Farfar Felix
Har blivit inspirerad av drömtydning.
Inatt drömde jag att jag var på nån sorts släktträff i ett stort hus. Fast människor dog lite hipp som happ. Jag gick in i ett rum där en "faster" låg till synes på sin dödsbädd. Men...ena stunden var hon död och så i nästa så var hon bara nästan död. Folk runtomkring stod i grälla 60-talskläder och åt popcorn. Jag mötte Claes Eriksson som tydligen var min farbror. Han sa att han skulle hälsa på farfar Felix. "Lever han än?" frågade jag, jodå det gjorde han allt. Då förklarade jag att eftersom Anders Eriksson var min far och Claes var min farbror så var det ganska konstigt att jag aldrig fått träffa farfar Felix. Jag är ju ändå hans barnbarn. Han borde ju träffa mig nån gång. Så fortskred festen med massa vimlande okända människor och jag gick in på toaletten och upptäckte att min mens kommit alldeles för tidigt.
Analys.
Nu är jag inte så säker på vad ett stort hus med massa okända människor i betyder, kanske att jag inte riktigt vet åt vilket håll jag ska gå i livet. Att folk dör kan nog betyda att jag saknar gamla släktingar, eller att det har att göra med ändringar i livet, fastern som bara nästan dör kan ju betyda att jag tvekar över något som ska ändras. Farfar Felix= jag saknar farfar väldigt mycket. Att jag är släkt med bröderna Eriksson= kanske är det en önskan om att bli någon som folk ser upp till, det är nog mitt ständiga behov av att bli uppskattad som tar fysisk form.
Det sista är jag ändå mest säker på, att mensen kommer för tidigt= en underliggande rädsla att inte kunna bli med barn.
Jag är 23 år, jag har inte en tanke på att skaffa barn än. Men mitt undermedvetna verkar ha börjat röra i den grytan.
Inte så konstigt kanske, hade jag levt på istiden så hade jag blivit mamma för över tio år sen och mina ungar skulle redan haft egna barn. Jag tror inte att våra instinkter har ändrats nånting. Undra på att man redan på mellanstadiet funderar ut vilka namn ens framtida barn ska ha. Det verkar åtminstone vara en trend bland oss kvinnor.
Livet är allt bra inressant och man plockar isär det. Man ska inte pilla för mycket bara, då blir det svårt att sätta ihop det igen.
Inatt drömde jag att jag var på nån sorts släktträff i ett stort hus. Fast människor dog lite hipp som happ. Jag gick in i ett rum där en "faster" låg till synes på sin dödsbädd. Men...ena stunden var hon död och så i nästa så var hon bara nästan död. Folk runtomkring stod i grälla 60-talskläder och åt popcorn. Jag mötte Claes Eriksson som tydligen var min farbror. Han sa att han skulle hälsa på farfar Felix. "Lever han än?" frågade jag, jodå det gjorde han allt. Då förklarade jag att eftersom Anders Eriksson var min far och Claes var min farbror så var det ganska konstigt att jag aldrig fått träffa farfar Felix. Jag är ju ändå hans barnbarn. Han borde ju träffa mig nån gång. Så fortskred festen med massa vimlande okända människor och jag gick in på toaletten och upptäckte att min mens kommit alldeles för tidigt.
Analys.
Nu är jag inte så säker på vad ett stort hus med massa okända människor i betyder, kanske att jag inte riktigt vet åt vilket håll jag ska gå i livet. Att folk dör kan nog betyda att jag saknar gamla släktingar, eller att det har att göra med ändringar i livet, fastern som bara nästan dör kan ju betyda att jag tvekar över något som ska ändras. Farfar Felix= jag saknar farfar väldigt mycket. Att jag är släkt med bröderna Eriksson= kanske är det en önskan om att bli någon som folk ser upp till, det är nog mitt ständiga behov av att bli uppskattad som tar fysisk form.
Det sista är jag ändå mest säker på, att mensen kommer för tidigt= en underliggande rädsla att inte kunna bli med barn.
Jag är 23 år, jag har inte en tanke på att skaffa barn än. Men mitt undermedvetna verkar ha börjat röra i den grytan.
Inte så konstigt kanske, hade jag levt på istiden så hade jag blivit mamma för över tio år sen och mina ungar skulle redan haft egna barn. Jag tror inte att våra instinkter har ändrats nånting. Undra på att man redan på mellanstadiet funderar ut vilka namn ens framtida barn ska ha. Det verkar åtminstone vara en trend bland oss kvinnor.
Livet är allt bra inressant och man plockar isär det. Man ska inte pilla för mycket bara, då blir det svårt att sätta ihop det igen.
Kommentarer
Trackback
