Möe mad #Blue Drop

Man gör inget annat än äter här hemma. För en som levt på max 4 mål mat om dagen (frukost, fika, lunch och kvällsmat) i en månad så blir det en liten omställning för magen när det ska trökas ner frukost, förmiddagskaffe, lunch, dessert, eftermiddagskaffe och middag. Hur har jag överlevt Danmark egentligen?
 
Imorgon åker jag med mormor och hennes man när de ska uppåt landet igen. De släpper av mig i Alvesta så kan jag ta tåget därifrån till Växjö. Enkelt och bra. Imorgon står tvätt på agendan, tvätt och inhandling av livsmedel. Sen tar jag mig hem till J som väntar på mig ^^

Blue Drop
2007
 
Blue Drop är en sci-fi-serie med yuri-inslag. Serien handlar om egensinniga Mari som mot sin vilja blir ivägskickad av sin farmor till en internatskola. Mari är föräldralös sedan fem år tillbaka då hela befolkningen på hennes ö dödades under mystiska omständigheter. Mari var den enda överlevande, men (givetvis) har hon inga minnen från den natten. 
På internatskolan möter hon Hagino som är klassrepresentant och något av en idoliserad person på skolan. Hagino är inte den hon utger sig för att vara, hon är en alien som lever inkognito på jorden med ett uppdrag. Mari och Haginos första möte får en oväntad våldsam vändning. Man förstår kvickt att Hagino och Mari har ett sammanlänkat förflutet. Det blir den första i raden av små pusselbitar som sakta leder fram till återställandet av Maris minne. Samtidigt lurar ett intergalaktiskt krig runt hörnet. 
Blue Drop har alla element som behövs för en lyckad yuri/sci-fi-serie. Ändå är det ingen serie jag skulle sätta bland mina topp fem bästa.  Den har mycket vacker musik, är snyggt gjord, har ett tårdrypande slut och har sina stunder helt klart. Den får dock bara tre fästingar av mig. Det känns som om jag sett historien förr. 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0