regntass

Jag måste seriöst börja se över mitt liv. Ska jag stanna här och försöka mig på en yrkesbana inom vården? Eller ska jag packa mina väskor och söka lyckan någon annanstans? Följa mina drömmar?

 

Jag har alltid tyckt om att göra det som är lite udda, lite unikt. Många söker tryggheten som kommer med det vanliga sju till fyra-jobbet, villa, Volvo och vovve (eller misse). Att rätta in sig i ledet, gifta sig, skaffa barn, börja pensionsspara och äta kebabpizza framför Let's Dance. Jag längtar faktiskt också efter ett sådant liv (eller ja, byt ut kebabpizzan mot sushi så blir det bra). Men det ser knappast ut som att det kommer att bli så. Inte för tillfället, men det kommer förmodligen att ändra sig, kanske...

Men, får jag fortsätta göra något unikt så kommer jag nog också att känna mig nöjd. Kanske kommer jag att fortsätta på mitt lite udda sätt. :P Man vet ju aldrig. 

 

Jag jobbar inte för tillfället med det som jag drömmer om. Jag jobbar för att få erfarenhet, för att tjänga pengar och träffa nya människor, tre väldigt viktiga faktorer för överlevnad och personlig utveckling. Varje gång jag faktiskt har jobbat med det som jag älskar mest, då har jag jobbat ensam, utan kollegor och utan en arbetsplats att gå till. Så då är ju frågan, vad är det som är viktigast egentligen? Är det att följa en dröm och jobba ensam, eller jobba med något helt annat, men i goda kollegors sällskap? Nåja, jag hoppas på att få till en kombination i framtiden.  

 

På tal om goda kollegor, jag blir banne mig rörd till tårar av hur mycket vissa av mina äldre veterankollegor bryr sig om lilla mig ^^. Det är sådant som gör att man behåller sin tilltro till mänskligheten.

 

Idag är det Valborg. Ikväll väntas majbrasa, fyrverkerier och troligtvis en hel del ungdomsfylla. 

How nice.