regntass

Steg ut genom ytterdörren, tog några steg i snön och så hörde jag det där bekanta ljudet. Kramsnö! Medan jag gick mot bibblan och passerade Trumpeten (konstverk som står framför huvudentrén) så tänkte jag på hur annorlunda skolatmosfären är nu jämfört med förr om man relaterar till snö. Under hela grundskolan innebar ljudet av kramsnö under fötterna att man instinktivt förberedde sig mentalt på vad som komma skulle. Ända från ettan till nian och i viss mån på gymnasiet innebar kramsnö att skolgården förvandlades till en fullständig krigszon. Inte bara där. Överallt där det befann sig unga människor av manligt kön riskerade man att träffas av vinande snöbollar. Av någon anledning lyckades de alltid träffa mig, avsiktligt eller inte. Detta ljud av kramsnö satte igång reflexen hos mig att hålla blicken i skyn och samtidigt försöka göra mig så liten som möjligt, för snöbollarna kunde göra riktigt ont. Speceillt om de träffade ögonen. I en bok (var det Populärmusik från Vittula?) berättas det om unga pojkar som kastar snöbollar på tjejer för att få deras uppmärksamhet. Kanske var det så också. Nog för att man kunde vara kär i några killar under resten av året, men på vintern förvandlades de alltid till idioter.