Aaaaaj...

Allt är smärta. Nattens plågor puttade mig nästan över vansinnets kant. Nu kan jag knappt ens prata. Var på mitt tredje läkarbesök, tog en massa prover. Fick starkare medicin.
Är lite hoppfull om att det kanske blir bättre nu.
Snälla smärta... försvinn nån gång så jag får mitt vett tillbaka.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0