regntass

Rubriken är ett typiskt exempel på vad som så ofta sker människor emellan, som idag för min del.  

 

Trodde att jag skulle jobba mellan 13-17. Åkte in till stan ungefär vid kl 10 (eftersom de ändå skulle stänga av vattnet för en installation i huset under morgonen), strövade runt och fördrev tiden fram till det var dags att bege sig bort till campus. När jag kommer fram och resten av mina kollegor droppar in upptäcker vi att vi är ovanligt många för dagens strapats. Så kommer ledaren in och konstaterar att jag inte ska jobba idag, enligt hans schema. Jag blir paff, eftersom jag har förutsatt att jag skulle jobba samtliga sex dagar som jobbet ska pågå. Men jag är tydligen bara uppsatt på två dagar, två dagar i nästa vecka. Alltså varken idag eller imorgon, som jag har trott.

Får gå hem igen. 

 

Letar igenom mailhistoriken, men nej, ingen information om att jag bara skulle jobba två dagar. Inte heller finns där någon bekräftelse på att jag skulle jobba alla dagar. Det finns faktiskt ingen bekräftelse på någoning. Ena parten har inte kommunicerat tillräckligt och därför har jag förutsatt för mycket. 

 

Nä, jag é inte bitter. 

I try not to be.

 

Längtar till frisören, mitt hår börjar bli ohållbart långt nu (jag börjar se ut som Gackt gjorde runt 1998).

Det är väl märkligt egentligen? När jag var liten och var tvungen att klippa mig kort, då hatade jag det. Jag hatade mitt korta hår eftersom jag blev retad för det och för att jag visste med mig att jag inte kunde få långt hår. Långt hår var lika med skönhet och kvinnlighet, något man strävade efter redan som 7-åring (suck). 

Kanske borde leta fram gammal hederlig hårmascara (finns det överhuvudtaget längre?) och testa hur det ser ut. Att färga håret direkt i en ny nyans är ju lite av ett... vågspel.