Tack mamma

En av mina sämre egenskaper är att jag alltid tror det värsta. Eller snarare, om jag blir uppjagad över någonting så tror jag alltid det värsta. Speciellt om andra spär på elden.  Så det kanske är mer korrekt att säga att min dåliga sida är att jag lätt påverkas av andras åsikter och tankar. Finns egentligen bara en person som jag bör prata med när jag är orolig: mamma. Mamma tar ner mig på jorden igen. Mamma vet bäst.
 
Imorgon ska jag simma med S och E. Halv åtta ska vi träffas. Blir härligt tror jag.
 
Inatt drömde jag något obehagligt. Snudd på psykisk thriller. Drömde mig tillbaka till tiden med ett av mina ex. I drömmen gjorde han slut. Jag tyckte inte det var nått problem alls och sa typ "okej, spelar inte mig nån roll". Han blev mer än lovligt rasande över min arroganta reaktion. Jag stack iväg och kände mig mest befriad, men insåg att jag var tvungen att hämta mina resterande saker i hans hus. Då jag närmade mig huset insåg jag att han kanske skulle döda mig ifall han såg mig. Usch.
 
Jag önskar jag kunde se mer av en annan person i mina drömmar. Än så länge har han bara dykt upp i en kö till en korvkiosk.
Trackback
RSS 2.0