There and back again - a bordershop tale
Så har man varit nere i Tyskland och handlat lite gott då. Ett litet äventyr i sig.
Det började i lördags. Kvart i fyra steg jag upp och var förvånansvärt pigg. Jag och J tänkte att om vi lade oss jättesent i torsdags så skulle vi vara trötta på fredagen så vi kunde lägga oss tidigt och därmed vakna tidigt på lördagen. Det funkade bra det.
Fem i fem steg vi på bussen som skulle ta oss ner till Heiligenhafen. Vi plockade upp medresenärer lite varstans på väg ner genom Skåne men vi blev inte mer än totalt 21 stycken på resan. Förutom mig och J så var det mest pensionärspar och män mellan 45-60. Ett par hade åkt ända från Kalix för att åka med på den här resan. Ett annat par var veteraner som åkte ner till Tyskland två gånger per år. Vi var en rätt blandad liten skara...åtminstone i början. Det var rätt tyst i bussen ända fram till Danmark. Vid tiotiden åkte vi på färjan över till Tyskland. Det var rätt mycket folk på båten och i princip omöjligt att få sig en sittplats. Så jag och J gick runt lite på däck istället i den kalla blåsten. Det gungade ganska rejält.
Titta vilka fina bord de hade på färjan ^^.
När vi väl hade kört av färjan och kommit in i Tyskland så hade alla äldre personer på bussen hunnit lära känna varandra ganska väl. Kvinnorna diskuterade sina nya fina mobiler och männen pratade...ja vad de nu pratade om, jobbrelaterade saker tror jag. Vår eminente chaufför pratade konstant hela resan med de som satt längst fram, en väldigt trevlig typ som förgyllde de många restimmarna. Ungefär vid elvatiden parkerade vi utanför Calle, butiken som var vårt mål för resan. Eftersom det var Alla helgons dag så var det inte fasligt mycket folk där. Jag hade förväntat mig rena kaoset med det hela gick ganska effektivt. Den enda missen som jag och J gjorde var att inte tänka på att ta med ett euro-mynt. Utan det fick vi ingen kundvagn. Vi fick bära alla flaskor och boxar i pappkartonger istället. Men det gick det med. Vi fick gå i två omgångar men det hela gick rätt snabbt. Jag gick med en lista och bockade av medan J fick bära det tyngsta ^^. Vi hittade inte riktigt allt vi hade tänkt oss, däribland en flaska Malibu Mango som vi sett fram emot. Fanns bara vanlig och varianten Tropical Banana. Det var lite synd att den inte fanns, men vi hittade andra roliga saker.
Vi var bland de första som handlade klart. Vi såg hur de andra lastade vagnarna fulla med boxar, flaskor och flak. Tur att ingen av oss dricker öl för det hade blivit svårt att frakta hem till stan tänkte vi. Speciellt de äldre resenärerna köpte massor med grejer, som de först smakade av innan de packade in allt i bussen. Vi tyckte det var lite lustigt. En man tog sig en klunk whiskey direkt ur flaskan och räckte den sedan till frun som gjorde likadant innan hon stoppade den i resväskan. Många började grogga i bussen innan vi ens lämnat butiken. Ojoj, nu ska det hållas på tänkte jag. När alla var färdigpackade i bussen (i dubbel bemärkelse) så åkte vi ner på byn och tog oss en lunch på en restaurang som hade samarbete med bussbolaget. Det blev en jägerschnitzel för mig och någon annan form av köttbit för J. Mycket gott. Till lunchen fick även alla resenärer en shot ouzo.
"Ouzo gott" som en av gubbarna sa ^^. Om ni undrar så är det Js armbåge i högra hörnet.
Jag och J tog oss sen en promenad, handlade lite reseproviant i en närliggande matbutik och tog oss en titt på ortens kända ölstuga.
Det var en trevlig liten by. Vid treslaget spelade kyrkans klockspel What shall we do with the drunken sailor. Synd att vi inte hade mer tid att vandra runt. Tio över tre startade bussen igen för att köra tillbaka till färjan.
Det var i princip lika mycket folk på färjan tillbaka, som tur är så tog färden bara 45 min. När vi var tillbaka i Danmark igen så hade de äldre passagerarna inte bara lärt känna varandra, de hade i princip känt varandra hela livet. Det var ett kackel utan varken ände eller reson. Vid ett tillfälle körde de en egen variant av Har du hört den förut? Det var inga tv-vänliga vitsar direkt. En var dock lite rolig vars slutkläm handlade om en golvlampa, men den ska jag inte recitera här. Det är mycket jag inte ska recitera här haha. När jag gick på gymnasiet tyckte jag att fulla vuxna var väldigt pinsamma, det tycker jag nu med.
När vi kom över till Sverige igen så blev ljudnivån överväldigande hög, vilket busschauffören tyckte var otroligt med tanke på att vi bara var 21 pers och inte 60 som i vanliga fall.
Dessvärre blev en del passagerare så pass dragna att de knappt kom av bussen när de skulle. Chauffören fick till slut ringa efter polisen för att en äldre herre hamnat i total trotsålder och vägrade lyfta på fötterna. De andra lyckades efter en stund välta av honom lite försiktigt. Jag tyckte synd om hans inte lika fulla kompis som fick ta hand om honom.
Vi var tillbaka när klockan var kvart i tio på kvällen. Det blev nästan tretton timmar bara i bussen. Trötta var vi men glada över vår lilla resa.
Igår steg vi inte upp förrän vid elva på förmiddagen. Tog det lugnt hela dagen och släpade sedan hem våra tunga åbäken till stan igen. Nu har vi så vi klarar oss ett år minst. Det är tur att vi inte är några storkonsumenter :)
Det får mig att tänka på något som norrlänningarna på bussen sa på väg hem. "Jaha, då har man burit in det i bussen, sen ska man bära ut det ur bussen, sen ska man hem med det och ställa in det....och sen ska man dricka upp skiten med. Ett sånt jäkla jobb! Varför gör vi detta?" XD
Så var det måndag igen. Idag ska jag ut på stan och kika lite efter diverse julklappar, perfekt regnväder för det. Sen blir det mer Shakespeare. Tror det blir en lugn vecka.
Kommentarer
Trackback
