Bara tre dagar kvar #Sukisho

Nu börjar det närma sig avfärd mot Götet-Norge. Idag har jag testpackat allt jag ska ha med mig, det blev faktiskt inte så mycket som jag trodde. Det blir en dragväska och min 60-litare. Blir nog inte alltför krångligt att dra med sig.
Har börjat städa lägenheten lite lätt. Inte så mycket att göra, jag städar ju ganska ofta.
 
I fredags var jag till tandläkaren på årlig kontroll. Man går dit i hopp om att inte ha några hål i tänderna, men går därifrån oavsett med hål i plånboken. Jag hoppas att socialdemokraterna kan få igenom sitt förslag om gratis tandvård fram till 24. När och om det förslaget går igenom så kommer jag redan vara för gammal, men man får ju tänka på nästa generation. Hur som helst så hade jag inga hål den här gången, det var faktiskt inga fel alls. Gött.
 
Igår gick jag med mamma på Grand Samarkand och shoppade lite. Fann en ny bikini och ett par kortbyxor, perfekt!
På kvällen sprang jag runt sjön. Min kondis verkar ha blivit bättre, jag tror jag sprang mer än jag gick den här gången ^^. Så minskade jag min tid med tio minuter, inte illa. En bidragande orsak kan ju ha varit att det var 18 grader och vindstilla istället för motvind och småregnigt som det så ofta annars är.
Jag är redo för lite jobb nu. Känns bra att åka härifrån, både kroppen och själen kan må gott av lite norskt väder och socialt umgänge. Att lämna den känslomässiga röran här på campus och få lite tid för eftertanke.
 
Jag blir inte klok på mig själv. I natt drömde jag den mest verklighetstrogna drömmen jag haft på länge. Jag drömde att jag var gravid. Fast jag fick inte veta det själv först, utan det var en reseledare på en buss som sa det till mig. Jag visste vem fadern var, men inte hur i hela friden det hela hade kunnat ske. Jag drog en lättnadens suck när jag vaknade.
Note to self: Läs inte tidningar om graviditet och bäbisar i tandläkarens väntrum!

Sukisho
2005
Här har vi en rätt så okej yaoi-serie, inget jag hoppar högt av men det är ändå värt en koll. Serien handlar om två gymnasiekillar som bor på internat, Sora (blått hår) och Sunao (rosa hår). Dessa två killar blir rumskompisar. Sora har precis kommit tillbaka från en tid på sjukhuset efter att ha fallit från skolans fjärde våning.
Under första natten beter sig Sunao väldigt konstigt, han utger sig för att heta Ran och är en helt annan människa. Morgonen efter är Sunao lika förvånad som Sora. Sunao har även minnesförlust och minns inte mycket av sin bakgrund. Det visar sig senare att både Sunao och Sora har dubbla personligheter. Soras andra jag heter Yoru och är en beskyddande maskulin person, medan Ran har en mer feminin beroende sida.
Dessa personligheter kommer fram främst under natten. Eftersom Ran och Yoru har ett kärleksförhållande ställer det till med pinsamma situationer för Sora och Sunao när de väl blir sig själva igen.
Efterhand framkommer det varifrån dessa andra personligheter kommer, varför Sunao lider av amnesi och varför Sora under mystiska omständigheter föll från skolans fjärde våning. Som vanligt ligger ett mörkt förflutet bakom det hela. Otäckt ska det vara också.
Humor finns som brukligt med i serier som utspelar sig i skolmiljö, speciellt i yaoi. Den blonde kompisen Matsuri finns med som comic relief och finner glädje i att försöka få ihop Sora och Sunao och att hitta på allehanda uppgifter som måste göras på skolan, till de andras förtret.
Som sagt, inte världens bästa serie men den funkar. Kanske för att jag stör mig på Matsuris karaktär, jag vet inte riktigt. Det var ett par år sen jag såg serien... och det var inte mycket som fastnade direkt. Den får två av fem getingstick.
 
 
Trackback
RSS 2.0