regntass

Pappa - Jag tänkte såga lite nu medan du är hemma.

Jag - Okej. 

Pappa - Om jag råkar såga av mig armar och ben så kan väl du ringa ambulansen?

Jag - Javisst....men du, försök att undvika det. Okej?

 

Hade telefonintervju idag. Det gick väl så där, som det brukar göra när jag drabbas av inställningen: nu ska jag låta avslappnad och vara mig själv fast ändå försöka vara outstanding. De sa dock att de fått en bra bild av mig...hur nu det gick till. Nåja, jag har inga höga förhoppningar om det. De vill ju trots allt kunna tillsätta någon redan nästa vecka.

Varför är det så många arbetsgivare som inser helt plötsligt att de behöver folk redan imorgon, helst igår? Vad hände med "Gösta ska gå i pension om ett halvår, vi letar därför efter en lämplig efterträdare"? 

Det är ju hopplöst för folk att flytta till andra jobborter om man inte får en vettig tid på sig för att faktiskt lösa det praktiskt. Det är FÖR spontant och strukturlöst enligt mig! Människor är inte hur flexibla och förändringsbenägna som helst, speciellt inte omedelbums. 

 

Men...det blir nog bra till slut.