regntass

Jaha, då har man börjat på Kommunen som omsorgsbiträde också. Det blir det ena timjobbet efter det andra. Bättre än inget. 

 

När jag ser andra människor bryta upp och följa sin drömmar, då blir jag lyrisk och vill göra samma sak. Då längtar jag bort. Det är väl märkligt, det är nästan som om alla brustna samboförhållanden i Växjö följer en och samma mall: den ena parten lämnar stan och flyttar till Göteborg. 

Jag önskar också att jag kunde flytta dit. En dag ska jag tillbaka dit. Det kommer säkert dröja några år till, men en vacker dag ska jag sätta bo på västkusten. Lämna allt bakom mig och börja om på nytt. 

 

Someday...