regntass

Leker med länsmansäggen under deras sista prövning innan de far ut på riktiga äventyr. Två dagar avverkade, en kvar. 

Det börjar bli riktigt varmt ute. Oset av grillolja ligger som ett moln över campus. Överallt syns manliga studenter iklädda endast shorts och solbrillor, strängt upptagna av att i grupper betrakta varandra i denna lätta mundering, samt ett sporadiskt bollkickande. Fast mest står de bara i ring och kollar på varandra med ett bekräftande småflin. Vad detta flin i sig innebär vet jag inte. 

 

Det börjar kännas bättre nu, vill jag bara säga. Det känns lättare på något sätt. Tiden har en förmåga att förändra saker och ting. Mark Levengood sa en gång någonting om att "glömma med ömhet". Jag tror att jag börjar förstå vad det betyder. :) 

 

Varför älta gårdagen, när nuet kan avnjutas?