regntass

Så var man tillbaka i den politiska kommunikationens alla krångliga ekologier. Det var inte lika många magister-studenter från Kalmar med idag. De blev väl så trötta av att himla med ögonen åt GP sist XD.

Vi fasar för nästa delkurs som är på hela 15 hp. Det är papers på papers på papers...plus nått projektarbete. Betygsättning sker tydligen via hur mycket man deltar i lektionerna och så den där boken på danska vi ska ha. Nåja, vad vore livet utan lite utmaningar då och då. (Säger jag som finner det självklart att gå på vartenda föreläsning och inte har smärre problem med danska, men man dras med så lätt av vad andra säger.)

Jag avger sällan nyårslöften. Jag avgav inga detta nyåret heller, men jag kom på några nu.

1. Efter sommaren ska jag börja på Olympens gym här på campus. För då får jag min goda vän J som gym-kompis då hon också kommer flytta hit, oh det blir skoj ^^.

2. Jag ska börja lära mig baka paj (hittade boken "500 pajer" på bok-rean i Stockholm.)

2003

Så var det dags för ytterligare en magical girl-serie. Här slåss det goda mot det onda, fast på ett lite annorlunda sätt. Det handlar inte så mycket om magiska attacker för att slå ned sina fiender, utan om sång. Att fullständigt sjunga öronen av sina fiender, som ofta svarar med samma medel: att "battla" som man kanske skulle sagt i Idol, vad vet jag.

Luchia är sjöjungfru-prinsessan över Norra Stilla Havet. Hon är 16 år och har fått i uppdrag att samla de resterande sex prinsessorna för att återuppväcka gudinnan Aqua Regina och slåss mot fiender som hotar ta över världshaven. För att lyckas med detta måste prinsessorna också ha sina magiska pärlor till hands. Luchia räddade som liten en pojke från ett sjunkande skepp, denne pojke anförtrodde hon sin pärla åt. Luchia är tvungen att bege sig upp på land i mänsklig form för att leta reda på pojken med hennes pärla. Den coole surfaren Kaito visar sig vara den hon söker, givetvis blir hon kär i honom. Men i mänsklig form känner Kaito inte igen henne. Skulle hon yttra vem hon verkligen är riskerar hon att förvandlas till skum. Samtidigt söker Kaito efter sjöjungfrun som räddade honom, som han är kär i. Upplagt för frustration.

Så måste Luchia gång på gång slåss mot onda vattendemoner, detta gör hon (och hennes kamrater när de väl är funna) genom att sjunga sånger som vattendemonerna försvagas av. De svarar med samma medel och så är fighten igång. Varje prinsessa har sin speciella låt att sjunga solo när detta krävs. Fler små fiender leder sakta men säkert till en enda stor elak hjärna bakom allting.

(Luchia i sin mänskliga form)

(Luchia och hennes älskade Kaito)

Serien är fullspäckad med musik och sång. Lucia och hennes vänner har alla tre olika skepnader, en när de är sjöjungfrur, en när de är mänskliga på land och en mixad skepnad när de sjunger (för att få denna skepnad har alla sina egna förvandlingssekvenser i sann Sailor Moon-anda). Man hakar sig oerhört lätt fast vid den här serien, den innehåller mycket kärlek men också vemod. Sångerna är inte fy skam de heller. I magical girl-serier är det ofta så att huvudkaraktärerna inte blir igenkända av andra människor när de är i en viss skepnad. Om man tittar på Sailor Moon tycker man det är märkligt att hjältinnorna inte blir igenkända när de är i sina magiska former trots att det är uppenbart vilka de är rent visuellt. Luchia däremot har nästan inga likheter mellan sitt jag som människa och sjöjungfru, vilket gör det rimligt att Kaito inte känner igen henne. Att ha så olika skepnader gäller dock bara Luchia och inte hennes vänner, av nån anledning.

Seriens fullständiga namn är Mermaid Melody Pichi Pichi Picchi (onödigt lång titel) och har en andra säsong som kallas Mermaid Melody Pichi Pichi Pure.