Kerstintajm igen #Elfen Lied

Ser man på, jag fann en ny anledning att åka till Nyköping. Tänkte stövla in på ett ställe som söker personal. Det kan ju vara uppskattat att man faktiskt visar sig på plats.
 
Nu har lilla Kerstin börjat skrika igen. Det verkar som om hon kör jämna veckor och Ofelia udda. Kul.
 

Elfen Lied
2004
Det har varit lite tunt med recensioner på sistone, men nu är det dags igen! Just nu har jag fastnat för skräckgenren vad gäller anime, ett ganska outforskat område för mig. Om man gillar skräck och psykologiska dramer så kan jag rekommendera Elfen Lied. Serien handlar om Lucy, en Diclonius (en ny mutantform av det mänskliga släktet) som lyckas rymma från anläggningen där det utförs experiment på henne. I processen dödar hon ett stort antal personer och blir själv skadad. Detta gör att hon utvecklar ett barnalikt alter ego som inte minns vem hon är eller vad som hänt.  
Hon hittas av killen Kohta och hans kusin Yuka. De tar hand om henne och ger henne namnet Nyu, då detta till synes är allt hon kan säga. Beroende på situationen skiftar Lucy mellan sitt barnlika oskyldiga jag och sitt vuxna hämndlystna jag. Organisationen som höll henne fången är henne ständigt hack i häl. Att fånga henne blir dock inte helt lätt. Diclonius är nämligen utrustade med ett antal osynliga armar som kan förgöra allt de rör vid. 
Elfen Lied har en åldersgräns på 18 år och är helt klart den blodigaste serien jag har sett. Tänk er Sweeney Todd och så lite till. Trots att det i grund och botten är en väldigt vacker och sorglig kärlekshistoria så blir skräck eller till och med gore-genren det som kännetecknar Elfen Lied. Serien sågs som väldigt kontroversiell när den kom, mycket tack vare första avsnittets blodiga början, den frekventa nakenheten (kvinnlig sådan, som vanligt) och en mycket omtalad tortyrscen. 
Det är otäckt, ja. Många scener fick mig att må dåligt, ja. Men samtidigt förmedlar den här historien att det går att finna ljuspunkter i allt det mörka. Nu är det ett antal år sedan jag såg serien, men den gjorde ett stort intryck på mig. Musiken och introt gör även skäl för konstnärligt beröm. Elfen Lied får fem fästingbett av mig :) 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0