Smickrad
Jag gjorde en liten upptäckt idag. En sån där sociokulturell grej som man kanske inte alltid tänker på. Jag steg på bussen till Grand Samarkand och räckte en hundring till chauffören, då tittade han på mig lite och frågade osäkert om jag skulle ha "hel" biljett (förmodligen räknas hel som vuxen), jag fattade inte först men så frågade han om min ålder. Jag svarade 24 och då sa han "jaså jaha, du ser så ung ut". Och så blev jag smickrad och sa tack.
.... vänta nu! Kände jag mig just smickrad över att se ung ut?! Är inte det ett tecken på att man har blivit "vuxen"?
Det är lustigt, när man är 18 så blir man förbannad över att man "ser ut som 15". Men nånstans efter 20-strecket så blir man plötsligt glad över att se ung ut. Det är lite väl tidigt för en 30-årskris än känner jag.
Vem vet, det kanske bara är jag som tänker så här.
Ikväll ska jag på Vårt Campus-möte, ser fram emot det. Hoppas att så många patrullanter som möjligt ställer upp. Då får man chans att träffa lite nytt folk också.
Imorgon har vi vår intervju på pastorsexpeditionen. Jag har inte funnit nån diktafon men det får gå ändå, vi är ändå två som antecknar och en som intervjuar.
Kommentarer
Trackback
