När posten kommer
Jag har märkt av ett roligt kollektivt beteende här i huset. Man märker tydligt vilka som bott här en längre tid, för de vet och håller reda på när posten kommer. Det är inte alltid jag är hemma när detta lustiga fenomen inträffar, men jag har gjort en del iaktagelser de gånger jag faktiskt har varit hemma vid den tiden på dagen.
Brevbäraren verkar komma hit och lämna post i allas fack ungefär mellan halv två och tre-tiden. Så fort brevbäraren är klar och har stängt ytterdörren efter sig sker det, efter ca två sekunder hör man hur många öppnar sina dörrar för att bege sig ner mot brevlådorna. Likt gnagare kryper de ut ur sina hålor, precis efter att katten har lämnat platsen. För det är ingen som går ner medan brevbäraren fortfarande är där.
Det kanske inte är nått ovanligt med detta, men jag upplever det som komiskt när dörrar på alla tre plan öppnas samtidigt efter att brevbäraren har gått. Själv kollar jag inte posten förrän kanske vid fyra-tiden eller när jag nu kommer hem.
Detta är något som påminner mig om svenska för invandrare-sketchen i Hipp Hipp. "Nu går grannen in till sig, sen kan vi gå ut it trappen, för vi vill ju inte riskera att stöta på nån i onödan va?"
Här i huset är vi kanske inte rädda för att stöta på varandra i trappan (fast det är väl ingen som direkt rusar ut av social glädje precis när man ser en granne i trapphuset), men brevbäraren tycks alla vilja undvika. Jag undrar varför det är så.
Kanske vill man inte störa brevbäraren i sitt arbete. Det skulle ju se fånigt ut att stå och vänta bredvid medan brevbäraren lägger in posten i ens fack för att man sen ska ta ut den direkt igen. Då kan man ju lika gärna be att få posten direkt i handen, men se det kommer inte för oss heller, för då skulle vi ju frånta en del av hans/hennes arbetsuppgifter, vilket är just att lägga post i ett fack. Vi vill ju absolut inte störa någon i arbetet i onödan eller för den sakens skull bete oss omoraliskt. Frågan är ju om det ens skulle fungera att be om posten direkt i handen, då måste vi ju legitimera oss också för att bevisa att vi verkligen är den vi utger oss för att vara... och det är ju en onödig extra ansträngning både mentalt och tidsmässigt.
Nej, då väntar vi hellre innanför dörren och går inte ut förrän brevbäraren har utfört sitt jobb... och helst försvunnit, för vi vill ju inte riskera att stöta på nån i onödan va?
Kommentarer
Trackback
