regntass

Jag gick till festligheterna helt själv och hoppades väl att jag åtminstone skulle få dela några ord med eventuella bordsgrannar. Jag satte mig vid ett bord där det satt två personer. Konstigt nog gick de efter ett tag och satte sig nån annanstans. Nåja tänkte jag, det kommer väl alltid fler. Snart närmade sig en japansk lärare, men blyga som dessa äldre herrar är så satte han sig två stolar bort och tog ingen notis om mig. Jaja.

Slutligen så anslöt sig ett gäng vilsna ekonomkillar. En var full och gnällig, en var mindre full och positiv och den tredje var riktigt trevlig och hade dessutom gått på gymnasium i Japan. Han och jag språkade mycket under kvällen. Jag gjorde mitt bästa för att instruera hans kompisar i den japanska matkulturen, alla gäster hade fått varsin bento med diverse smårätter. Fast de gav upp efter 40 minuter och lämnade salen, de hade inte förväntat sig rå fisk och var hellre sugna på mer alkohol och Sivanshäng kan jag tro.

När partyt var slut vid tio så sa den trevliga ekonomen att det vore synd att sluta kvällen redan. Han tyckte att vi kunde se på Japanrelaterade youtube-klipp eller en film (hemma hos någon av oss antar jag).... men det tyckte inte jag. Han var ganska enveten och ville tydligt spendera mer tid med mig, vilket var smickrande... men jag orkade inte. Kände på mig att en förkylning var i antågande. Jag ville bara hem, ta några shotar vodka och lägga mig.

Sagt och gjort. Idag när jag vaknade så var allt frid och fröjd.

Ekonomer förresten... det är ju också ett roligt släkte.