regntass

Idag tog vi 115 hektar. Något säger mig att vi ökar hela tiden. Anledningen känner jag inte till. Men detta känner jag till, det bidrar till stötningar inom gruppen av oss som jobbar. Förut slogs vi alltid med flera hektar per dag av den finska bussen. De tyckte alltid att vi var så långsamma, men nu när vi jobbat övertid nästan varje dag och gått om dem med gigantsteg...då är det plötsligt helt nytt ljud i skällan. Man får höra mycket här kan jag ju säga. Inte direkta åsikter från de i bussen, men från deras chaufför. Tydligen så är det inte så god stämning på företaget, chaufförerna i våra olika bussar verkar tävla inbördes med varandra. Fånigt är ordet. 

Idag tar studenterna examen här. Alltid lika skämmigt varje år när vi kommer hem till skolan efter jobbet. Alla tjejer bär klänningar och killarna har kostymer. Allas föräldrar, syskon och allehanda släktingar är på skolan precis lika finklädda. I kursbyggnaden dukas det vackert med långbord och vin, en riktig bankett. Mitt i all denna högtidlighet kommer vi bokstavligt talat instövlande i våra lagom fina outfits: leriga stövlar, gräsfläckiga byxor och slitna T-shirts och keps med företagets logga på. Känns alltid så pinsamt att behöva ursäkta sig fram genom denna folkmassa för att komma till sina rum, för att sedan ta sig förbi skaran ännu en gång för att gå till cafeterian (istället för matsalen som också är bokad för banketten) och äta vår "middag" (bredda smörgåsar och juiceförpackningar). Ikväll är det också fest á la king size vad jag begriper. Så jag får väl se om det går att somna. 

En av de isländska tjejerna tyckte att vi svenska tjejer kunde vara med dem och festa...och inte bara läsa böcker inne på våra rum (en del av oss gör det) som hon uttryckte var så oerhört tråkigt. Själv hade hon aldrig läst en bok för nöjes skull i hela sitt liv förklarade hon stolt. Jag sa ingenting.