"Det är inte lätt när man är liten och randig"
Idag förstod jag mig äntligen på mitt antivirusprogram och rensade ut alla trojanska hästar ur datorn, för inte hade dom försvunnit inte...nädå, de gömde sig, förökade sig och bjöd in kompisar till nått informationsarkiv som de sedan gick och betade i. Men nu ska eländet vara väck!
Jag har aldrig riktigt lagt märke till hur lättstött jag är. Eller det kanske bara är då V retas med mig eller lägger fram sån där fakta som man inte riktigt vill veta för att man sen får dåligt samvete över hur man lever. Det finns många obekväma sanningar här i världen....nu kommer inte jag kunna dricka en cappuccino utan att känna mig ansvarig för vattebristen i länderna där de har kaffeplantage. Det krväs tydligen 100 liter vatten för att producera kaffebönor till 1 kopp kaffe. F-n också...!
Människan är i sanning en stor idiot....
V säger att jag säkert kommer bli en bra mamma...men en gnällig fru. Haha, det får vi väl se...när eller om det nån gång sker. Japanerna har en bra ändelse för sånt där: -tara
"Okot-tara, shiruyo" (Det får vi se, om/när det sker)
Imorgon ska vi åka iväg till Trollhättan och hälsa på en syster till mormor. Jag har inte varit hemma hos henne på säkert 15 år kom jag fram till igår. När man var liten var det svårt att hålla reda på alla människor (som redan då var gamla) som tydligen hörde till släkten på nått sätt. När man var på släktträffar eller kalas av de mer folktäta slagen, då kände man sig alltid så liten bland alla okända gamlingar som man skulle hälsa på, en efter en. Jag kunde aldrig minnas vad de hette eller hur de var besläktade till mig...men le skulle man och vara artig, sitta stilla vid bordet till på köpet och lyssna på de vuxnas prat och skratt som man inte begrep ett dugg. Tristessen kom alltid sådär efter 8 minuter. På sådana tillställningar fanns det alltid smörgåstårta, det enda positiva som jag minns det.
Nu när man är äldre så är det lite enklare att hålla reda på vem som är vem, vem som är skild, vilkas halvsyskon som är vilkas och vem som inte gillar vem osv. Många saker fick man inte veta som barn. Frågade man för mycket om vissa delar av släkten så tystades man ner eller fick något svävande svar. Jag förstod aldrig varför en del saker var så hemliga eller till synes jobbiga för föräldrar att prata om när jag var sådär 7 år. Nu när historia efter historia har berättats för mig så kan jag nog förstå varför man inte vill prata med barn om sådana saker...hehe, det är en intressant släkt jag har.
Nu blir det glögg snart verkar det som. Funderade på att köpa glögg häromdagen på Willys med jag gör inte av med en hel flaska på två veckor så det skulle vara onödigt. Årets glögg har en smak av kryddnejlika och blåbär har jag läst nånstans, ni vet, den där glöggen som tar slut på princip samma dag som den börjar säljas eftersom efterfrågan är så enormt stor. Hehe, precis som folk hänger på låset på systembolaget i Karlshamn den dagen glöggen kommer i sortimentet får man här i Götet vara extremt snabb om man ska få tag på den. Jag försökte förra året men lyckades inte eftersom den redan var slut i hela stan enligt en expedit.
Jag har aldrig riktigt lagt märke till hur lättstött jag är. Eller det kanske bara är då V retas med mig eller lägger fram sån där fakta som man inte riktigt vill veta för att man sen får dåligt samvete över hur man lever. Det finns många obekväma sanningar här i världen....nu kommer inte jag kunna dricka en cappuccino utan att känna mig ansvarig för vattebristen i länderna där de har kaffeplantage. Det krväs tydligen 100 liter vatten för att producera kaffebönor till 1 kopp kaffe. F-n också...!
Människan är i sanning en stor idiot....
V säger att jag säkert kommer bli en bra mamma...men en gnällig fru. Haha, det får vi väl se...när eller om det nån gång sker. Japanerna har en bra ändelse för sånt där: -tara
"Okot-tara, shiruyo" (Det får vi se, om/när det sker)
Imorgon ska vi åka iväg till Trollhättan och hälsa på en syster till mormor. Jag har inte varit hemma hos henne på säkert 15 år kom jag fram till igår. När man var liten var det svårt att hålla reda på alla människor (som redan då var gamla) som tydligen hörde till släkten på nått sätt. När man var på släktträffar eller kalas av de mer folktäta slagen, då kände man sig alltid så liten bland alla okända gamlingar som man skulle hälsa på, en efter en. Jag kunde aldrig minnas vad de hette eller hur de var besläktade till mig...men le skulle man och vara artig, sitta stilla vid bordet till på köpet och lyssna på de vuxnas prat och skratt som man inte begrep ett dugg. Tristessen kom alltid sådär efter 8 minuter. På sådana tillställningar fanns det alltid smörgåstårta, det enda positiva som jag minns det.
Nu när man är äldre så är det lite enklare att hålla reda på vem som är vem, vem som är skild, vilkas halvsyskon som är vilkas och vem som inte gillar vem osv. Många saker fick man inte veta som barn. Frågade man för mycket om vissa delar av släkten så tystades man ner eller fick något svävande svar. Jag förstod aldrig varför en del saker var så hemliga eller till synes jobbiga för föräldrar att prata om när jag var sådär 7 år. Nu när historia efter historia har berättats för mig så kan jag nog förstå varför man inte vill prata med barn om sådana saker...hehe, det är en intressant släkt jag har.
Nu blir det glögg snart verkar det som. Funderade på att köpa glögg häromdagen på Willys med jag gör inte av med en hel flaska på två veckor så det skulle vara onödigt. Årets glögg har en smak av kryddnejlika och blåbär har jag läst nånstans, ni vet, den där glöggen som tar slut på princip samma dag som den börjar säljas eftersom efterfrågan är så enormt stor. Hehe, precis som folk hänger på låset på systembolaget i Karlshamn den dagen glöggen kommer i sortimentet får man här i Götet vara extremt snabb om man ska få tag på den. Jag försökte förra året men lyckades inte eftersom den redan var slut i hela stan enligt en expedit.
Trackback
