regntass

Solen skiner och driver snön på flykten. Undrar hur länge denna väderlek kommer underhålla oss med falska förhoppningar.

Nu är jag klar med all litteratur. Har jag fattat allting? Troligen inte. Har jag fattat det väsentliga? Ingen aning. Det återstår att se.

Jag sitter och lyssnar på det bekanta ljudet av knax-knaster från köket (alltså ljudet som uppstår när katter äter torrfoder). Det är ett typiskt barndomsljud, men ändå så tidlöst. Annat som tillhör barndomen är rabarber. Jag gjorde slut på pappas hemgjorda rabarbersaft nyss.

Det är sommar det, rabarbersaft och rabarberpaj. Att äta rå rabarber från trädgården, inte så bra för tänderna och magen i längden eftersom blasten innehåller mycket oxalsyra (bland de få saker jag lärde mig i biologin). Att stå som liten och hålla de stora bladen ovanför huvudet när det regnar ute. Det får mig också att tänka på den där hemska orienteringsdagen på mellanstadiet. Utslängda i en skog var vi, inte visste vi vart vi skulle och rätt som det var öppnade skyarna sig fullständigt och gjorde hela skogen till en lerpöl. Jag och L sprang med ormbunkar som provisoriska regnskydd...inte för att det hjälpte, men det blev ett roligt minne.

Inatt hade jag en dröm om ett skolläger med nya och gamla klasskamrater, gamla lärare, slottsruiner...samt om vikten av svenskt näringsliv (?). Vart får man allt ifrån?

2007

School Days är en serie som baseras på ett eroge-dataspel (eller som det också heter adult visual novel) som går ut på att en ensam manlig karaktär ska "interagera" med flertalet kvinnliga karaktärer. Genren är harem, romance och drama. Det är vanligt att man gör anime-serier av sådana spel, fast med något omskrivet manus och utan de visuellt erotiska sekvenserna.

School Days börjar som en oskyldig söt kärlekshistoria och slutar i rent vansinne. Den manliga huvudkaraktären Makoto går andra terminen på gymnasiet och blir intresserad av den blyga och känsliga Kotonoha (t v). Makotos bänkkamrat Sekai (t h) hjälper honom att bli tillsammans med henne. Deras förhållande går dock trögt och Sekai gör sitt bästa för att coacha Makoto i hur man bör bete sig med en tjej. Efterhand inser Sekai att hon har känslor för Makoto vilket resulterar i att Sekai och Makoto börjar ha ett förhållande bakom Kotonohas rygg. Så är cirkusen i full gång.

En two-timing bastard förvandlas snart till en ten-timing bastard då i princip alla tjejer Makoto känner vill ha sin bit av kakan. Varför så många attraheras av en idiot är obegripligt.

Setsuna är Sekais bästa vän och för övrigt den mest sympatiska karaktären i hela serien. Det är hon som ser allt och läser av människor väldigt lätt, samt den person som bidrar med komiska inslag här och var. Hon är väldigt mån om Sekais lycka.

Serien fokuserar mycket på teknisk modern kommunikation, mobiltelefoner finns med i nästan vartenda scen och spelar en stor roll i handlingen. Teman som tas upp är längtan efter vuxenlivet, kärlek, mobbning och dramatiska konsekvenser av förhastade handlingar. Serien har 12 episoder, varav den sista är fullkomligt...störd. Inget att rekommendera för den som vill se nått att bli glad av.