Över halv fems och odörstrapatser
Odörerna bara hopar sig här i studentkorridorerna. Att gå från sitt rum till matsalen är som att låta näsan företa en mer eller mindre omskakande resa. Jag öppnar dörren och välkomnas av den ännu icke försvunna kräklukt som etsat sig fast i den inte längre så blå heltäckningsmattan. Jag styr mina steg mot dörren ut till trappan som leder ner till första plan, öppnar den och förnimmer den välkända dunsten av cigaretter, spår av dessa går också att se i själva trappan. Kommer ner till första plan, öppnar dörren in till korridoren som leder ut till administrationsbyggnaden, väggen slår emot mig, WHAM! Kattpiss. Alltså, vad är detta för ställe?! Vad gör folk egentligen?
Sådana här blommor skulle vi ha i korridorerna. De doftar mycket starkt, men de doftar gott som omväxling. Vad heter blomman/busken? Någon som vet?
Häromdagen fick vi reda på att skolan på engelska är benämnd som Agricultural School of Business. Business?
Det tog lång tid innan vi slutade skratta åt det kan jag säga.
Idag tog vi hela 100 hektar! Segt, krävande och varmt. Plantorna börjar bli riktigt stora nu, de går mig redan till höften. Motion får vi, solbränna också, jag har dock bara i nacken och på armar och händer. Vill ogärna gå utan T-shirt vilket är kutym för våra manliga medlemmar i bussen, det vill säga S och vår chaufför. Jag går heller aldrig barbent utan kör med långbyxor, tistlar och nässlor tycker om att flytta in på fälten. Så jag kommer att komma hem med samma gamla bonnabränna som jag alltid får här i Danmark. Får väl se om jag kan rätta till det sen.
Hålet i min högra stövel bara växer. Den vänstra stöveln har börjat spricka på båda sidor. Så länge det är fint väder så är det okej. När det är regn...då är det en annan sak. Plastpåsarna i stövlarna ger kanske skydd mot väta i 5-10 minuter, sen är det kört.
Råkade ut för en inte alldeles jättevanlig sak idag. Vi gick på mastodontfältet på 60 hektar och var i slutskedet av raderna. Jag gick i mina egna tankar och hörde plötsligt hur någon skrek jättehögt. Först trodde jag att det var någon av de yngre nya kollegorna som skrek, men så uppfattade min hjärna att ljudet kom väldigt nära ifrån. Närmare bestämt en meter till höger om mig, från hanlinjen. Jag stannade förskräckt och såg ett litet brunt huvud sticka upp, ett kid. Kidet tittade på mig och gav åter hals (har aldrig hört ett kid skälla innan) och började skutta runt mig. Fram och tillbaka sprang det, satte sig sedan för en kort sekund precis intill mina fötter, skällde som en tokig efter sin mamma. Sprang sedan in i hanplantorna igen och fortsatte tjuta medan jag lunkade vidare. Inte varje dag man möter en liten Bambi på så nära håll.
Kommentarer
Postat av: Marita
Det är en kaprifol på bilden. Trevligt med närkontakt av kid. Jag träffade två charmiga katter i morse på Grönnäs, vit och chokladbruna pälsar. De följde mig en bit på min promenad. Nu har du snart bara en vecka kvar!
Trackback
