det ett försök, men man känner hela tiden av en liten osäkerhet, en liten röst som säger: Nej, vad håller du på med?!

 

Jag hade min sista bredvidgång på nya jobbet idag. Efter lite snack med en kollega ringde jag chefen och sa som de var: jag passar inte riktigt in i detta. Jag jobbar bättre på en fast plats med struktur och rutiner. Man måste ju rannsaka sig själv, dels för sitt eget bästa, men också för omsorgstagarna. 

Så nu ska jag få börja gå bredvid på ett särskilt boende istället. Jag tror det kommer kännas mycket bättre, då jag är mer van vid att jobba inne på en avdelning. 

Det är dock synd, för jag kommer sakna mina kollegor. Ett väldigt gött gäng. Men, jag tror det kommer finnas goa människor på nästa ställe också. 

 

Man lär så länge man lever.