regntass

Tänk så många toner som passerat hörselgångarna i detta hus. Allt ifrån trevande blockflöjtsflås, tafatta pianoklink, skräniga stråkdrag...till vacker skönsång, mästerliga saxsolon och trumslag som faktiskt håller takten. 

 

Här har jag i princip vuxit upp. Skränat en hel del själv. Men det var många år sedan nu. 

Väntar på min klipptid här, precis som otaliga gånger förr. 

 

Under helgen har jag hälsat på L och M. Haft det mycket trevligt. Är nu på väg tillbaka till den expansiva staden. Hoppas på en vecka med jobb, men man vet ju aldrig. 

 

Det är verkligen min generations nya motto. "Man vet ju aldrig". För vi vet i sanning nästan aldrig någonting längre. Vi kan sällan vara säkra på någonting alls. 

Det är tråkigt...det är var det är.