regntass

Så har man firat fina mormor på hennes 85-årsdag, ätit alldeles för mycket kalaskost (smörgåstårta och fyra sorters tårtor) och gått upp nästan ett kilo på två dagar (ingen större kalaskula, men märkbart i tajta byxor). Det plus mensvärk, skev dygnsrytm och mental ansträngning på olika plan, det gör att man känner sig lite sliten efteråt. Det är i sanning vid sådana tillställningar som man får utmana sin toleransnivå, både vad gäller matsmältning och social kompetens. Tur att det bara sker ungefär vart femte år. ;)

 

Fick rensat ut en massa själsligt ogräs igår. Det är hemskt när saker ligger och gror inom en.

Jag bestämde mig för många år sedan att alltid tala om när saker känns fel, oavsett hur stort eller litet problem. Jag vill kunna prata om allt, även om det känns jobbigt. Därför var jag tvungen att komma med lite obekvämligheter. Hellre det än att fortsätta tiga och känna att det skaver lite inombords. Det kanske låter som ett konstigt uttalande från mig, men jag vill inte spela teater inför nära och kära. Jag vill att min generation ska bli ihågkommen som den som talade ut, tog bladet från munnen, lade korten på bordet...och helt enkelt klämde fram med det. 

Jag är glad att jag gjorde det.

 

Jag älskar mina föräldrar. Jag hade inte kunnat få bättre. De kanske inte alltid förstår allting här i världen, men de har alltid gjort så gott de kunnat, både för mig och brorsan. De lyssnar alltid på mig, när jag ber om deras öron. För det är jag tacksam. 

:)