regntass

Sitter i soffan med myskläder, mascara-rester under ögonen och ögonskugge-glitter i hårbotten...och känner mig lite lagom dagen-efter-seg. Har också lite ångest över att jag mer eller mindre slängde ut våra nyårsgäster kl ett inatt eftersom katten försvunnit spårlöst i huset när det small som mest och jag med ungefär en flaska vin i blodet började få lite panik eftersom alla entusiastiskt engagerade sig i letandet efter sagda katt och jag visste att deras letande inte skulle få katten mer angelägen om att komma fram!!!

 

Så efter att vår nyårsmiddag klarats av och mången trevliga diskussionsämnen cirkulerat bordet och vi firat tolvslaget ute på gatan med att försöka skåda fyrverkerierna smälla mot en extra molntät himmel...så slutade vår nyårsfest med något av ett antiklimax, som en av våra gäster uttryckte det.

Ja, men i ärlighetens namn så var jag i det ögonblicket mer mån om att vår lilla kattunge inte skulle sitta skärrad inklämd någonstans hela natten (vilket tyvärr många djur gör på nyår, grannens hund har tydligen sprungit bort). Så våra gäster fick vackert tacka för sig och åka hem.

 

Sånt kan jag få lite ångest över dagen efter, när jag öppet har visat att jag inte mår bra i situationen och att jag på många sätt har brutit den normala fasaden av att det ska vara så himla trevligt jämt. Men det är något som jag har lärt mig med åren, att jag inte mår bra av att lägga locket på, jag MÅSTE visa mina känslor och få utlopp för dem. Är jag ledsen så visar jag det, är jag orolig så talar jag om det. För jag mår bäst av det i slutändan. Sen att det kommer som ett brev på posten efteråt, oron över att jag kanske har uppfattats som lite avvikande eller konstig, det får jag tampas med...en stund. Den stunden har tack och lov blivit allt kortare med tiden. Det blir ju inte bättre av att jag lägger krut på det.

 

Är det något som jag har lovat mig själv för 2018 så är det att jag ska sluta oroa mig så mycket för vad andra människor tycker och tänker. Jag ska också börja äta mer vegetariskt. Så får både själen och kroppen sitt.

 

Längtar till slutet av mars, för då drar jag och älsklingen äntligen på bröllopsresa till Japan. :) Har dessutom redan bestämt med en vän i Tokyo (som jag inte har träffat sedan 2009) att vi ska ses och ta en fika när vi kommer dit. Ser fram emot det!