regntass

10/6

Jaha, nu fick det bli så här igen. En lång radda med dagar att läsa igenom för er del. Hyresvärden säger att det dröjer högst fem dagar innan internet fungerar. Får väl se hur det blir med det där. Han verkar åtminstone seriös. Jag är i alla fall framme i den lilla norska byn. Har släpat upp min tunga packning för den branta backen, flås flås. Väl uppe märkte jag att mina mobilpengar var slut, så inte kunde jag ringa efter hyresvärden och säga att jag var på plats. Men jag fick tag i någon byggarbetare på området som ringde honom åt mig. Snälla människor finns det gott om. Hyresvärden kom och visade mig rummet i det hus jag specifikt bett om, tänka sig att jag skulle hamna i samma hus igen. Den här gången bor jag i rummet som T hade förra året. Mitt gamla rum innebos av SK och mitt emot mig bor S. Gött att bo med folk man känner. Jag tror ytterligare tre kollegor ska in här också, när studenterna försvunnit.

Jag lyckades handla lite mat också, även om det var ett himla drag nere på affären och alla korgar var slut. Det är ju det taskiga med den här lilla byn, mataffärerna är inte öppna på helger. Så det gäller att tänka efter… före.

Jag är lite sliten efter att ha varit på resande fot sedan kvart i sju imorse. Q mötte mig i Oslo så att jag hade lite sällskap innan mitt tåg gick. Snällt av honom. Oh vad trött i huvudet man blir av det här omväxlande vädret. Det regnade hela vägen fram till byn, sedan slog det om och blev hett. Imorgon ska det bli mer regn och förmodligen lite kallt. Tur att man blivit rutinerad och vet att uppskatta långbyxor och dubbla tröjor.

11/6

Jaha, det var ju ett bra sätt att börja första dagen med: halsont. Ingen rolig dag på jobbet. Långsamma timmar och med huvud och sinne. Men inte att jag visar det en sekund. Måtte denna sommar gå fort.

12/6

Bättre dag idag. Alla gäster var glada. Jag har fått mig tre nya blåmärken och är trött i ryggen. Halsen ännu ond.

14/6

Nu är jag rejält förkyld. Igår började lågsäsongen och det var nästan inga människor i parken. En lugn dag. Jag borde inte ha följt med ut på krogen igår, men vad gör man inte för att vara lite social. Host och snörvel. Idag är mataffärerna äntligen öppna igen efter att ha varit stängda i tre dagar. Jag, SK och S ska snart bege oss ut på jakt efter Euroshop. Idag är parken stängd.

15/6

Idag var det stort galej i parken. Världsrekordet i antalet personer samtidigt som stoppar ner mentos i cola skulle slås. Journalister var där, tv var där… och så en kostymklädd representant från Guiness Rekord med paraplyhållande assistent (det ösregnade)…. och ungefär 4000 ungar. Skolklasser från hela Telemark måste ha kommit till parken. Det var krävande att hålla koll på alla dessa halvvuxna varelser. Världsrekordet låg på 2050 personer… och jag tror banne mig att de var ca 4000 personer som sprutade mentoscola samtidigt idag. Så nog slogs det rekord alltid. Det var en något udda syn. Vad gör man inte för att locka media tänkte jag.

När jag satt på kanotposten kom det ett gäng killar på max 15 år och mumlade skeptiskt i min riktning. De trodde inte att jag var vuxen (!) och frågade hur gammal jag var. De var lite stökiga men blev ändå hövliga när de fick veta min allarmerande höga ålder. I slutändan ville de inte paddla för att kanoterna var lite blöta på botten, så de slängde av sig flytvästarna och la dem huller om buller i skåpet, sa tack o hej och gick därifrån. Inte vuxen?...Nåja, ha en fin dag… skitungar.

16/6

Morgonen började med ett krampanfall i min högra vad. Jag och S steg upp tidigt för att gå till vårt tidiga skift. Inte så mycket gäster idag. Folk var ovanligt hyfsade, inte så många som envist hängde på kanterna i Flow. Det var många nya ansikten bland medarbetarna denna dag, deras första dag på jobbet. Jag hade kunnat ana att det skulle bli problem. Det blev det också framåt mina sluttimmar. Pauser och rulering körde ihop sig som brukligt är när nya kommer in och kommunikationen inte är på topp. Så var det även när jag var gröngöling förra sommaren. Jag hoppas det löste sig på nått sätt. En liten sten lättade från mitt hjärta i all röra då jag lyckades utväxla ett par trevliga ord med en person jag trodde inte tålde mig och som jag inte trodde mig tåla. Men nu verkar det ljusna på den fronten. Jag, S och AM fick skjuts hem av S och hans kompis. Inget internet idag heller. Jag somnade ett kort tag. Vaknade till av ett krampanfall i vänster vad. Snacka om jämna plågor.