regntass

Inne i stan spatserar glada människor på gatorna, bildar köer till glasskioskerna och överallt ser man små lila färgklickar bland vimlet, välfyllda och klirrande systemkassar. Det är som att hela staden ler. Våren verkar ha kommit för att stanna.

Själv sitter jag och begrundar min tillvaro. Jag känner mig oerhört lätt men utan den där positiva känslan. Den kommer nog efterhand. Igår var jag på fest hos J och T för första gången. Trevligt att träffa lite nytt folk, bland annat en lustig finlandssvensk som kom överallt ifrån och som verkade intresserad av allt och alla. Han pussade på de flesta och var därmed på det fysiska planet extremt icke-finsk. Efter några timmar gav sig de flesta ut till De Luxe här i stan. Jag hängde på. Antiklimax kan jag ju säga. Det var ingen höjdare alls. Jag tog mig två glas vatten och en drink och begav mig sedan hem igen med S, E och nya bekantskapen A. Kallt ute var det också. Ledsen var jag med. Allt var en enda röra.

För några timmar sen dök han upp på fb. Jag orkade inte med eländet mer och bekände mitt inre, visade mitt hjärta som det var. Mellan raderna bad jag honom att krossa det... och det gjorde han.

Känslan av att äntligen få veta är...vad säger man...bitter sweet.

Men jag är lättad. Nu vet jag. Nu kan jag sakta glömma det här och gå vidare.

Oroa er inte för mig. Jag klarar mig alltid ;)

Det finns alltid en morgondag.